I Peru står gruvnäringen för 52 procent av landets totala export. Men det är en industri som också leder till förgiftade jordar och vattendrag. För att skydda gruvbolagen från kritik har regeringen infört lagar som kriminaliserar folkliga protester.

Genom byn Progreso, 130 kilometer från gruvan San Rafael i den peruanska anderna, flyter floden Ramis. Floden används för att bevattna grödorna i byn och ge vatten åt boskapen, men också som dricksvatten.

Silvia Sucari Callohuanca är 43 år och har bott i Progreso i hela sitt liv. Hon har sett stora skillnader under de senaste åren och är övertygad om att det beror på föroreningar från gruvan.

- Vattnet i floden har förändrats, det är grumligt, det är förgiftat! Kalvar här har fötts med två huvuden och andra har dött av diarréer efter att de druckit vattnet. Vi har inget alternativ, det här är det vatten vi har till jordbruket.

Livsfarliga ämnen sprids i naturen 

Företaget Minsur, som driver gruvan San Rafael, är Perus ledande producent av tenn. När man bryter tenn sprids många livsfarliga metaller i naturen, bland annat kvicksilver och bly. Den lokala vattenbalansen störs av utsläppet av tungmetaller och processkemikalier. Under en gruvas livstid uppkommer också flera andra miljöproblem. Prospektering öppnar upp den orörda naturen för vägbyggen och annan infrastruktur och gruvbrytning tar stora jordområden i anspråk.

Enligt FN:s arbetslivsorganisations (ILO) konvention 169 om ursprungsfolks rättigheter, ska regeringen tillfråga de berörda i ett samhälle och få deras samtycke innan en gruva kan etablera sig i området.

- Detta respekteras inte alltid vilket ofta resulterar i folkliga protester mot gruvföretagen, säger Hilda Huamani på CORECAMI (Regionala Konfederationen av Ursprungsfolkssamfälligheter drabbade av gruvnäringen) i staden Arequipa.

Folkliga protester mot gruvnäringen är vanliga. Senast i slutet av april i år demonstrerade tusentals människor i provinsen Lauricocha mot föroreningarna från gruvorna.

Polisen går till attack 

Men det är riskfyllt att göra sin röst hörd. Vid protesterna har polisen ofta gått till attack och demonstranter har dödats.

Flera dekret ger detta polisen befogenheter där de inte behöver svara för konsekvenserna. Dekret 982 innebär att polis och militär fritt får använda sina tjänstevapen, orsaka kroppsskada och död gentemot demonstranter. Ett annat dekret ger dem rätt att under 24 timmar anhålla personer utan domstolsbeslut även om den misstänkte har påträffas långt ifrån platsen för händelsen.

Ingela Hultqvist, organiseringspraktikant för Latinamerikagrupperna i Peru