Söråker

Platsen som är min - platsen som är deras.

Jag vandrar längs grusvägen ner mot stranden vid mormor och morfars hus i Söråker. Här har jag tillbringat många somrar. Nu är det vinter. Jag drar in den kalla luften djupt ner i lungorna, balanserar mig fram på det blixthala underlaget och betraktar den låga solen som tittar fram mellan björkstammarna i skogen intill. Mina ben kan vägen utantill. Jag ser förändringarna sen sist jag promenerade här, var träden växt sig större och frodigare och där någonting saknas. Platsen är en del av mig.

Nyckelord

Prenumerera på Söråker