Söndagens val var en demokratifest. Valdeltagandet var stort. Stämningen på de flesta håll i landet var lugn utom på vissa platser där grupper som ville sabotera försökte hindra medborgarna från att utöva sin demokratiska rättighet.

Att fuska i Nicaraguas val är minst sagt jättesvårt. Det fanns minst en nämndeman från oppositionen i samtliga vallokaler och i en stor majoritet, uppemot 70%, fanns nämndemän från samtliga partier.

Dessutom fanns det tre olika och av varandra oberoende vägar för valmyndigheten att räkna samma röster, nämligen via inscannade kopior av valprotokollen son sändes via e-post eller fax; sms från vallokalerna och en snabbundersökning gjord av landets Universitetsråd, som hade tusentals ungdomar (från olika partier) utspridda runt om i landet. Samtliga räkningar gav likartade resultat.

Faktum är att OAS generalsekreterare Miguel Insulza sade att söndagens val i Nicaragua var en stor seger för demokratin i Latinamerika. Han därmed omyndigförklarade sin egen utsände, Dante Caputo, en före detta argentinsk politiker känd för sitt stöd till den lag som hindrade diktaturens bödlar från att dömas för brott mot mänskligheten. Caputo försökte in i det sista ifrågasätta valet.

Varför erkände – och prisade – Insulza valet i Nicaragua? Jo, pga vid en regional jämförelse, och incidenterna till trots, så var valet i Nicaragua föredömligt. Det handlar inte bara om den lugna stämningen på gatorna och ordningen i vallokalerna, det handlade också om att de incidenter som ägde rum fick enorm medial uppmärksamhet men i verkligheten var långt färre än i grannlandet Guatemala, som också gick till valurnorna i söndags.

Insulza kunde inte godta valet i Guatemala och samtidigt underkänna valet i Nicaragua utan att riskera att hela OAS trovärdighet sattes ur spel.

Fram till söndagens andra valomgång i Guatemala hann 43 människor bli mördade i diverse politiskt relaterade incidenter i landets blodigaste val någonsin. Rekordhöga 140 anmälningar på valbrott föregick valet. I hela 4 kommuner fick valets första rond hållas om på grund av oegentligheter. Inget sådant hände i Nicaragua.

Hur kan det komma sig att det blev en stor medial skandal om valet i Nicaragua och inte i Guatemala? Jo, på grund av att Guatemala valde en gammal expert i hur man lämpligast bedriver folkmord på gerillor och urinvånare, General Otto Perez Molina, medan valet i Nicaragua gällde en president som är med i ALBA.

- Faktum är att i Nicaraguas val i söndags överklagades en försvinnande liten andel av valurnorna. Varför, om det förekom ett omfattande fusk och om det fanns nämndemän från samtliga partier på de allra flesta håll, valde de att inte överklaga resultaten?

- Faktum är att i fredags morgon krävde partiet PLI-MRS att valmyndigheten skulle byta ut 9 tusen 800 nämndemän i hopp om att valmyndigheten inte skulle hinna fixa deras legitimationer.

- Faktum är att senare samma dag krävde partiet att få byta ut ytterligare 9 tusen nämndemän, vilket också beviljades av valmyndigheten trots att tiden för att återkalla nämndemän hade löpt ut. Flera av söndagens incidenter kan förklaras av den förvirring som uppstod i samband med detta.

Historien om söndagens val i Nicaragua handlar inte om ett regeringsparti som fuskar med syftet att vinna, utan om ledningen på ett oppositionsparti som är fullt medvetet om att det inte har folkets majoritet bakom sig och försöker göra allt för att ogiltigförklara valet.

Mera fakta:

"Människorättsaktivisten" Vilma Núñez de Escorcia, som senare idag kommer att tilldelas Stieg Larsson-stiftelsens pris av RFSL och Expo, och som kommer att använda sig av tillfället att påtala det "fruktansvärda valfusket i Nicaragua", inte är någon idéellt arbetande filantrop, utan en medlem i partiet MRS som ingår i samma allians, PLI-MRS, som Fabio Gadea.

Vilma Núñez jippo i Stockholm idag har ingenting med kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp att göra utan om propaganda för sitt eget parti, PLI-MRS, som dessutom företräds av Fabio Gadea, en kandidat som är mot abort och en stor homofob, vilket vem som helst som läser den Nicaraguanska tidningen La Prensa kan konstatera.

Maria Leissners deltagande i aktiviteten har inte heller någonting med engagemang för kvinnornas rättigheter att göra. Den svenska "demokratiambassadörens" engagemang kommer från sina tidigare erfarenheter som "demokratifrämjare" i ockupationens Irak där hon arbetade för National Endowment for Democracy.

Stackars Stieg Larsson skulle vända sig i sin grav av om han fick veta allt detta.

Tack för dina synpunkter. Du kanske är intresserad av att skriva en krönika för oss, exempelvis om skillnaden mellan valen i Guatemala och Nicaragua?