Det colombianska civilsamhället säger nej till kvinnovåldet

Jämställdhet

Colombia är Sydamerikas femte farligaste land för kvinnor. Mors Dag är en av landets våldsammaste dagar på året, och i år fick firandet ge plats åt mediala diskussioner om misshandeln inom hemmen. Latinamerika.nu passade på att prata med några av dem som arbetar för att stoppa våldet mot kvinnor i Colombia.

Ofta är det enskilda händelser som kastar extra ljus på våldet mot kvinnor i den allmänna debatten. I juni ledde den tragiska dödsmisshandeln på Lotta Rudholm till stor uppmärksamhet i svensk media. I Colombia hade Mors dag liknande effekt. På datumet för Mors dag har den colombianska motsvarigheten till Rättsmedicinalverket rapporterat mellan omkring 3000 och 4000 registrerade fall av våld inom familjen, under de senaste tre åren. Kvinnor har utgjort den övervägande delen av offren.

Varför har dagen som är tillägnad landets mödrar, kommit att präglas av våld mot dem och deras döttrar? Enligt Jairo Libreros, expert på medborgarsäkerhet, beror det på att Mors Dag firas i den miljö där mäns ledarskap traditionellt är starkast: Hemmen.

– I Colombia och i många andra Sydamerikanska länder är det vanligt att människor blandar ihop kärlek med ägandeskap. På känslomässigt viktiga dagar som Mors dag visar vi ofta vår kärlek genom maktutövning, och om denna inte lyckas tenderar det att resultera i våld, sa han till den colombianska radiokanalen Caracol.

Han förklarade omfattningen av våldet mot kvinnor med machokulturen som präglar Colombia och, enligt Jairo Libreros, är mest etablerad inom hemmen.

– Ofta använder både fäder och söner våld för att lösa familjekonflikter. Samtidigt har vi inte arbetat från politiskt håll för att förändra värderingar om kärleksrelationer, och för en ökad tolerans gentemot olikheter inom familjen.

När Mors dag-firandet får familjer att samlas och alkoholkonsumtionen att öka, förstärks de aggressiva beteendena menade flera experter som uttalade sig under dagen.

En vanlig dag registreras 133 våldbrott mot Colombias kvinnliga befolkning. Även om dessa siffror bara utgör några enstaka procent av våldsstatistiken under Mors dag, gör de Colombia till ett av kontinentens farligaste länder för kvinnor att leva i. I januari 2016 publicerade FN:s enhet för stärkandet av kvinnors rättigheter, UN Women, en rapport som placerade Colombia på plats fem bland Sydamerikas länder med mest könsbaserat våld. Organisationen Small Arms Survey listade fyra år tidigare Colombia som ett av de tio länder i världen med högst antal mord på kvinnor.

En förklaring till den alarmerande statistiken är, enligt FN-rapporten från 2016, att parrelationer vanligtvis uppstår i en tidig ålder, och misshandeln börjar när paren är unga. Small Arms Survey nämner därtill att våld mot kvinnor är vanligare i länder där den allmänna våldsstatistiken är hög, och brotten därmed kan begås ”i ett allmänt klimat av likgiltighet och straffrihet”.

”Horig frihet” i ett macho-politiskt klimat

Likgiltighet omgav knappast den så kallade Hormarschen (”Marcha de las Putas”) som arrangerades på den internationella kvinnodagen drygt tre månader tidigare. Medieuppbådet kring demonstrationen var så stort, att journalister ett tag såg ut att utgöra omkring halva närvaron på samlingspunkten för demonstranterna. Så småningom slöt cirka 400 deltagare upp genom Bogotás sjunde aveny med slagordet ”Vi marscherar för horig frihet!”:

”Här marscherar hororna i grupp!

Latinamerikaner – se upp, se upp, se upp!”

(”Alerta, alerta, alerta que camina,

la Marcha de las Putas por América Latina!”)

