Protesterna i São Paulo: "Ett ljus i slutet av tunneln"

Brasiliens utveckling under de senaste tio åren har varit mer "kvantitativ än kvalitativ." Det ser fint ut i statistiken, men det fattas investeringar i mänsklig, inte materiell, utveckling och deltagande i samhället. Detta glapp ligger bakom de folkliga protesterna i Brasilien de senaste veckorna, förklarar sociologen Sam Thiago Pereira Borges och filosofen Maria Eveline Ramalho Ribeiro från det delstatliga respektive federala universitetet i Paraíba. 

Två veckor har gått sedan de första våldsamma sammanstötningarna mellan demonstranter och polis i São Paulo. Varför har det varit så svårt att hittills skapa en klar bild av vad som håller på att hända i Brasilien?

SAM: För att det handlar om en ny typ av folklig mobilisering, som föddes genom internet, utan något traditionellt ideologiskt ledarskap, utan politiska partier, anarkistiskt, i ordets ursprungliga betydelse.

Och nu, två veckor senare: har bilden klarnat?

SAM: Det är ännu tidigt att dra några slutsatser, eller att förutspå vartåt den här rörelsen kommer att dra. Men vi kan i alla fall konstatera att rörelsen lever vidare och står emot, trots allt som massmedia och regeringen har gjort under den här perioden. Den tar sig mer fredliga uttryck, eller mer våldsamma, men den försvagas inte.

Hur skulle du beskriva det som händer i Brasilien just nu?

SAM: Det är ett ljus i slutet av tunneln. Nej, inte ljus, ett stearinljus, skulle jag vilja säga. Det är hoppingivande att ett så pass resignerat folk som brasilianarna går ut på gatan som en reaktion mot en bussprishöjning pa 20 centavos. Det är viktigare än vad man kan tro, och att ha lyckats få politikerna att dra tillbaka den prishöjningen, bara det är en ekonomisk och symbolisk seger värd att fira.

Rörelsen för gratis kollektivtrafik (MPL, som började protesterna i São Paulo) har redan dragit sig ur, men mobilisationerna fortsätter med krav på rättvisa, etik, moral, en perfekt värld.

20 centavos på busspriset var droppen som fick bägaren att rinna över, men vad ligger verkligen bakom protesterna?

SAM: Brasiliens utveckling under de senaste tio åren har varit mer "kvantitativ än kvalitativ," det vill säga, man har investerat mer i infrastruktur och andra materiella resurser än i människor och demokratiska processer. Det ser fint ut i statistiken som skickas till FN, men det fattas investeringar i mänsklig, inte materiell, utveckling och deltagande i samhället.

EVELINE: Det är intressant att se att Confederation Cup, det så kallade för-VM, och fotbolls-VM nästa år fungerade som utlösare för dessa protester, och inte som vanligt, som dövande för sociala konflikter. Det hade regeringen definitivt inte räknat med.
Bilföretaget Fiat lanserade inför Confereration Cup en TV-reklam med musiken "Kom ut på gatan, gatan är Brasiliens största läktare" som fick en annan tolkning än vad Fiat tänkt sig. Samma musik användes också som sound track till flera videosnuttar från protesterna på You Tube. Brasilianarna har över huvud taget visat en väldigt kreativ och sarkastisk sida i kritiken och kommeNtarerna på Facebook.

Vilka är det som demonstrerar?

EVELINE: Främst ungdomar, studenter, men också representanter från andra sociala klasser och åldersgrupper. De traditionella rörelserna, som arbetarrörelsen, fackföreningar och de jordlösa lantarbetarna lyser dock fortfarande med sin frånvaro.

SAM: Vi deltog också i sociala protester när vi var yngre och vet att de flesta ungdomar inte är fullt medvetna om vad de gör, de följer bara med strömmen. Vi kan också se hur politiska partier och andra intressegrupper efter några dagar gick in i demonstrationerna för att försöka manipulera eller dra fördel av dem. Vi har ocksa sett flera exempel på detta, med missvisande information och falska kallelser till mobiliseringar i de sociala medierna.

SAM: För att förstå vad som händer måste vi se den här rörelsen genom ett annat prisma än det som vi är vana vid. Vi ser kontraster och motsägelser inom leden, vi ser dom som slår sönder allt och dom som är mot våld, vi ser dom som bär partifanor och andra som vill köra bort dom. Många jämför med den arabiska våren, men det finns en tydlig skillnad: I Egypten och andra arabiska länder kämpade man med ett gemensamt övergripande mål - att få bort en diktator. I Brasilien är det annorlunda: kraven är många och spretiga. Visst finns det dom som vill att president Dilma ska avgå, medan andra protesterar mot torkan, mot fotbolls-VM, mot att São Paulos borgmästare Fernando Haddad åkte till Paris under protesterna...

Under några dagar verkade det som om ett hot om en "modern statskupp", typ Paraguay, var överhängande. Som att protesterna mot den sittande regeringen och våldet pa gatorna skulle spela den politiska högern i händerna...

SAM: Jo, det finns helt klart de som kräver att Dilma ska avgå, men jag tror inte de har tillräcklig styrka. Det finns ingen konkret orsak som när president Fernando Collor avsattes i riksrätt efter folkliga protester 1992.

Tror ni att regeringens och kongressens åtgärder de senaste dagarna är det svar som rörelsen vill ha?

SAM: Det som Dilma sa i sitt TV-tal i måndags var inget utöver det hon måste säga - det upprätthåller bara status quo. Det som stör är skillnaden mellan det som utländsk massmedia rapporterar om det som händer och de inhemska medierna, som försöker diskvalificera protesterna genom att fokusera på våldsamheterna och förstörelsen av allmän egendom.

EVELINE: Den brasilianska historien visar att uppror och upplopp alltid stupat på att de isolerats och förtigits. Den tiden är förbi nu. Internet har kopplat ihop folk, virtuellt. Jag tror att politikerna i framtiden kommer att tänka två gånger innan de fattar impopulära beslut för folket kan återvända till gatan.

Brasiliens mäktigaste media-koncern Globo har körts bort fran flera manifestationer, vilket slutat med att de nu mest filmar demonstrationerna uppifrån från helikopter och enbart rapporterar att något händer och var, utan att intervjua deltagarna eller analysera situationen. Globo har på senare tid också varit tydliga med att markera skillnad mellan de som demonstrerar på fredlig väg och de som går till angrepp mot offentlig eller privat egendom.

SAM: Jag tror det är viktigt att skapa buller, utan buller är det ingen protest. När folk manifesterar sig fredligt, i vita kläder, får de ingen som helst uppmärksamhet. Trots att media och delar av demonstrationstågen fördömer användandet av våld i protesterna så tror jag stora delar av den brasilianska befolkningen stödjer det. Det är ett sätt att svara på det ständiga strukturella våldet mot samhällets medborgare.

Vad tror ni om framtiden? Vad kommer att hända härnäst?

SAM: Rörelsen fortsätter. Jag hoppas den fortsätter som den började, oorganiserad och difus. I samma takt som staten svarar mot rörelsens krav kommer nya krav att dyka upp. Den kommer att fortsätta så länge som folk orkar, kanske fram till årets slut.

EVELINE: Men sedan kommer den tillbaka inför fotbolls-VM 2014, och sommar-OS 2016. Och om São Paulo blir värd för världsutställningen 2020...

Text och foto: Lena Zetterström, Latinamerikagrupperna