Slummen vid sidan av välståndet i Chiles rikaste region

Avenida Balmaceda, Calama Chile. Foto: Wikimedia Commons

Invånarna i den nordchilenska gruvregionen Antofagasta har den högsta genomsnittsinkomsten i hela landet. Men samtidigt tvingas närmare fyra tusen familjer bo i slumområden.

- Kontrasterna är enorma i denna region. Gruvarbetarna har jättebra löner, och det finns många enorma hus, samtidigt som andra bor i enkla kyffen bara några meter bort, säger Jaime Meza, som bor i staden Calama.

Det finns en lång rad gruvprojekt i Calama, däribland Chuquicamata-gruvan, som är världens största dagbrott för brytning av koppar. Staden ligger i regionen Antofagasta, vars 625 000 invånare har den högsta medelinkomsten i landet. Här tjänar befolkningen i genomsnitt motsvarande drygt 300 000 kronor om året. Det är nästan åtta gånger så mycket som genomsnittet i den sydchilenska regionen Araucanía, och betydligt mer än det nationella genomsnittet.

Samtidigt finns det 45 000 invånare i regionen som lever i fattigdom, och närmare 4 000 familjer bor i någon av regionens 42 slumområden.

Chiles gruv-huvudstad

Staden Calama brukar kallas för "Chiles gruv-huvudstad" och har 150 000 fasta invånare, samt ytterligare många tiotusentals människor som kommer hit för att arbeta i gruvindustrin. I staden finns det också många migrantarbetare som lockats hit i jakt på arbeten.

Många av de kvinnliga migrantarbetarna arbetar som hembiträden, medan männen arbetar i gruvorna eller inom byggindustrin.

Samtidigt som gruvarbetare kan ha höga löner tvingas många av migrantarbetarna jobba för betydligt lägre betalning. Många tjänar till och med mindre än den officiella minimilönen på motsvarande knappa 2 900 kronor i månaden. Detta samtidigt som det mesta är betydligt dyrare i Calama än i andra platser i landet.

Skillnaderna mellan de fattiga och välbetalda blir särskilt tydliga i samband med helgerna, säger taxichauffören Francisco Muñoz, som har bott i Calama hela sitt liv.

- Kontrasterna är enorma. Gruvarbetarna står i kö varje fredag för att ta ut pengar som de sedan festar upp, säger Francisco Muñoz.

Skillnaderna tydliga

Enligt honom förvärrades situationen för några år sedan då det statliga gruvbolaget Codelco beslutade att flytta in alla anställda vid Chuquicamata-gruvan till staden från en plats 15 kilometer utanför. De gruvanställda erbjöds nya fina bostäder i stadens östra delar, vilket bidrog till att befästa skillnaderna gentemot stadens fattigare västra och nordliga delar.

- Gruvarbetarna kunde köpa dessa bostäder till förmånliga priser, och Codelco gav dem en bonus så att de skulle utan problem skulle ha råd med sina nya bostäder. Men nu säljs dessa bostäder till helt orimliga priser, som inga vanliga människor har råd med, säger Jaime Meza. 

Text: Marianela Jarroud/IPS
Foto: Harkov/Wikimedia Commons