I Bolivia pågår just nu en turné med Riksteaterns föreställning “Concha tu madre”. Pjäsen handlar om papperslösa flyktingar i Sverige. Latinamerika.nu var på plats under premiären i den fattiga miljonstaden El Alto.

Concha tu madre är en pjäs om drömmar, illusioner och lojalitet. Pjäsen utspelar sig på ett bygge där två latinamerikanska killar pratar om livet, pengar, kärleken, vardagen och om landet Sverige – Olof Palmes land, drömmarnas, frihetens och solidaritetens land. Men också ett land som sviker, krånglar och stänger dörrar. Den ene är papperslös, den andre svensk medborgare. Komplikationer uppstår när en förman vill kontrollera deras legitimationer.

-Concha tu madre handlar om hur de papperslösa har det när de lever, fattiga och utan rättigheter, i ett rikt land som Sverige. Nu ska vi spela i ett land därifrån människor åker för att hitta arbete och kunna skicka hem pengar. Det ska bli spännande att ta en pjäs till ett av Latinamerikas fattigaste länder där det pågår en intressant förändringsprocess, sade författaren och aktivisten America Vera-Zavala före resan till Bolivia där pjäsen spelas på spanska.

Under premiären är det nästan fullsatt i den lilla teaterlokalen för 50 personer och producenten Mansour Hosseine reagerar på standarden.

-Jag undrar om Sverige kan gå in med mera insatser för att rusta upp det lilla kulturhuset för de fattiga i El Alto. De har allt här men det saknas pengar och resurser. Europa borde betala tillbaka en miljondel av den guld och resurser som europeiska kolonialister, speciellt spanjorer, tog från landet i mer än 200 år.

Efter premiären är alla nöjda, men Gustav Deifnoff känner sig lite omtumlad.

-Vi började en halvtimme efter utsatt tid. Utanför den tunna dörren tutade bussarna och folk skrek. Svenskar som vi är, så blev vi förvirrade och nervösa.

America Vera-Zavala ställde efter föreställningen frågor till publiken om situationen för de bolivianer som sökt sig utomlands efter en bättre framtid och många ville dela med sig av sina erfarenheter.

-Jag har hört av mina släktingar som är i Spanien att det bara är jäkelskap, har inte hört nånting bra.

–När mina släktingar ringer så berättare de ingenting om hur de har det, de vill bara höra att jag mår bra. Det kostar mycket att ringa så man hinner inte prata så mycket, berättade en ung flicka.

-Vill du se hur spanjorerna behandlar bolivianer, så behöver du inte åka till Spanien, det räcker att åka till spanska konsulatet där kön ringlar sig fram utanför. Bolivianerna väljer att resa till Spanien på grund av språket. Sista tiden har det varit mycket skriverier i tidningarna om situationen där för oss bolivianer om kriminalitet och om hur kvinnor riskerar att hamna i prostitution.

-Jag har varit i Spanien och arbetat i fem år och jag vet hur det är. Du känner dig aldrig hemma där. Att du inte har tillstånd och att du är illegal är en förevändning för att behandla dig dåligt och diskriminera dig. Vi hjälper till när vi jobbar där men det hjälper inte. Det är mycket rasism.

-Vi förödmjukas där. Så ser jag det. Det är ungdomar som saknar hopp som åker. Jag har hört att det rör sig om 500 000 bolivianer som rest de senaste fem åren. Det är sorgligt. Jag ber till er ungdomar här att ni inte åker utan att ni kämpar här. Bolivia har mycket rikedom i form av naturresurser.

Regissören Gustav Deifnoff sammanfattade efteråt.

-Den surrealistiska upplevelsen var helt otrolig! Alla som var där och tittade hade en direkt koppling till pjäsen. Någon släkting, vän eller familjemedlem jobbade eller hade jobbat i ett annat land. Det vi spelade om, var i högsta grad deras verklighet.

Premiären ägde rum i teatern i kommunhuset som bär det udda smeknamnet Alcaldía Quemada (Det brända kommunhuset). Att spela i Bolivia är inte helt likt Sverige. Dagen därpå är det osäkert om det överhuvudtaget blir någon föreställning. Kommunhuset hotas att ockuperas, eftersom borgmästaren står anklagad för korruption.

-Det är kaos. Det är det här. Men det är skillnad när man försöker vara ansvarig för en svensk teatergrupp då vill man gärna vara i tredje världen bara allting funkar som i den första, tilläger America Vera-Zavala.

Ikväll avslutas turnén i Oruro och tatergruppen är redo att resa tillbaka till Sverige. Minnet från Bolivia kommer bestå.

-Vi har blivit väl omhändertagna av våra bolivianska kollegor i kulturministeriet och fått komma dit på besök. Bolivia är ett fantastiskt land. Har aldrig sett så stolta och snälla människor, säger Mansour Hosseine.

Jessica Nilsson

Fotnot:
Bolivias president Evo Morales har under förhandlingarna om ett frihandelsavtal med EU hotat med att avbryta förhandlingarna samt att införa visumtvång för européer. Morales kritik är att man förhandlar om fri rörlighet för kapital och för varor men inte för människor.

-Det är en markering om att européerna inte ska se det som självklart att de kan åka hit till Latinamerika samtidigt som de stänger sina gränser, säger América Vera Zavala.