14 år efter den brutala massakern i det lilla samhället Acteal, Chiapas, fortsätter överlevande att kämpa för att rättvisa ska skipas och för att ansvariga ska ställas till svars. De omkomna, 45 personer varav majoriteten kvinnor och barn, tillhörde den katolska och pacifistiska organisationen Las Abejas (bina).

- När de beväpnade männen kom satt vi vid kyrkan och bad. Jag hamnade under tre lik och var tvungen att spela död för att de inte skulle upptäcka mig. Nio personer från min familj mördades; mina föräldrar, min mormor, min moster och mina fem systrar. Min lillasyster var bara åtta månader, vad hade hon gjort för fel? säger Manuel, en överlevande som vid tiden för massakern var 11 år gammal.

- Min dotter dödades med ett skott i magen. I hennes mage låg hennes ofödda barn. Inte en dag går utan att jag tänker på henne och mitt barnbarn, säger en kvinna som förutom sin dotter förlorade andra anhöriga i massakern.

Mer än ett symboliskt värde

Varje månad hålls en minnesgudstjänst i Acteal och den 22 december, på den fjortonde årsdagen, har hundratals nationella och internationella besökare samlats i samhället för att hedra massakerns offer. Minnesceremonin har enligt Victor López Rodríguez, ordförande för människorättscentret Centro de Derechos Humanos Fray Bartolomé de Las Casas (Frayba), mer än ett symboliskt värde.

[img_assist|nid=8289|title=Minnesceremoni på den fjortonde årsdagen för att hedra massakerns offer. Foto: Joel Alvarez|desc=|link=none|align=right|width=420|height=592]

- Den årliga minnesstunden är viktig för att förgöra rädslan och för att visa att den här situationen inte är unik; statlig repression mot byar och dess invånare pågår även i andra delar av Chiapas och Mexiko. När vi samlas här för att hedra offren ger vi samtidigt styrka till de som kämpar i liknande situationer, säger López Rodríguez.

- Straffriheten fortsätter och det är viktigt att de drabbade själva kräver att rättvisa skipas, tillägger han.

Mexikanska staten inblandad

Enligt mexikanska staten var massakern ett resultat av en markkonflikt mellan två lokala tzotzil-grupper (ursprungsfolk). Bevis visar dock att illdådet utfördes av paramilitärer som tränats av och försetts med vapen från den mexikanska staten. Många av de beväpnade männen som utförde massakern var grannar och släktingar till offren.

Familjemedlemmar och överlevande från massakern har anmält den mexikanska staten inför den Interamerikanska Kommissionen för Mänskliga Rättigheter (CIDH). Enligt rapporter i media gjordes hösten 2011 också en anmälan i USA mot Ernesto Zedillo, Mexikos president i mitten av nittiotalet, som anklagas för att stå bakom massakern. Las Abejas kämpar för att ansvariga ska ställas tillsvars men avsäger sig all inblandning i denna senaste anmälan mot Zedillo, och det är i dagsläget lite oklart vilka som står bakom den.

Under 2009 och 2010 beslöt Mexikos högsta domstol att frige över 70 personer då man ansåg att rättsprocessen inte gått rätt till. 35 personer är fortfarande fängslade. Frigivandet har enligt Las Abejas lett till ökad rädsla för attacker och tvångsförflyttning samt till fler hot.

- Nya paramilitärer rekryteras och hoten mot oss fortsätter. För två veckor sedan blev en av våra medlemmar hotad av paramilitärer. Det uppstår alltid nya anledningar för oss att fortsätta vår kamp, menar Mariano Pérez Vázquez, ordförande för Las Abejas styrelse.

"Stark organisering"

Nyheten om massakern i Acteal 1997 spreds snabbt världen över och fördömdes av bland andra FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan. Än idag är fallet uppmärksammat och välkänt.

- Jag tror att mycket är Las Abejas förtjänst att folk fortsätter att minnas och hedra massakerns offer. Jag har varit i Acteal i tre dagar nu och är imponerad över vilken stor kapacitet organisationen har, säger Marta Molina, journalist för den mexikanska nyhetssidan Narconews som vid flera tillfällen besökt Acteal.

- De har en långsiktig strategi som får både nationellt och internationellt gensvar, tillägger hon.

Den 22 december är ett av de mest symboliska datumen i Chiapas historia och dagen kommer med all sannolikhet att fortsätta att uppmärksammas i många år framöver.

Text: Zofie Bengtsson, Kristna Fredsrörelsen
Foto: Joel Alvarez