Outside 2.0 visar Arequipas insida

I november månad förra året anordnades en konstutställning på Alianza Francesa i Arequipa med verk föreställande stadens urbana och kulturella periferi. Utställningen hade namnet Outside 2.0 Retrato periférico (perifiert porträtt) och var den andra omgången i ett pågående konstprojket som drivs av den arequipeñska konstnären och kuratorn Milko Torres.

Utställningen bestod av fotografier, videoinstallationer, graffiti och måleri av totalt 16 konstnärer med olika anknytning till staden Arequipa. Milko Torres förklarar att deltagarna gav utställningen en dubbel karaktär.
- Åtminstone hälften av utställningen består av urabana porträtt föreställande konstnärernas egna bostadsområden. Det är de själva som bor där och den andra delen består av bilder av konstnärer som kanske inte bor i dessa perifiera områden, men som har kommit dit för att undersöka hur människor lever, säger Milko Torres.

De olika utställningsobjekten är skapade från 2008 och framåt. De föreställer ödetomter, improviserade bostadsområden, människor i bakgrunden eller dunkelt upplysta av matlagningseldar och lyktor. Miljöer långt ifrån Arequipas traditionella vita stenbyggnader från kolonialtiden.
- Det är nästan två parallella verkligheter: den officiella och klyschiga bilden av Arequipa tillhörande etablissemanget och den andra som tillhör 95 procent av invånarna. De som lever i ett annat klimat, i en annan verklighet och inte har samma traditioner som de förstnämnda, säger Milko Torres.

De deltagande konstnärerna i utställningen bryter mot den rådande normen genom att lyfta fram en fysisk verklighet som i vanliga fall får väldigt lite utrymme i media och den peruanska konstvärlden.
- Dessa konstnärer kräver på något sätt att den arequipeñska konsten ska vara multikulturell, en blandning, och att man inte tvingar på den klyschiga bilden av Arequipa som en jordbruksstad, traditionell och konservativ. De betraktar omgivnigen mycket mer mångsidigt, rörligt, mer heterogent skulle man kunna säga, säger Milko Torres.

Konstnärernas bakgrund har också varit betydelsefull för utställningen. Som de allra flesta av Arequipas invånare har de själva eller deras föräldrar invandrat till staden vid någon tidpunkt under de senaste femtio åren.
- Konstnärerna är ett bra exempel på Arequipas etniska och nationella mosaik. De är barn till invånare som har invandrat till staden med rötter i olika delar av landet, framförallt södra Peru, förklarar Milko Torres.

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"69699","attributes":{"alt":"","class":"media-image","height":"160","typeof":"foaf:Image","width":"106"}}]]

Milko Torres.

Milko Torres menar samtidigt att denna etniska mosaik knappt är erkänd eller representerad i den traditionella bilden av Arequipa.
- I verkligheten är hela staden omgiven av migranter. Det är personer som har kommit hit sedan femtiotalet och byggt bostäder, skapat en sorts ring runt staden kan man säga, säger Milko Torres.

Utan att tillhöra den del av befolkningen med historiska rötter i staden och utan medel att uttrycka sig har de nyinflyttade invånarna blivit en tyst majoritet utan ansikte. Milko Torres talar om rotlöshet som kanske ett av deras mest utmärkande drag.

Konstnärerna i Outside 2.0 har försökt synliggöra denna dolda verklighet från olika håll. Antingen inifrån, för att de själva är en del av den, eller som hemkommna landsflyktingar med nya ögon och perspektiv på sin hemstad.
- Det är som en sorts multipel känsla, det vill säga att det finns några konstnärer som talar om sin egen verklighet och så finns det andra som har betraktat miljön utifrån på håll, berättar Milko Torres.

Milko Torres tror att det för konstnärerna som har sitt hem i Arequipas periferi, till stor del har handlat om att kräva sin rätt till en identitet och erkännande som individ.
- Det är ett försök att säga här är jag, det här är jag, det här är min identitet och jag vill att ni accepterar mig. Det är ett sätt att kämpa mot rotlösheten och genom sin konst försöka integrera och inkludera, förklarar Milko Torres.

Det kuratoriska uppdraget med Outside 2.0 har för Milko Torres handlat mycket om att uppmärksamma konstnärer som valt en marginell existens och inte känner sig hemma i den nuvarande peruanska konstvärlden.
- Jag försöker rädda de här outsidersna, jag försöker att ge dem en plats i ett konventionellt forum som ett galleri och visa, lika mycket för etablissemanget som för avantgardet, vilka de är, säger han.

I ett etablerat sammanhang kan deras tolkning av den arequipeñska identieten få större spridning och utmana den gängse bilden.
- Vi är medvetna om att konsten i sig själv inte kan förändra sakernas tillstånd men den kan kraftigt ifrågasätta exempelvis de ämnen som tas upp i utställningen och det är vad projektet försöker åstadkomma, förklarar Milko Torres.

Ifrågasättandet av sociala strukturer utgör även en viktig beståndsdel i Milko Torres egen konst. 2011 genomförde han en aktion kallad TAITA där han klistrade upp stencielerade porträtt av den döde peruanske författaren José María Arguedas över hela Arequipa.
- Det uppstod som en politisk protest men blev ett projekt med sociologiska, antropologiska och poltiska förgreningar, säger Milko Torres.

Arguedas var under mitten av 1900-talet en nyckelgestalt bakom idén om en peruansk mestizidentitet. Idén föreslog att den segregerade befolkningen kunde förenas i en gemensam identiet där skillnad och mångfalld betraktades som ett genmensamt peruanskt karkatärsdrag.

Milko Torres aktion var en protest mot den peruanska regeringens beslut att inte uppmärksamma hundraårsjubileumet av Arguedas födelsedag.

Efter att ha fört en hopplös debatt utan något gehör för sin sak tog José María Arguedas sitt liv 1969. Ändå, menar Milko Torres, har hans arv levt vidare.Det framgår inte minst i utställningen Outside 2.0 där samhällets perifieri lyfts närmre in mot centrum och tillåts synas.
- Hans idéer fortsätter att leva vidare trots att han inte fick något stöd för dem bland dåtidens intelektuella och tog sitt liv. De av oss som har lyckats förstå det budskap som han (Arguedas) ville kommunicera, vi är hans arvingar. Det är ett bra exempel, tycker jag, på hur konst eller andra konstnärliga uttrycksformer kan hjälpa till att förbättra samhället, säger Milko Torres.

Text: Martin Karlsson, Svalorna Latinamerika

Foto: Sebastian Gomez Mostajo (överst), Martin Karlsson.