Landkonflikter med Oruro, den osäkra gruvdriften i Cerro Rico och kravet på en ny internationell flygplats. Det var några av orsakerna till att 6 000 Potosíbor gick ut i en 19 dagar lång blockad.

Strejken beskrivs som en av de längsta och mest omfattande i Potosís historia.

Demonstranter hungerstrejkade, det lades stenar på flygbanan för hindra flygplan att landa i Potosí och vägarna till och från staden spärrades av helt. Inte heller matleveranserna tilläts fungera som vanligt, skolor höll stängt och hundratals turister blev strandsatta i bergsstaden.

Resultatet av konflikten varierar beroende på vem som talar. Enligt vissa analytiker som kommenterat saken i den bolivianska tidningen La Razón har Potosíborna visat att de är att räkna med och strejken beskrivs som en seger för regionen. Andra säger till samma tidning att de ekonomiska förlusterna är enorma och att Potosís rykte som turistmål sargats för en lång tid framöver.

Nya arbetstillfällen viktigt

Oavsett vem man väljer att lyssna på står det klart att den viktigaste frågan på kravlistan; bevarandet av gruvdriften i Cerro Rico också är den mest komplexa. Inkomsterna från gruvan innebär mat på bordet för en stor majoritet av regionens befolkning vilket gör driften av den oerhört viktig. Samtidigt menar analytiker att det är minst lika viktigt att satsa på att få fram nya arbetstillfällen i Potosí som att hålla den gamla gruvan vid liv.

Med på listan över krav till regeringen fanns förutom att upprätthålla gruvdriften också bygget av en cementfabrik, krav på en ny flygplats och en ny motorväg på sträckan Bella Vista – Cotagaita – Vitichi.

Efter långa förhandlingar kunde parterna komma överens på fem av sex punkter och den 16:e augusti hävdes blockaden. Flera av överenskommelserna innebär dock fortsatta utredningar och politiska förhandlingar.

Text: Lisa Karlsson