Åtta miljoner centralamerikaner lägger sig hungriga varje kväll, och över hälften av befolkningen lever i fattigdom – varav 27 procent i extrem fattigdom enligt siffror från ekonomikommissionen CEPAL och FN:s jordbruksorgan FAO. Nu efterfrågas en gemensam politik som sätter småjordbrukarna i centrum.

Guillermo Gonzalez berättade om Nicaraguas lag för matsuveränitet. Fotograf: Anna LokSituationen är mest utbredd på landsbygden, och det saknas en sammahållen politik i de centralamerikanska länderna för att hantera problemet. Detta konstaterade den globala bönderörelsen Vía Campesina under en presskonferens i Nicaraguas huvudstad Managua.

Samtidigt anordnades också ett forum för matsuveränitet med deltagande från samtliga centralamerikanska länder strax utanför Managua. En av talarna var Guillermo Gonzalez, som arbetar med den nicaraguanska regeringens politik för näringsmässig matsäkerhet och matsuveränitet.

-Om vi minskar undernäringen med en procent får det effekten att fattigdomen minskar med fyra procent, fastslog han. Men minskas fattigdomen med en procent är effekten på undernäringen bara 0,25 procent. Alltså är det en effektiv strategi att minska den kroniska undernäringen för att minska fattigdomen.

Matsuveränitet en väg ut ur fattigdom

Undernäringen drabbar ofta barn och kvinnor på landsbygden värst. Undernärda barn lever ofta i stora familjer, med ensamstående, outbildade mammor och i extrem fattigdom. Både den fysiska och psykiska utvecklingen hämmas av undernäringen, och följer sedan barnet genom hela livet.

I Centralmerika är Nicaragua, Honduras och Guatemala de länder som har störst problem. Men i Nicaragua finns det färre tecken på kronisk undernäring bland dagens sexåringar än bland nioåringarna, vilket indikerar att utvecklingen går åt rätt håll. Nicaragua har de senaste åren vidtagit flera åtgärder för att minska undernäring och fattigdom, bland annat skolmåltider och program som Hambre Cero (Noll Hunger), med satsningar på att ge fattiga kvinnor tillgång till mark och djur.

Nicaragua är det enda landet i Centralamerika som har en lag som för fram matsuveränitet och inte bara matsäkerhet. Skillnaden mellan begreppen kan kortfattat beskrivas som att matsäkerhet handlar om att ha tillgång till mat, medan matsäkerhet är ett vidare begrepp som också inkluderar produktions- och konsumtionssätt, hänsyn till miljön och grödornas näringsriktighet. Talaren Javier Hernandez Munguia från jordbruksuniversitetet UNAN poängterade att Guatemala har haft en lag om matsäkerhet i sju år, men utan att speciellt mycket förändrats. Svårigheten ligger inte bara i att finansiera sociala program som ger tillgång till mat, utan i att förändra de strukturer som håller kvar människor i fattigdom.

Kvinnor är nyckelaktörer

Deltagarna på forumet diskuterade också olika förslag för matsuveränitet.John Wayman, ungdomsaktivist tillsammans med fler engagerade. De menade bland annat att det behövs utbildning och information om vad det innebär och att nyckeln ligger i att stötta småjordbrukarna snarare än att utöka storskaliga odlingar, som dessutom innebär allvarliga problem för den biologiska mångfalden.

-Vi måste tänka att det är för våra barns skull, sa Johana Vanegas, från Nuevo Pueblo i departamentet Estelí. Hon är änka med sex barn och deltog för första gången i ett nationellt forum.

-Framför allt kvinnor på landsbygden behöver kunskap om bra odlingsmetoder. Det är komplicerat att odla utan kemikalier. Alla har inte heller sin makes stöd. 

Regionalt grepp av bred allians

John Wayman är ungdomsaktivist inom Vía Campesina och deltog också i forumet. Han menar att lösningarna står att finna på regional nivå.

-Vi betrakta det som ett gemensamt problem och hitta gemensamma lösningar, till exempel via PARLACEN (det centralamerikanska parlamentet som diskuterar regionala frågor). Genom att diskutera och dela med oss hittar vi bra sätt. Och vi måste sprida kunskaper om jordbruksreformer, matsuveränitet och urspungsfolkens cosmovision. Storföretagen måste Leoncia Solorzano från Honduras kräver en bred allians för att stoppa hungern.inse att våra rättigheter till mat och försörjning är viktigare än deras rätt att äga.

Leoncia Solorzano, som koordinerar kvinnokommittén inom Vía Campesina, lyfte fram att en allians mellan olika aktörer för att få stopp på hungern.

-Det är bråttom att göra något och det krävs politiska åtgärder. En allians mellan kvinnor, män och unga från landsbygden, regeringarna i regionen, ickestatliga organisationer och internationella organ som EU, FAO och FIDA (internationell fond för jordbruksutveckling) som kan attackera problemen vore en bra start.

Text: Anna Lok, Latinamerikagrupperna

Foto: Fernanda Siles, Vía Campesina och Anna Lok, Latinamerikagrupperna