På jakt efter Latinamerikas superhjältar

Spindelmannen, Hulken, Stålmannen, Blixten, Magneto, Professor Xavier, Wonderwomen, Capten America. Alla dessa hjältar och inte en enda Latinamerikan. Är det inte dags att ge de latinamerikanska superhjältarna större utrymme snart?

De mest populära hjältarna är de som är sårbara och de som på olika sätt anknyter till människans utsatthet. I historien om Hulken försöker den evigt deprimerade Bruce Banner likt Dr. Jekyll att konfronteras med sina egna djuriska drifter. Att älska och hata odjuret inom sig är ett gammalt tema som serieskaparna lekt med.

I Stålmannen tas inspirationen delvis från bibeln och Moses i vassen. Den unga pojken med de överjordiska krafterna anländer inte i en enkel korg, men i en rymdskyttel. Just frågan om varför Gud ska orka bry sig om människan är en viktig frågeställning.

En annan hjälte som har en mörkare bakgrundshistoria är Punisher, eller Straffaren, som han också kallades under 1970-talet. Här kretsar handlingen kring hur hämnden driver en före detta elitsoldat att ta på sig rollen som ensam och moloken hämnare. Om det går att vara hjälte men använda samma metoder som skurkarna som man bekämpar är ett viktigt tema i serieböckerna. Det är också ett tema som starkt anknyter till dagens debatt kring legitimiteten i kriget mot terrorismen.

Latinohjältar ogenomtänkta

De latinamerikanska hjältarna i nordamerikanska superhjälteserier framstår varken som särskilt utvecklade eller genomtänkta, vilket kanske också förklarar deras impopularitet. Ett exempel är hjältinnan Anya Corazon, som är till hälften mexikan och till hälften puertorican. Hon rekryteras till en mystisk klan som kallas för Spindelbrödraskapet. Genom att hon genomgår en speciell ritual får hon krafter som liknar Spindelmannens. I ett antal gästinhopp i Amazing Spiderman och Mr Marvel får hon sporadiskt ta plats, men troligen kommer ingen att komma ihåg hennes hjältedåd eller att hon ens existerade.

Det borde inte vara svårt att skapa starka superhjältekaraktärer som bygger på latinamerikanska hjältar. Uppslagen tycks oändliga. Inom den gamla maya- och inkakulturen borde serieskaparna kunna hitta insperation. Eller varför inte i den 20-åriga kvinnliga polischefen Marisol Valles Garcia från Mexico, denna modiga unga kvinna som rensar upp i den mexikanska knarkvärlden. De populära historiska karaktärerna som Che Guevara och Sandino skapar ju myror i brallorna på nordamerikanerna, därför kan väl serieskaparna åtminstone göra om revolutionshjältarna till skurkar. Det kan inte hjälpas att det känns kittlande att se Capten America möta Che Guevara i ett temanummer med titeln "Kampen om friheten". Oavsett vem som hade varit god eller ond hade det varit en seriehistorisk milstolpe som fått nördar över hela världen att tugga fradga av spänd förväntan.

Svarta superhjältar mer accepterade

De svarta superhjältarna har lyckats bättre än de latinamerikanska. I slutet av 1990-talet fick den amerikanske seriefiguren Spawn liv på vita duken. Det var den populära tecknaren Todd McFarlene som grundade ett helt nytt superhjälteuniversum under förlaget Image Comics. Den legendariska superhjälten Spawn var från början en svart man med fru och barn, innan han förvandlas till den demon som djävulen utsett att leda helvets arméer. Han väljer dock att göra goda gärningar och trotsar sin skapares vilja och visar på det sättet att alla har ett eget val. Bakgrundshistorien är fyllig och karaktären är fylld av tvivel men ändå beredd att handla som en hjälte. Detta är bara ett exempel av flera som visar på att svarta superhjältar inte diskrimineras i samma utsträckning som latinamerikanska.

De många år som vita och svarta samexisterat inom den nordamerikanska federationen har inneburit en fortgående diskriminering och bostadssegregation, men också kulturutbyten och en långsam rörelse bort från slav- och apartheidsamhället till en annan typ av samexistens. Inom populärkulturen har afroamerikanska musiker och skådespelare varit väldigt inflytelserika. Redan på 1970-talet började den så kallade black explosion-vågen, där Pam Grier och Richard Roundtree, som porträtterade den hårdföre polisen Shaft, blev trendskapande genom sina hårdkokta B-filmer. I dag är det lätt att konstatera att Morgan Freeman, Eddy Murphy, Will Smith med flera fortsätter att ikläda sig filmroller som bygger på det klassiska superhjältekonceptet.

Det faktum att migrationen från Latinamerika till USA är ett pågående fenomen bidrar säkert till att den svarta minoriteten får en annan ställning än den latinamerikanska. Kanske är det bristen på gemensamma historiska erfarenheter, samt avsaknaden av ett gemensamt språk, som har påverkat det populärkulturella utbytet mellan nord- och sydamerikaner i USA.

Därmed får antas att det inte är någon slump att afroamerikanska superhjältar i större utsträckning får ta plats i media, medan ingen kommer ihåg de latinamerikaner som i tighta trikåer skuttat runt mellan hustaken i New York. Det är helt enkelt en konsekvens av historiens mäktiga vingslag.

Text: Andreas Lång, Latinamerikagrupperna
Foto: Paul Anderson/http://www.geograph.org.uk/photo/455230