Svenska kor utfodras allt mer med den proteinrika sojabönan och importen från Sydamerika ökar. För att ge plats åt de stora sojafälten i västra Brasilien skövlas regnskogen och ursprungsfolk och småbrukare fördrivs från sina marker.

- Man odlar soja för att korna ska bli tjocka. Samtidigt har människor inte mat att äta.

Calixto dos Reis tittar ut över landsväg BR-163 där lastbil efter lastbil transporterar kor och sojabönor upp genom regnskogen. Den berömda "sojavägen" går rakt igenom den brasilianska delstaten Mato Grosso, upp till hamnen i staden Santarém vid Amazonasfloden. Mil efter mil kantas den av ett hav av sojaodlingar.Calixto do Reis är en av flera hundra personer som slagit läger på en stor boskpsfarm längs BR-163. Fotograf: Kerstin Edquist

Precis i skogsbrynet till den täta regnskogen har Calixto dos Reis och några hundra andra jordlösa slagit läger. Ockupationslägret "12 oktober" tillhör de jordlösas rörelse, MST, och ligger på en stor boskapsfarm. En gång i tiden sträckte sig Amazonas regnskog en bra bit längre söderut, men okontrollerad träutvinning och senare boskapsuppfödning på stora ytor gjorde att skogen försvann och blev till öppen betesmark.

- Det är egentligen ingen ideal jord att odla på, men den är bättre än ingen jord alls, säger Calixto dos Reis syster, Ana Maria, när hon visar mig in bland de små odlingarna av majs och grönsaker.

Ana Maria dos Reis, hennes man Marciano Silva och deras tre barn bor i ett tillfälligt skjul byggt av träplankor och plastskynken. Marciano Silva och hans fyra bröder kom till Mato Grosso för nitton år sedan från östra Brasilien där det rådde svår torka.

- Det var väldigt fattigt där och det gick inte bra att odla. Men så hörde vi reklamen om att det fanns utveckling och mycket jobb i Mato Grosso, så precis som många andra begav vi oss iväg, berättar Marciano Silva.

Ockupationen gav rätt till mark

I början lyckades bröderna också få jobb. När marken ska göras i ordning för att användas till sojaodlingar eller betesmark krävs mycket arbetskraft för att röja buskar och träd och riva upp stora rötter.

- Det var ett hårt arbete, men ett arbete. När röjningen var klar var det slut på jobben. Sojaplantagerna sköts helt och hållet av maskiner och det behövs inga arbetare, särskilt inte såna som vi som inte har någon utbildning, säger Marciano Silva.Ana Maria dos Reis och Marciano Silva har efter fem års väntan fått en bit mark där de ska börja odla. Fotograf: Kerstin Edquist

Efter fem års ockupation har jorden på den stora boskapsfarmen äntligen blivit deras och de kan börja organisera upp odlingen på riktigt. Men i utbyte måste de enligt lagen även återplantera en del av den skog som en gång fanns där. Marciano Silva tycker att det är bra, men samtidigt kommer det att kosta både arbete och pengar för dem som bor i lägret.

- Egentligen är det inte logiskt. Storgodsägarna har kommit hit och roffat åt sig marken och avverkat regnskogen. Sen när vi äntligen får vår lagliga rätt till den så måste vi återplantera det de har förstört.

I princip all jord som idag används till sojaodlingar och boskapsuppfödning i Mato Grosso tillhörde staten och har intagits olagligt. Inte sällan med hjälp av pistolmän som vaktade ägorna och körde bort dem som bodde där. För några år sedan var det vanligt att männikor mördades i jakten på mark.

- Det här har varit ett laglöst land. De som har makt och pengar har tagit det de vill, berättar Marciano Silva.

Svenska kor äter upp Amazonas

Enligt en nyutkommen rapport från organisationen SwedWatch bidrar den soja som exporteras i form av foder till svenska kor, grisar och kycklingar till att Amazonas regnskog avverkas. Sojafälten tränger boskapsskötseln längre och längre upp i regnskogen och en ökad efterfrågan på brasilianskt kött gör att allt större ytor krävs även till betesmark.

De grupper av ursprungsfolk som fanns kring BR-163 har försvunnit, de flesta fördrivna till reservatet Xingú i östra delen av Mato Grosso. Edina Franco på organisationen för ursprungsfolk, CIMI, i staden Cuiabá berättar att många också har flyttat till städerna där de möts av diskriminering och ett hårt liv som inte sällan slutar med alkoholism.
- De stora odlingarna dödar vattendrag, skogar och djur. Det är ursprungsfolkens levebröd. Hur ska man då kunna bo kvar? undrar hon.Custodio de Souzas har väntat på en bit odlingsmark i sju år. Fotograf: Kerstin Edquist

Calixto dos Reis tar med mig till ett annat ockupationsläger tre kilometer bort, precis i vägkanten utefter BR-163. Lastbilarna dundrar förbi i jämn takt och det är svårt att höra Custodio de Souzas röst där han sitter och tillverkar hantverk för att sälja till förbipasserande. Sedan sju år tillbaka väntar han på en bit mark för att odla.
- Jag har räknat ut att det varje dag åker förbi minst 10 000 kor på väg mot slakten. Åt ena hållet soja, åt andra hållet kor och gödsel, skriker han i ett försök att överrösta lastbilarna.

Calixto dos Reis biter sig i läppen och tittar ut över vägen.

- Det är svårt att få stopp på det här. Så länge folk köper kommer det att fortsätta.

Kerstin Edquist