Bananbolaget Dole har återigen köpt sig fritt från rättvisan.  En historia som den svenske dokumentärfilmaren, Fredrik Gertten, aldrig hann med att berätta fullt ut i sin film Bananas!*.

I provinsen Chinadega, i närheten av en av de platser som besprutningsplanen utgår ifrån, ligger kulturhuset där Fredrik Gertten en kväll i oktober visar sin film Bananas!. Under dessa dagar används inte längre Nemagon, bekämpningsmedlet som visat sig orsaka sterilitet hos män och med stor sannolikhet är cancerogent.  Dole använde Nemagon i stor skala vid tolv plantager i Nicaragua, varav många låg här i Chinandega. Denna dag ska de sjuka arbetarna som medverkar i filmen för första gången få se hur deras kamp för rättvisa skildras.



- I de flesta dokumentärprojekt så ingår det att filmen måste fungera för dem som är med i den. För mig är det moraliskt och etiskt viktigt att ge tillbaka och visa att jag använt materialet till något värdefullt, säger Fredrik Gertten. 



Det surrande ljudet från flygplanen åstadkommer oavsiktlig dramaturgisk effekt för en filmare som annars inte har haft något flyt med tekniken denna dag. Problemen med filmvisningen är många. Bilden är suddig, ljudet är burkigt och till råga på allt kan många av arbetarna i publiken inte läsa den spanska texten. För de arbetare som ändå förmår följa med i handlingen så är det ingen munter historia som utspelar sig på den vita duken.

Fredrik Gertten visar sin film Bananas! i Chinandegas kulturhus.

Filmen tar sitt avstamp vid plantagen San Pablo och arbetarnas egna berättelser om hur de i slutet av 1970 talet utsattes för ett gift som det stora multinationella bananbolaget redan visste var farligt. Nemagon var redan klassat som ett farligt bekämpningsmedel i stora delar av den övriga världen. Lite längre fram i handlingen får arbetarna följa hur advokaten J.J. Dominguez tar rättsfallet till USA genom att utse en mindre grupp arbetare, det pilotfall som ska bana väg för framtida åtal mot banankoncernen.

- De fick genom filmen uppleva hur det fanns hopp och möjligheter, men nu är möjligheterna så mycket mindre, säger Fredrik Gertten.

Filmen slutar till sist med att ett fåtal arbetare tilldöms stora skadestånd. Men dörren för framtida åtal i USA slår plötsligt igen.  För att ta reda på vad som hände efter filmen med anknytning till den mutskandal som fått feta rubriker i nicarguanska tidningar beger sig  Latinamerika.nu ut på jakt efter svaren och besöker advokter, hemliga vittnen och bananarbetare på den gamla plantagen San Pablo.

Hemliga vittnen och upprörda advokater

En av huvudaktörerna i dramat är för den svenska publiken helt okänd. Han kallas Antonio Hernández och är en korpulent herre, med egen advokatbyrå i Chinandega i Nicaragua. Det är han som är J.J Dominguez samarbetspartner och högra hand i Nicaragua.

Från sitt perspektiv berättar han historien om hur hans advokatbyrå drabbats av den blinda rättvisan i USA. Det är en historia som kretsar kring 27 hemliga vittnen.

Antonio Hernández visar upp domslutet som avfärdar Nicaraguas rättssystem.- Dessa personer har vittnat om att  advokatbyråer, laboratorier och bananarbetare i Nicaragua hade fabricerat bevis, säger Antonio Hernández.

Domaren Victoria Chaney godtog både vittnesmål och Doles försäkran om att vittnenas identitet måste hemlighållas. Det fanns också uppgifter om en hemlig konspiration som den amerikanska domaren fäste stor vikt vid när hon valde att stänga dörren för fler åtal i USA.



- Tre av de hemliga vittnena sade att advokater, domare, läkare, bananarbetare och en parlamentsledamot samlades i Chinandega 2003 för att tillsammans planera åtalen mot Dole och andra bolag. Både Dominquez och jag var enligt vittnena med på mötet, säger Antonio Hernández och håller upp Chaneys domslut där hon ifrågasätter hela Nicaraguas rättssystem.

En sak som Antonio Hernández är tvärsäker på är att varken han eller JJ Dominquez deltagit vid något hemligt möte eller i någon konspiration. I ett kortare videoklipp får vi se huset där konspiratörerna enligt Dole ska ha smitt sina planer mot företaget. Husets ägare håller i slutet av filmen upp ett papper där han försäkrar att något möte aldrig ägt rum i hans hus.

- I domslutet frågar sig Victoria Chaney vad hon kan tro på i Nicaragua och kommer fram till att hon inte kan tro på någonting. Det är rasistiskt att säga så, säger Hernández och tar sig åt hjärtat.

Husägarens historia stärks av att flera av Doles hemliga vittnen blivit avslöjade eller trätt fram frivilligt och erkänt att de blev erbjudna pengar för att vittna till bolagets fördel. Ett av nyckelvittnena som nu göms i Costa Rica visade sig vara en person som anklagas för övergrepp på barn.

- Sju av Doles hemliga vittnen sökte frivilligt upp mig. Dessa bananarbetare tillhör i många fall den ökända allians som uteslöts av advokatbyråerna i kraven på skadestånd och som förhandlat direkt med Dole om kompensation. De hade alltså intresse av att sabotera rättsprocesserna.

Antonio Hernández ger oss tillgång till hela advokatbyråns dokumentation. Det handlar om filmer med vittnen som erkänner och transkriberade protokoll. Trots detta kan vi inte vara säkra på vad som egentligen ägt rum i denna smutsiga härva.

