Den 28 juli beslöt FN:s generalförsamling att rent vatten och sanitet är en mänsklig rättighet, efter 15 års debatt. Sverige stödde inte resolutionen utan lade ner sin röst.

Förenta Nationernas generalförsamling godkände den icke bindande resolutionen med 122 röster för, ingen röst emot. Däremot lade 41 länder ned sina röster, däribland Sverige, andra EU-länder och USA.

Debatten om vatten som mänsklig rättighet har pågått i över 15 år. Överenskommelsen inleddes som ett förslag från olika frivilligorganisationer och regeringar världen över.

Varje år dör 3,5 miljoner människor till följd av sjukdomar orsakade av förorenat vatten och brist på sanitär utrustning. Det innebär fler dödsfall än vilket krig som helst i världen. Närmare 900 miljoner människor saknar rent dricksvatten, vilket innebär cirka var åttonde person på jorden.

Enligt Världshälsoorganisationen och Unicef:s rapport 2009 om diarré, den andra största orsaken till barnadödlighet, dör 24 000 barn om dagen i utvecklingsländer till följd av förorenat vatten. Det betyder att det dör ett barn var tredje sekund.
Ett, två, tre…

1948 kom den universella deklarationen om mänskliga rättigheter som inkluderar bland annat rätten till liv, rätten till utbildning och rätten till arbete. Vatten är, utan tvekan, liv. 

Sverige röstade inte för att rent vatten ska vara en mänsklig rättighet. Anledningen sägs vara att FN hoppat över delar i processen där man bygger upp en samförståndspolitik gällande rätten till rent vatten och att resolutionen inte är bindande.

Enligt Världsbanken är Latinamerika den region med störst tillgång till vatten i världen, cirka 24.400 kubikmeter per person och år. Men det innebär inte att alla i Latinamerika har tillgång till rent vatten. Långt ifrån. Vattnet är illa fördelat, många gånger förorenat och det finns ständigt en konflikt mellan jordbruk, gruvindustri och dricksvatten.

Text och bild: Nadia Enedahl