Varför marschera för de prostituerade? tillfrågades arrangören Mar Candela av en reporter innan marschen startade. Hon svarade att Hormaschen inte var en demonstration för enbart de prostituerades rättigheter, utan för alla kvinnors rätt att leva utan våld och förtryck.

– Jag hoppas på att kunna avväpna ordet hora. En hora som vågar säga nej till våld är den bästa inspirationen för att stärka andra kvinnor, sa hon till Latinamerika.nu.

Mar Candela är grundare av den feministiska rörelsen ”Feminismo Artesanal”. I likhet med Jairo Libreros anser hon att avsaknaden av undervisning i kärlek och relationer som, med Candelas ord, ”tillåter oss att förstå människors olikheter, och visar mångfalden av sätt som kärleksrelationer kan utformas på”, är en av anledningarna till det utbredda våldet inom familjen.

– Det i sin tur beror på att vi får en patriarkal uppfostran, vilken utgår från monogami som den enda familjeformen och i många fall normaliserar våld inom hemmet som ett maktmedel. Det här präglar sedan människors beteende upp till politisk nivå. Resultatet blir en heteronormativ ”macho-politik”, som kombineras med att kvinnor ofta lever i beroendeförhållanden, säger hon till Latinamerika.nu i samband med Mors dag.

För 10 år sedan öppnade Mar Candela en privat motsvarighet till kvinnolinjen: En telefonlinje i sitt eget hem, där hon tog emot samtal från kvinnor som behövde prata av sig om misshandel och övergrepp de utsatts för.

Historierna hon fick höra gjorde Mar Candela till feministisk aktivist.

– De fick mig att förlora min inre frid. Till slut var jag tvungen att överlåta telefonlinjen till utbildade psykologer och socialarbetare, för berättelserna påverkade mig alltför mycket i mitt privata liv. Sedan jag startade ”Feminismo Artesanal” är jag inte längre ensam i mitt arbete.

”Feminismo Artesanal” är ett nätverk av kvinnor som ger varandra mentalt stöd, och försöker skapa uppmärksamhet kring det könsbaserade våldet i Colombia via föreläsningar och medier. Rörelsen är baserad i Bogotá, och Mar Candela beskriver den som feministisk utifrån ett urbant perspektiv.

Landsbygden en riskfaktor

I FN-rapporten från januari 2016, nämns samtidigt landsbygden som en ”särskild riskfaktor” för Colombias kvinnor. På landsbygden har hälften av kvinnorna utsatts för våld inom hemmet, och en femtedel är offer för regelbunden misshandel enligt en färsk studie från Universidad de Sabana i Bogotá.

Maria del Socorro är jämställdhetsansvarig för den colombianska bonderörelsen Fensuagro, som i sin tur är aktiv i ”Kampanjen för ett slut på våldet mot kvinnor”. Kampanjen lanseras av det internationella småbrukarnätverket CLOC/Vía Campesina, och bygger på diskussioner där kvinnor från småbrukarsamhällen får identifiera könsbaserat våld utifrån sina egna erfarenheter.

– Vi lyfter fram fenomen som deltagarna först kanske inte definierar som våld, som till exempel psykisk misshandel och ekonomiskt beroende, säger Maria del Socorro och fortsätter:

– Men vi pratar alltid om en gemensam, könsöverskridande kamp. Det är viktigt för oss att lyfta diskussionen med deltagarnas partners, att få både män och kvinnor att reflektera över sina beteenden, och se de patriarkala strukturerna som finns inom båda könen. Sedan funderar vi över alternativa sätt att skapa relationer. Och jag har slagits av hur många manliga deltagare som tillhör kampanjens mest hängivna.

Maria del Socorro, Mar Candela och andra kvinnoaktivisters arbete har inte varit förgäves. En kartläggning över colombianernas attityder gentemot könsbaserat våld, som publiceras av regeringen vart tionde år och senast 2014, visar att toleransen för sådana brott minskat betydligt under det senaste decenniet.