Vid folkomröstningen den 25 januari röstade 70 procent av bolivianska folket för en begränsning av jordägande vid 5000 hektar. Enligt regeringen har de som äger extremt stora mängder mark som i vissa fall övergår 50 000 hektar förvärvat marken genom korruption och mutor. Bevis för detta är att det aldrig varit lagligt att äga så stora mängder mark.

Det är 12 april och det är guarapo-festival i byn Capinota i Cochabamba län som lockat turister från hela landet. På träbänkar sitter man och intar vinet.

Mannen som jag råkat hamnat bredvid på bänken skryter och skrävlar likt många andra så kallade fina herrar om hur mycket mark han äger. Jag svarar till en början inte, men när jag till slut öppnar munnen, vänder jag mig mot honom och upplyser om att det inte är lagligt och aldrig varit lagligt att äga så mycket mark så exploderar han.

- Det är inte sant. Allt sånt skitsnack har kommit nu med den nya regeringen. Jag ska tala om för dig att jag har god lust att ta fram min revolver när jag ser de där indianerna på mina ägor.

Frågan om begränsning av markägande har sedan Bolivias president Evo Morales tillsattes 2006 mötts av stort motstånd av oppositionen. Många av de stora markägarna består av mäktiga politiker inom oppositionspartierna eller ägare till landets regeringskritiska medier. En av oppositionens ledfigurer är ledaren för den oppositionella medborgarkommittén Comité Civico Pro Santa Cruz, Branko Marinkovic. Marinkovics familj äger mer än 59 000 hektar, vilket innebär mer än dubbla arealen
som det odlades potatis på i Sverige förra året eller nästan halva Öland.

Frågan i folkomröstningen den 25 januari om var gränsen för markbegränsning ska gå modifierades i oktober 2008 efter starka påtryckningar från oppositionen och regeringen gjorde en stor eftergift. Tanken var från början att mark som tillförskaffats olagligt eller som inte fyller en funktion skulle beslagtas för att distribueras till jordlösa. I konstitutionen som nu röstats igenom står det efter ändringen att markbegränsningen inte ska gälla retroaktivt utan från och med att konstitutionen röstas igenom. De som idag redan äger mer än 5 000 hektar kommer alltså inte att drabbas.

Även tidigare har begränsning av mark gällt enligt lag men detta har kunnat kringgåtts på grund av brist på kontroller, oklara definitioner och mutor. I jordbruksreformen från 1953 och som gällde fram till 1996 då landreformen INRA tog vid fastslås antalet hektar man har rätt att äga i relation till hur många djur man har. Landägare har fört djur mellan sina ägor vid statliga kontroller för att på så sätt uppfylla kravet. Istället för att deras mark använts till jordbruk har den använts som investering och säkerhet för lån och finansiella spekulationer. I det nya grundlagsförslaget står det nu skrivet att marken måste fylla en form av funktion. Mark som inte används att bruka på eller som betesmark utan enbart som investering kommer även den att distribueras till jordlösa.

Korruption och mutor har varit vardag i Bolivias historia om man ser till fördelningen av mark. Mellan 1953 och 1992 distribuerades 88 procent land till stora jordbruksägare eller personer inom det styrande partiet och endast tio procent till småbönder.

Redan har regeringen distribuerat mer mark till jordlösa än tidigare fyra presidenters fem mandatperioder tillsammans. Men hittills har denna mark endast bestått av allmänningar och statligt ägd mark och inte av privatägd mark. Mellan 1996 och 2006 distribuerades 37 000 hektar mark till jordlösa. Under två år av nuvarande president Evo Morales mandatperiod har nästan tjugo gånger så mycket, 698 000 hektar, distribuerats. Regeringen har även delat ut ägandepapper i fall där ägandeförhållandena varit oklara eller där personer saknat registrering av mark.

Carlos Rojas, tidigare ledare för en del av FEJUVE i El Alto, federationen för kvarterskommittéerna, kritiserar i en intervju med tidsskriften Latinamerika regeringen för att inte gå tillräckligt hårt fram.

- De mäktiga jordägarna har alltid dragit det längsta strået. 5 000 hektar… det är fortfarande otroligt mycket i jämförelse med att en bonde inte har mer än 200 kvadratmeter att odla på.

I det nya grundlagsförslaget styrks även kvinnornas rätt till markägande. I artikel 395 poängteras att distribueringen av mark i ökad utsträckning ska tillkomma kvinnan och i artikel 401 påtar sig staten ansvaret för att stoppa all diskriminering gentemot kvinnor vad det gäller ägande av mark. Redan kan en positiv utveckling märkas. 19 procent av de ägandebevis som registrerades under 2007 tillkom kvinnor och 34 procent tillkom man och kvinna gemensamt. Tidigare registrerades ägandet automatiskt endast i mannens namn.

Fram till år 2013 hoppas regeringen att 20 miljoner hektar ska fördelas till jordlösa och ursprungsfolk.

Jessica Nilsson

Artikeln är en uppdaterad version av flera tidigare publicerade texer på www.latinamerika.nu