När representanter från dominikansk politik, myndigheter, akademiker och NGO:s träffades för att diskutera papperslösa invandrare i landet var utgångspunkterna olika. Politiker och myndighetspersoner talade mest om gränskontroll, medan civilsamhället koncentrerade sig på migranternas rättigheter.

Dominikanska republikens fattiga grannland Haiti står för en stor del av de papperslösa invandrarna i landet. De är också en av de mest utsatta grupperna i samhället. Hur många haitier som lever och arbetar i landet är inte känt, det finns inga undersökningar som gett några tillförlitliga siffror. Omkring 85 procent av alla invandrarna i landet är troligen från Haiti. Samtidigt finns det också många dominikaner som inte själva är registrerade och inte har identitetshandlingar, liksom det finns haitier i Haiti i samma situation.

För fem år sedan röstades en ny migrationslag igenom i parlamentet och denna öppnade upp för arbetet med att regularisera en del av de haitier och andra invandrare som sedan många år levt och arbetat i Dominikanska republiken. Ännu finns inget färdigt förslag på hur en sådan regularisering ska gå till.

- Regularingeringsplanen omges av en mängd frågor. Vilken status ska de regulariserade få, vilka kriterier ska man använda för att bestämma vilka som ska få stanna och inte. Var ska finansieringen komma ifrån och vem ska genomföra planen? frågade Miguel Roman, representant för migrationsdepartementet på en föreläsning genomförd på forskningsinstitutet Flacso.

En process för att legalisera en del av de papperslösa måste kombineras med en strikt gränskontroll och nolltolerans, menar han.

- Vi måste respektera migranternas mänskliga rättigheter, men också Dominikanska republikens rätt till självbestämmande, säger Miguel Roman och får medhåll från Pelegrin Castillo, parlamentsledamot för PLD-FNP.

- Nationer, precis som personer, har rättigheter och vi har ett problem som nation och internationellt. Problemet med papperslösa haitier i Dominikanska republiken hänger ihop med krisen i Haiti och vi måste hitta en lösning som både respekterar individer och nationer.

Castillo menar att det internationella samfundet måste ta sitt ansvar, dels för att förbättra situationen i Haiti, men också för att lösa konflikten mellan de två länderna vad gäller den illegala invandringen. Haiti måste också göra en insats för att registrera sina invånare och ge dem id-handlingar, menar han. En del av de papperslösa måste återbördas till sina hemland när Dominikanska republiken nått en gräns för hur många man kan ta emot.

Pedro Ubiera, från Cedail (Centro dominicano en asesoria e investigaciones legales), en organisation som bland annat ger papperslösa och gästarbetare rättshjälp, underströk hur olika situationen är för olika migranter i Dominikanska republiken. Några har uppehållstillstånd, andra har inte ens id-handlingar, en del söker ett bättre liv medan andra söker politisk asyl.

- Att återbörda dessa människor till sina hemländer utan urskiljning skulle vara ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi kan inte beskylla haitier för att bryta mot lagen, när så många dominikaner samtidigt bryter mot lagen när de utnyttjar haitierna som arbetskraft, säger Ubiera och efterfrågade civila lösningar på problemet, snarare än militära och polisiära.

- Nyckeln i den här problematiken är att Dominikanska republikens ekonomiska utveckling är baserad på exploateringen av landets fattiga och de papperslösa. En grupp på tio till femton procent av befolkningen kontrollerar hela vår ekonomi, säger Pedro Ubiero.

Tove Silveira Wennergren,
Frilans från Karibien