Ramakulturen inför framtiden
Ön ligger belägen några sjömil utanför Bluefields vid den karibiska östkusten i Nicaragua. Det är den största bosättningsplatsen för ursprungsfolket Rama. I sin kamp för att rädda språket och det traditionella levnadssättet har man tagit hjälp av samernas erfarenheter.
Här på ön finns en kyrka, två skolor och över 100 bostadshus. Vi går in i skolan som är klassiskt målad i blått och vitt, som Nicaraguas flagga. Barnens klara röster och tillrop sänker sig som en ljudridå över oss samtidigt som vi vandrar in mot Anthony Smikles kontor. Anthony som slagit sig ner framför oss är lärare och kulturkoordinatör. Hans engagemang syftar till att bevara den traditionella kulturen på ön. En kultur som har många olika uttrycksformer, som har inslag av dans med instrumental musik men också ett band till naturen och havet. I kulturen finns även i en rik mytologisk föreställningsvärld med sagoväsen och fantasifulla varelser.
Anthony Smikles utanför skolan på Rama Cay. Fotograf: David RosenbergRamafolket tar hjälp av samernas erfarenheter
Anthonys kontor är välstrukturerat, hans skrivbord är snickrat i trä. Ovansidan utgör en blank arbetsyta med undantag för två häften som demonstrativt ligger framlagda på bordet. Vi bläddrar lite i dessa två inbundna foldrar och betraktar bilder på myror, fåglar och sniglar. Det finns ord skrivna vid varje bild på ett språk som få idag förmår tala. Halis Juliana Balto, som kommer från samekulturen i Norge, kom till ön Rama Cay 1992. Hon har hjälpt till att utforma utbildningsmaterialet som Ramafolket idag använder i sin språkundervisning. Under 1980-talet visade de som fortfarande behärskade språket ett mycket svagt intresse av att föra det vidare till nästa generation. Utbytet med samerna kring språkundervisningen beskrivs som viktig av människor som i dag arbetar med att försöka återuppliva språket, som i dag håller på att försvinna.
Skolmaterial på ramaspråket. Fotograf: David Rosenberg
— Vi håller på att arbeta för att återuppliva språket. Vi jobbar med workshops för olika åldrar och håller även på med att jobba med hemsidan där man kan hitta ett lexikon och även information om vår gemensamma historia, säger Anthony Smikles.
Elektriciteten kom till ön Rama Cay år först år 2000 skriver dagstidningen La Prensa, vilket öppnade upp möjligheterna för att använda internet och tv. Anthony menar att det även är viktigt att Ramafolket själva utnyttjar den nya teknikens möjligheter genom satsningar på webben och multimedia. Den nya tekniken ska användas på ett sätt som stärker Ramakulturen. Risken med att den populära masskonsumtionskulturen blivt så tillgänglig för barnen är att de tappar intresset för sin egen kultur konstaterar Anthony Smikles.
Liten avkastning från fisket och hög arbetslöshet
För att de ska finnas någon kultur att bevara på Rama Cay så måste det finnas förutsättningar för liv på ön. När vi lämnat skolan passerar vi ett av husen där en av byns två sjuksköterskor bor. Hon säger så här om den sociala situationen på ön Rama Cay.
- Liver här skiljer sig egentligen inte så mycket från det på fastlandet. De enda som egentligen har några inkomster är sjuksköterskorna och lärarna. De andra fiskar men har egentligen inget arbete, säger Maria Sandoba.
När vi vandrar vidare på ön träffar vi pastor Cleavland McCrae inne i kyrkan. Han berättar om hur rikt fiskebeståndet var under ungdomsåren och hur det inte längre finns kvar, och att vissa områden hotas av utfiskning. I en vetenskaplig utredning från 2006 konstaterades att den främsta orsaken till den minskade tillgången på fisk i området har att göra med olika fiskebolag som inte respekterar Rama folkets territorium. Det storskaliga fisket utarmar bestånden och det blir allt svårare för små lokala fiskare att klara sin försörjning.
Fiskare utanför Rama Cay. Fotograf: David Rosenberg
När Cleveland talar om hur livet på ön förändras. I dag så tycks de sociala problemen, droganvändningen och kriminaliteten öka i samhället.
– När vi växte upp hade vi massor av respekt för varandra. Alla kunde lämna vad som helst i husen och det var ingen som gick in och tog något. För att i korthet berätta historien om dagens situation så har samhället förändrats och blivit mer våldsamt, och människor tar till droger, säger Cleavland Macre.
Utmaningarna mot den traditionella kulturen kommer från populärkulturen i media, vinstdrivande fiskeföretag, och mestiser som försöker ta över ramafolkets traditionella områden vilket lätt till våldsamma mark konflikter. Trots alla hinder och svårigheter fortsätter människor att kämpa för att kulturen ska leva vidare. Poeten och fiskaren, Bildwell Omeir är en av de personer som satte ord på Ramafolkets längtan tillbaka till den ursprungliga kulturen och levnadssättet.
"Vi föreställer oss hur de gamla traditionerna är? Därför känner vi oss som om vi aldrig varit riktiga Rama på grund av vårt nutida levnadssätt. Men det är därför vi drömmer om hur det en gång var."
Andreas Lång
Den kultur som finns på ön Rama Cay är över 1 000 år gammal. Även om Ramafolket är besläktat med de andra lokala folkgrupperna Sumu och Miskito så visar lingvistiska studier på att Ramaspråket är kan placeras in i språkgruppen Chibcha. Detta visar på ett släktskap med andra äldre kulturer som ursprungsfolket Papayat i Honduras och Talmancafolket i Costa Rica. Språket fördes vidare genom muntlig tradition genom släktled och någon skriftlig dokumentation av språket skedde inte förrän i slutet av förra århundradet. Det är i dag bara 36 personer som förmår tala språket enligt en uppskattning som gjordes i en fristående utredningen med titteln "Living in the land of our ancestors" från 2004.
Den vetenskapliga utredning som det referas till i texten angående fisket är en utredning som gjorts av det lokala Universitet URAACAN i samarbete med Tromsö Universitet. Utredningen är en stor källa till information angående ramakulturen.
