Oro för ökat våld mot journalister

Förra året drabbades 141 journalister av våld, hot och förföljelser och hittills i år har över 95 brott mot journalister rapporterats i Colombia. Dyster statistik som visar att Colombia fortsätter att vara ett av de farligaste länderna i världen för journalister.

Den 29 juli mördades José Naudín Gómez, chef för den colombianska radiokanalen Radio Guadalajara, av två män utanför porten till sitt arbete.

I mitten av maj i år avslöjades att illegala grupper planerade att mörda reportern Gonzalo Guillén och två analytiker, León Valencia och Ariel Ávila, från den colombianska icke-statliga organisationen Corporación Nuevo Arco Iris. Enligt Valencia var det en publikation som avslöjade samröre mellan 127 colombianska politiker och väpnade illegala grupper som gjorde att han fick ett pris på sitt huvud. Någon vecka efter att den makabra planen avslöjats, flydde Valencia till Europa och Ávila till Centralamerika.

Spektrumet av brott mot journalister i Colombia är brett. Från mord, kidnappningar och dödshot till mer lågintensiva men i längden tärande handlingar som stöld av material och utrustning samt olagliga arresteringar.

Den hotfulla vardagen för journalister har fått många att vända sig till de colombianska myndigheterna för att ansöka om statliga skyddsåtgärder. Beroende på hotbild kan journalister erbjudas beväpnade livvakter, telefon, skottsäker transport eller skottsäker väst.

Långsam hjälp

Flera colombianska organisationer är dock kritiska till hur de colombianska myndigheterna hanterar anmälningarna och menar att det är en alltför utdragen process.

Adriana Hurtado.- Det kan dröja upp till 6 månader innan Unidad Nacional de Proteccion (myndighet tillhörande inrikesministeriet som ansvarar för skyddsåtgärder) beslutat om en journalist är tillräckligt hotad för att få skyddsåtgärder av staten. Om det sedan beslutas att journalisten har rätt till åtgärder, dröjer det många gånger ytterligare månader innan skyddsåtgärderna implementeras. Under den långa väntetiden hinner journalisten exponeras för ytterligare hotfulla situationer, säger Adriana Hurtado ordförande för den colombianska paraplyorganisationen för journalister, Federación Colombiana de Periodistas (Fecolper).

För tillfället får 90 colombianska journalister statliga skyddsåtgärder, men flera berättar att de fortfarande inte känner sig trygga.

- Jag bär skottsäkerväst när jag vistas utomhus, men jag känner mig inte säker. Senast förra veckan fick jag ett hotfullt samtal från ett okänt nummer, säger Carolina Gonzalez, som kommer från det våldsdrabbade området Antioquia i centrala Colombia.

Idag växlar hon boende mellan Antioquia och huvudstaden Bogotá beroende på den aktuella hotbilden.

Landsbygdsjournalister mer utsatta

Enligt Hurtado från Felcolper är vissa journalister mer utsatta än andra.

- Journalister som rapporterar om illegal gruvnäring, korruption och territoriell kontroll är speciellt utsatta för hot. Konsekvensen blir självcensur - journalister vågar inte, på grund av rädsla, fortsätta att rapportera om kontroversiella ämnen. Följden blir att verkligheten inte når allmänheten.

Hurtado menar att journalister i landsbygdsregioner ofta är mer utsatta då de befinner sig mitt i konflikten och inte har samma åtkomst till skydd som i urbana miljöer. Hon poängterar vikten av preventivt arbete.

- Efter närmare undersökningar stod det klart för oss att det var polisen som utgjorde det största hotet mot de journalister som vi arbetar med. Vi tog därför kontakt med polisen och bjöd in dem till en workshop med temat mänskliga rättigheter. Poliser samlades med journalister och hade bland annat rollspel. Där låtsades poliser vara journalister och journalister vara poliser. Det var ett uppskattat inslag som gav flera personer en tankeställare.

Colombias President Juan Manuel Santos har fördömt den senaste tidens våld och hot riktade mot journalister och säger att han värnar om yttrandefriheten. Han vill även göra en utredning för att få reda på vilka grupper som ligger bakom våldsdåden. För att landets journalister skall kunna göra sitt jobb och leva utan rädsla behövs kraftfulla preventiva åtgärder tillsammans med skyddsåtgärder som sätts i verket snabbt och effektivt.

Fotnot: Carolina Gómez heter egentligen något annat

Text: Zofie Bengtsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá
Foto: Edaen/Wikimedia Commons och
Zofie Bengtsson