Träffsäkra porträtt av Latinamerikas kvinnliga ledare

Andrés Ovalle framför sin målning "Otra cosa es con charango". Foto: Lisa Karlsson

Cristina Fernández hjärnoperation, Dilma Rousseff och fotbollsdebatten, Laura Chinchilla och polemiken kring floden och gränsen till Nicaragua, Michelle Bachelet och rätten till havet och fisket. I den chilenske konstnären Andrés Ovalles porträtt av Latinamerikas kvinnliga presidenter återfinns såväl värme och ironi som en knivskarp avbild av samtiden.   

På en två meter hög och 140 centimeter bred målning står Brasiliens president Dimla Rousseff och diskar. Hon har gula diskhandskar och gula tofflor, en byggarbetarhjälm på huvudet och ett foster i magen. Under hennes fötter ligger en fotbollsplan och genom diskhon som också är en skyskrapa simmar valar in och ut. På en annan nästan lika stor målning står Chiles president Michelle Bachelet i duschen. I bakgrunden syns huvudstaden Santiagos gråa skepnad och längre bort Anderna. Duschdraperiet, som går i samma färger som urfolkens flagga, har flera revor och Bachelets pose känns bekymrad - även om ansiktet är dolt i vatten.

Konstnären Andrés Ovalles idé att avbilda kontinentens kvinnliga ledare föddes år 2006 när Michelle Bachelet valdes till Chiles president för första gången.

- Jag hade precis flyttat tillbaka från New York och ville göra något i Chile, men jag visste inte vad. När Michelle Bachelet kom till makten förstod jag att det var något historiskt. Hon var den första kvinnan att väljas till landets president någonsin, berättar Andrés Ovalle för Latinamerika.nu när vi träffar honom i samband med hans utställning Presidentas de Latinoamerica i Valparaíso, Chile.

För Andrés Ovalle blev det historiska ögonblicket till ett kall. Han säger att han alltid känt att historien är något levande. Något som vi själva skapar och som inte bara hör till det förgångna utan som även är del av nutiden.

- Det vi upplever idag blir ju framtidens historia och jag anser att konstnären bör vara vittne till sin egen epok och spegla den i sina verk.

Andrés Ovalle antog sin idé som en utmaning och ägnade flera år till att följa presidenterna och samhällsdebatten i respektive länder så ingående som möljigt.

- Jag tänkte på Velázquez, på Goya, konstnärer som avbildade makten, och jag tänkte att om de hade haft privilegiet att avbilda en kvinna så hade de gjort det.

- Jag följde presidenterna via medierna och vid officiella framträdanden som vilken medborgare som helst, läste tidningar och så vidare. Michelle Bachelet följde jag under tre års tid, tills hon lämnade presidentposten och började arbeta för FN.

Under denna period tillträdde flera kvinnor presidentposter i Latinamerika; Cristina Fernández i Argentina, Dilma Rousseff i Brasilien och Laura Chinchilla i Costa Rica.

- Och då tänkte jag att detta med en kvinnlig president inte bara var ett chilenskt fenomen utan något större, något som sträckte sig utanför politiken och innebar en kulturell förändring. Och jag bestämde mig för att avbilda de andra presidenterna också.

I sina målningar har Andrés Ovalle använt sig av olika aktuella referenser som han skapat symboler av.

- Det finns vissa aspekter som är svårare att avbilda än andra, som ekonomiska problem eller medborgarnas missnöje. I dessa fall har jag sökt efter kreativa symboler som kan visa detta och samtidigt skapa igenkännande hos betraktaren.

- Sedan Chile grundandes och fram till Ricardo Lagos, som var den sista manliga presidenten har det bara varit män som haft makten och dessa män har endast avbildats genom officiella porträtt. Därför kände jag att det var dags att göra en ny typ av porträtt, gå in i ateljén och leka med formen och innehållet.

Reaktionen från publiken och de av presidenterna som sett verken har varit positiv. Nu hoppas Andrés Ovalle kunna ta utställningen på turné till Argentina, Brasilien och Costa Rica med målet att skapa en dialog kring konsten, samhällskritiken och verkligheten och hur dessa samspelar.

- Målningarna jag gjort av Bachelet har hon sett och hon tog det hela bra. Det är ju inte offensiva målningar som syftar till att såra eller vara groteska. Tvärt om, jag har förskt hålla mig till en sutil form av ironi i mina verk just för att inte falla in i det groteska.  

Text och foto: Lisa Karlsson, Latinamerikagrupperna