Om man bor i Nicaragua och läser den här artikeln vet man efter inledande stycket att den kommer från värsta, unknaste högerkällor: La Prensa och El Nuevo Diario, två tidningar som kontrolleras av familjen Chammorro.

En grupp av högeroppositionen, det sk "civila samhället", som för europeiska och USA-amerikanska medel agerar som ett politiskt parti, och som numera stödjer högeralliansen PLI, ordnar en demonstration mot FSLNs kandidat Daniel Ortega. Samtidigt ordnar anhängare till FSLN en motdemonstration. Inget konstigt med det i en demokrati.

Oppositionen ville demonstrera i en plats som heter "Segrarnas Torg", en plats där FSLN brukar ordna jättedmonstrationer med jämna mellanrum. Båda fick demonstrera i samma plats. Sandinisterna, samlade tiotusentals människor, framför allt unga. Siffran 70 tusen har förekommit. Av helikopterbilderna att döma så var det jättemånga sandinister som kom till demonstrationen. Oppositionen samlade, enligt varierande uppgifter, som mest 2000 (det är vad högergrupperna själva uppger) och som minst 200. Sannolikt låg siffran av oppositionella som samlades ca 600, av tevekanalernas bilder att döma. 

Vad var det som hände, och som alla människor i landet kunde se genom teven? (man ska också förklara att de flesta tevekanalerna är motståndare till regeringen). Oppositionen ställde sig 100 meter från sandinistmassorna. Polisen, som inte vill tillåta någon sammandrabbning mellan grupperna, ställer sig i en mänsklig kedja mellan de oppositionella och sandinisterna. Kedjan bestod nästan helt av kvinnliga, obeväpnade, poliser. Dessa poliser hade inga pistoler och inga batonger, det var helt oskyddade.

Vid en given tidpunkt försöker de oppositionella bryta kedjan genom att kasta stenar och saker mot poliserna. Några av demonstranterna tog sig förbi kedjan men stoppades av polisen, som inte slog dem, utan förde dem tillbaka till demonstrationsplatsen. Polischefen Aminta Granera gick själv till platsen, obeväpnad, för att lugna ner demonstranterna och nästan fick en sten i huvudet som stoppades av hennes livvakt, som fick ett brutet finger.

Resultatet av demonstrationen blev ett 20-tal skadade poliser. De flesta fick pepparsprej (!) på sig, och de flesta var kvinnor. Några av poliserna hamnade i intensivvårdsavdelning.

Inga oppositionella greps.

Nicaragua är ett land där polisen blir sprejad av demonstranter och inte tvärtom som det är brukligt överallt annars i världen, inte minst i Sverige.

Det är intressant att notera att sandinisterna, som var mycket upprörda över oppositionens provokation, inte gjorde minsta ansats till att besvara, eller ens komma i närheten av oppositionens demonstrationsplats. Det var, tvärtom, deltagarna i den mikroskopiska marschen som ville mucka gräl. Att syftet med oppositionens demonstration var att provocera en sammandrabbning och få fram saftiga bilder för de internationella medierna att tolka som de vill är uppenbart.

Varför?

Jo, som samtliga seriösa politiska analyster från alla tendenser i Managua vet så har oppositionen ingen chans mot FSLN som har gjort ett mycket bra jobb sedan de kom till makten. Enda sättet, enligt vissa högerextrema element, att vända på detta är att misstänkliggöra hela valrörelsen genom våldsaktioner. 

Tack för din kommentar Jorge Capelán, ställer mig helt bakom det du skriver. Jag bor i Nicaragua i staden Ocotal, i norra delen av landet. Tidningarna La Prensa och framförallt Nuevo Diario har alltsedan Ortega blev vald till president bedrivet en hatkampanj med inslag av lögner mot sandinistregeringen. Ser man till sakpolitiken har sandinistregeringen lyckats över alla förvántningar och framförallt gett stöd till de da fattigaste ute pa landsbygden. Manga liberala vänner erkänner nu att regeringen gjort bra ifran sig. 

Vid demonstrationerna  skadades 18 obeväpnade poliser, de flesta kvinnor, som bildat männsklig sköld ör att förhindra en större blodsutgjutelse, poliserna uppträdde passivt och försvarade sin polischef som oppositionsdemonstranterna var ute efter. Sandinistanhängarna genomförde en fredlig massdemonstration för "fred och kärlek" bl a emot NATOs agerande i Libyen.