Två marscher, två budskap
Kvinnorörelserna gick ut på gatan i två olika demonstrationer och med olika budskap. Sandinistanhängarna anser att ”deras” regering arbetar för större jämlikhet mellan könen. Oppositionen anklagar regeringen för att inte försvara kvinnornas rättigheter.
Sandinisternas röd-svarta flaggor smäller i vinden och överskuggar kvinnoorganisationernas fanor. ”Länge leve Daniel”, ropar kvinnorna
AMNLAE, kvinnoorganisation med starka band till sandinistpartiet, har kallat till en marsch på den internationella kvinnodagen i huvudstaden Managua. Bland deltagarna finns kvinnokooperativ, kvinnliga representanter för den sandinistiska arbetarfronten FNT och andra sandinistiska kvinnorörelser. Cirka 200 kvinnor och ett mindre antal män står i spridda grupper invid podiet där AMNLAE och regeringsfunktionärer håller tal.
En ung flicka springer omkring med en så kallad mortero, en hemgjord raket som enligt vapenlagen är olaglig, men polisen som står en bit ifrån och iakttar demonstrationen griper inte in.
Daisy Torres, viceborgmästare i Managua, tar mikrofonen och säger att det är bekymrande med det ökade våldet mot kvinnor i huvudstaden och berättar att regeringen omdefinierar vissa program för att bekämpa det.
- Machismon är ett socialt problem och tillsammans med männen ska vi stödja vår regering i att återupprätta de värderingar som revolutionens hjältar och hjältinnor förespråkade, för att ändra våra attityder, säger AMNLAE:s ordförande Isabel Araúz.
Larisa López, dagen till ära klädd i en t-shirt som det står ”Tjej från sandinistfronten” på: – Jag är här för att försvara kvinnornas rättigheter. Jag är också här för att stödja sandinistpartiet. Min arbetsgivare, INSS (den statliga försäkringskassan, red.anm), skickade mig hit. Även om de inte hade skickat mig, hade jag kanske kommit i alla fall.
Javier Gallejo, Jaime Gallejo: – Vi är här tillsammans med en grupp kvinnor för att stödja de fattigas regering och för att visa att kvinnorna är viktiga. De har fått ett helt nytt värde med den nya regeringen. Nu ska kvinnorna besätta hälften av de offentliga tjänsterna. Presidenten Daniel Ortega och hustrun Rosario Murillo har infört jämlikhet mellan könen.
Staten tar inte sitt ansvar
I Granada, cirka en timme från Managua, står grupper av kvinnor i skuggan av träden medan de väntar på förstärkning från grannstäderna. ”Nätverket kvinnor mot våld” har kallat till en annan marsch. Evelyn Flores från nätverket förklarar varför.
- Vi kan inte gå samman med organisationer som har partipolitiska kopplingar, men vi kan däremot gå med rörelser, vars högsta prioritet är att försvara kvinnornas rättigheter.
Flores anser att varken regeringen eller kvinnoorganisationer som sympatiserar med sandinisterna prioriterar kvinnornas rättigheter.
- En sak är ord, en annan handling. Med den koppling som de sandinistiska kvinnoorganisationerna har till regeringen, borde de pressa Ministerio Público (myndighet som stödjer brottsoffren vid rättgång, utan motsvarighet i svenskt rättssystem red.anm.) för att få dem att göra ett bättre arbete. Organisationerna borde erkänna att staten är ansvarig för att förebygga våld mot kvinnor. De borde offentligt anklaga män i maktposition som utför sexuella övergrepp, säger Evelyn Flores, och hänvisar till bland annat president Daniel Ortegas misstänkta mångåriga sexuella utnyttjande av styvdottern Zoilamérica Narváez.
De sandinistiska kvinnorganisationerna stödde inte Zoilamérica kamp för rättvisa, och hon fick aldrig någon upprättelse via den rättsliga vägen.
- Våldsutövarna slipper ofta undan. Fädrar mördar sina döttrar efter att ha våldtagit dem och går straffria. Ingen statlig institution tar ansvaret, inte heller kyrkan. Och det är inte meningen att vi, en oberoende organisation, ska göra hela arbetet.
Nu har bussarna från andra städer anlänt. Plötsligt går det ett sus genomgrupperna av kvinnor. Även kravallpolisen är på plats i fullmundering.
- Varför är de här? Vi är ju bara en grupp kvinnor, vi är inte våldsamma, protesterar en av kvinnorna.
Marschen ledsagas av kravallpolisen. Kvinnorna är förbryllade. Ska polisens närvaro uppfattas som hot eller skydd? Kvinnoorganisationerna har också sökt tillstånd för att marschera förbi åklagarmyndigheten och polisen för att protestera mot straffriheten, men fick inte tillstånd till det.
Till demonstrationens deltagare hör bland annat representaner för ”Nätverket kvinnor mot våld”, den autonoma kvinnorörelsen, representanter för homosexuella och Coordinadora Civil, paraplyorganisation för det civila samhället.
– När en kvinna säger nej – är det NEJ! – En stat som inte försvarar kvinnornas rättigheter är medskyldig till våldet! – Den terapeutiska aborten ska legaliseras! Det var några av marschens slagord.
En flicka stiger spontant upp på podiet och vädjar till kvinnoorganisationerna att kämpa för att lagen följs och våldsutövarna straffas. Hon är själv offer för våldtäkt och gärningsmannen blev aldrig dömd. Rättegången blev uppskjuten flera gånger och fallet blev till sist preskriberat. Fotograf: Susanne Andersson
Text och foto: Erika Brenner