Latinamerika.nu träffar hemligt vittne

Någon mil från Chinandega ligger den mindre orten Chichigalpa. I ett av de enklare områdena bor Antenor Cano i ett hus han lånar av sin syster. På grund av sjukdomarna som bekämpningsmedlen gav honom på 70-talet kan han inte längre utföra mycket kroppsarbete. Han kallar sig för spindeln i nätet i avslöjandet av Doles mutor.

- Alla vittnen förhördes oberoende av varandra. Men jag frågade Madrigal om namnen på andra och därför kunde jag söka upp några av dem senare.

De hemliga vittnen som likt Antenor Cano trätt fram har beskrivit hur costaricanen Luís Ángel Madrigal och mexikanen José Fransisco Valadez sökt upp dem för Doles räkning.



Antenor Cano utanför sitt hus i Chichigalpa. Han är ett av Doles 27 hemliga vittnen.- De lovade mig 225 000 dollar för att åka till Costa Rica och vittna. På deras uppmaning sade jag till domaren att advokatbyråerna använde folk som aldrig arbetat på plantager och att laboratorierna manipulerade provresultat. Och att vi kände oss hotade av advokatbyråerna.
De sex andra vittnena som sökte upp Antonio Hernández har snarlika historier. De blev lovade pengar, visum och arbete i USA. Efter vittnesmålen fick de ingenting. Det som de säger sig ha varit med om är en fattigdomens ironi.

Efter att ha utsatts för bekämpningsmedlen på 70-talet utnyttjas de 35 år senare av samma företag, kanske som med Antenor Cano genom hans behov av medicin. 

Den allians av arbetare som i dag förhandlar direkt med Dole om kompensation menar att även advokatbyråerna, utnyttjar dem som faktiskt arbetade och utsattes för DBCP.



- Vi blev lovade saker av advokaterna som vi aldrig fick. Därför drog jag mig ur. Sedan kom de från Dole. Jag har en sjuk mor och kan inte arbeta. Visst gjorde jag fel, men inte bara jag, säger Antenor Cano.

Efter att ha träffat advokter och vittnen så tar vi oss vidare med en jeep mot en av bananplantagerna för att tala med dagens arbetare och lyssna in deras reaktioner kring den juridiska cirkusen kring Nemagon fallet.

Det värsta man kan göra är att sälja sig till Dole

Plantagen San Pablo som förekomPablo Salgago arbetade åt Dole när Nemagon användes. I bakgrunden syns den gamla arbetarbaracken.mer i början av Bananas!* är både ett minnesmärke och ett exempel på förändring. Barackerna där bananarbetarna bodde är numera en ladugård och full av hö. Här odlas inte längre bananer för export utan andra arter av matbananer för den inhemska marknaden. Flera av dem vi träffar jobbade här redan på 70-talet när Nemagon användes i full skala. De tror att de stora summorna har lockat folk som aldrig arbetat på plantager. Men att sälja sig till Dole, vare sig som vittne eller i förhandlingar, är värre än allt annat.



- De som aldrig arbetat måste förstå att det inte handlar om en pengautdelning. Vi gav vårt liv och vår ungdom på de här plantagerna, säger Cesar Obando som började arbeta på San Pablo 1972.



Liksom det är svårt att avgöra hur många som arbetade är det svårt att beräkna hur många som har dött under åren.



- Dole visste hela tiden att de använde ett gift. De måste betala och erkänna. Det har dött så många, säger Pablo Salgado och gör en gest mot de gamla barackerna. Vi har kämpat i mer än tolv år och vi fortsätter. Hoppet är det sista som överger oss.

Bananarbetarnas kamp mot Dole fortsätter

I USA verkar hoppet i dag vila på advokaten Steve Condie som för oss tillbaka till Fredrik Gertten och Chinadega där vi började.

- När vi blev stämda av Dole så konsulterade vi advokaten Steve Condy. Han fick inte företräda oss för vårt försäkringsbolag. Hans reaktion var då att han vill företräda bananarbetarna istället, konstaterar Fredrik Gertten som fortsätter att berätta:

 Steve Condy antog ärendet på ideell basis eftersom han ansåg att det låg en stor orättvisa i hur företaget agerat. Han är specialist på den här typen av överklagande till högre instanser i USA.

- Fallet är ett exempel på hur ett multinationellt bolag köper sig fri från ansvar. Jag vet att det kommer att bli svårt i nästa nivå men jag tänker göra mitt bästa, säger Steve Condie på telefon från Oakland i Kalifornien.

Advokaten Jacinto Obregon kämpar för en fällande dom i Nicaragua.
Utsikterna av ett positivt utslag för arbetarna i USA verkar enligt de flesta bedömare bleka. Efter att domare Victoria Chaney avgjort fallet med de nicaraguanska bananarbetarna befordrades hon av guvernör Arnold Schwarzenegger, för att sedan återigen kliva ner när ett nytt fall kom upp i rätten.

Jacinto Obregon som företräder en annan grupp bananarbetare genom sin advokat byrå i Managua utrycker sig så här om mutskandalerna och domare Chaneys förflyttning mellan domstolarna.

- Det hela är högst märkligt. Vi förstår inte hur det amerikanska rättssystemet kan få fungera så här, säger Obregon.

De nationella advokatbyråerna i Nicaragua har emellertid inte gett upp hoppet om ett utslag till arbetarnas fördel i den nationella domstolen, vilket kan innebära att rättsprocessen kan förflyttas till ett annat Latinamerikanskt land där Dole har tillgångar.

- Kampen fortsätter. Där Dole finns kommer vi att ta oss. Det förbereds redan åtal i Ecuador, Colombia och Venezuela av andra byråer som vunnit domslut i Nicaragua säger Antonio Hernández.

Text och foto: Andreas Lång och David Rosenberg, Latinamerikagrupperna

Länkar

Bananas!* visades i Nicaragua