Trots förra årets rekordskörd räcker inte spannmålen
Världens bönder producerade mer spannmål under 2011 än någonsin tidigare. Men samtidigt har efterfrågan ökat och spannmålsreserverna minskat till följd av biobränsleproduktion och ökad djurfoderproduktion.
Beräkningar från det amerikanska jordbruksdepartementet visar att det globala utbudet av spannmål uppgick till 2 295 miljoner ton under förra året. Konsumtionen av spannmål växte med 90 miljoner ton mellan 2009 och 2011 och uppgick i slutet av förra året till 2 280 miljoner ton. Men eftersom den globala spannmålsproduktionen legat under konsumtionen sju av de senaste tolv åren är lagernivåerna oroande låga vilken gör risken stor för matprischocker.
Globalt sett kommer nästan hälften av de kalorier vi får i oss direkt från spannmål, medan kalorier från animaliska livsmedel från djur som fötts upp på spannmål utgör en del av resten. Tre spannmål dominerar: vete och ris – som blir direkt föda – och majs, som i stor utsträckning blir djurfoder.
Majsproduktionen ökar
Vete utgjorde största delen av världens spannmålsproduktion fram till mitten av 1990-talet. Då steg majsproduktionen kraftigt till följd av en allt större efterfrågan på animaliska produkter, och senare har efterfrågan blivit ännu större genom etanolproduktionen.
De spannmålsreserver som finns världen över uppgår till 469 miljoner ton och är tillräckliga för att täcka 75 dagars konsumtion på nuvarande nivåer. Mellan 1984 och 2001 låg lagren på en tryggare nivå och motsvarade 100 dagars förbrukning. Under 2006 nådde lagren en lägsta nivå motsvarande 62 dagars konsumtion, vilket ledde fram till prisstegringen mellan 2007 och 2008 när priserna på spannmål fördubblades och tredubblades på kort tid.
De höjda livsmedelspriserna slog hårt mot fattiga familjer i utvecklingsländer – som lägger hälften av sina inkomster, eller mer än så, på mat. Frustrationen ledde fram till protester i ett 30-tal länder och antalet hungrande människor i världen översteg en miljard.
Under 2010 minskade spannmålslagren återigen, på grund av torka, bränder och värmeböljor som ledde till minskade skördar i Ryssland och närliggande länder. Export förbjöds och livsmedelspriserna började stiga vilket ledde till varningar för en andra matkris på tre år.
Höjningarna av matpriserna mellan juni 2010 och december 2010 drev ytterligare 44 miljoner människor in i extrem fattigdom, enligt Världsbanken. Utsikterna för världens fattigaste förblir dystra eftersom rekordproduktionen under 2011 ändå inte räckte för att bygga upp tillräckliga lager av spannmål.
Små lager och prissvängningar sker mot bakgrund av att allt mindre områden är tillgängliga för odling. Globalt sett odlas spannmål på nära 700 miljoner hektar. Med en befolkning på 7 miljarder i världen innebär det 0,1 hektar mark för spannmålsodling per person, hälften så mycket som i början av 1960-talet.
Kina ledande producent
Även om det odlas spannmål på mindre mark, bland annat på grund av erosion – totalt sett odlades spannmål på 732 miljoner hektar 1981 – är produktionen mer än 50 procent högre nu tack vare bättre avkastning.
Tre länder producerade nästan hälften av världens spannmål 2011: Kina med 456 miljoner ton, USA med 384 miljoner ton och Indien med 226 miljoner ton. Tillsammans producerade de 27 länderna inom EU 286 miljoner ton spannmål under förra året.
Ett växande antal länder förlitar sig på import av spannmål för att möta behoven vilket har lett till att köp och försäljning av spannmål nu utgör 12 procent av den internationella handeln. USA är världens största spannmålsexportör och stod för en fjärdedel av den totala spannmålsexporten 2011, 73 miljoner ton. Argentina exporterade 32 miljoner ton spannmål förra året, medan Australien och Ukraina var för sig producerade 24 miljoner ton och Ryssland och Kanada stod för 20 miljoner ton.
Japan är världens största importör av spannmål och importerade över 25 miljoner ton spannmål 2011, varav merparten gick till djurfoder. Egypten, Mexiko, Sydkorea och Saudiarabien importerade mer än 10 miljoner ton spannmål vardera förra året. Saudiarabien är starkt beroende av spannmålsimporten då den utgör 90 procent av konsumtionen eftersom vatten sinat på flera håll och odlingar i öknen har övergetts.
Konsumtionen av kött, mjölk och ägg har stigit i Kina vilket lett till en dramatisk ökning av spannmålsanvändningen, som nu är större än USA:s. Kina är nu världsledande när det gäller användning av spannmål som djurfoder, men fortfarande är den genomsnittliga köttkonsumtionen mindre än hälften av USA:s.
Med allt mindre åkermark världen över och med fler munnar att mätta står världens bönder inför svåra utmaningar. Spannmål som odlas för djurfoder eller biobränsle är två områden där produktionssystemen skulle kunna läggas om så att mat odlas för människor istället för boskap eller bilar. Och på grund av vattenbrist på flera håll och stigande globala temperaturer som ger oförutsägbart väder – värmeböljor, torkor och översvämningar – behövs allt större spannmålsreserver som säkerhet vid misslyckade skördar.
Text: Janet Larsen/IPS















