På morgonen den 12 december 1531 uppenbarade sig Guadalupe för Juan Diego för första gången. Hon talade till honom på hans hemspråk náhuatl och var lika mörk i skinnet som han själv. Hon berättade att hon var den heliga modern, som kommit för att ge all sin kärlek, hjälp och stöd till de som trodde på henne.

Som bevis för sin existens hade hon ett fång röda rosor med sig, trots att rosor inte kan växa mitt i vintern. Dessa lindade Juan Diego in i sin kappa och tog med sig till biskopen. När han vecklade ut sin kappa fanns inte bara de röda rosorna, utan också en avbild av Guadalupe. Miraklet var ett faktum.

Sedan denna dag är Guadalupe känd som Mexikos drottning och som hela Amerikas kejsarinna. Den 12 december varje år ger sig miljontals mexikaner ut på gatorna i en pilgrimsfärd till kyrkan för att fira sin kära moder. I San Cristóbal de las Casas har festandet pågått i dagar. Fyrverkerierna och smällarna tycks aldrig upphöra, gatorna är fyllda av konfetti och Guadalupekyrkan är smyckad till bristningsgränsen.

Det finns de som barfota vandrar i flera mil för att visa sin lojalitet inför Guadalupe. I San Cristóbal har man kunnat se pilgrimer från hela Chiapas i flera dagar, med facklor och tavlor på Guadalupe. De sjunger lovsånger och ropar slagord till hennes ära medan de springer fram längs gatorna.

Men det är inte bara de mest trogna katolikerna som hänger sig åt Guadalupe. Den vanligaste fängelsetatueringen i Mexiko är en bild på Guadalupe och överallt syns hennes avbild; på bussar och bilar, på barer och restauranger. När revolutionärerna Emiliano Zapata och Francisco ”Pancho” Villa tågade in i Mexiko City 1914 under den mexikanska revolutionen var det under Guadalupes flagga, och 80 år senare användes liknande flagga av zapatisterna i Chiapas under upproret 1994. Oavsett vad man tycker om religion så går det inte att komma undan: Guadalupe är Mexiko.

Text: Karin Bender, Kristna Fredsrörelsen

Foto: Joel Alvarez, frilans