Nytt sätt att rena förorenad mark vid gruvdrift

Gruvorna är av stor betydelse för den chilenska ekonomin. Samtidigt kritiseras industrin hårt av miljöaktivister. Nu presenteras ett mer hållbart sätt att rena mark och vatten i samband med gruvdrift.

Att bekämpa de negativa effekterna av driften är en av utmaningarna för gruvindustrin i Chile. Nu prövas nya metoder för att göra vissa delar av verksamheten mer hållbar.

Claudia Ortiz, forskare inom biokemi vid universitetet i huvudstaden Santiago, undersöker tillsammans med kollegor en ny marksaneringsmetod - fytoremediering - där jord och vattendrag renas från skadliga substanser med hjälp av växter.

- Vi vill bli globalt ledande på dessa typer av innovativa miljölösningar, säger hon till IPS.

Vid fytosanering eller fytoremediering används inhemska växter och mikroorganismer med förmåga att acklimatisera sig och vid projekten i Chile är det främst bladvass eller rörvass samt korgblommiga växter som används.

Claudia Ortiz undersökte i början av 2000-talet hur det kommer sig att vissa växter kan växa under svåra förhållanden i jord av dålig kvalité.

- Vi tittade på motståndskraften mot olika metaller och såg att vissa växter och mikroorganismer klarade svåra förhållanden samtidigt som skadad mark förbättrades med upp till fem procent. Detta genom att växter och mikroorganismer frigör vissa ämnen, berättar hon.

Grundforskningens upptäckter har använts när de gått vidare med tillämpad forskning och konkret användning.

Växter som reningsverk

Den teknik som Claudia Ortiz utvecklat kan även användas för rening av vatten genom att vissa växter har förmågan att fånga upp metaller som till exempel koppar i rötterna. Bakterier kan minska sulfathalten i restprodukter med upp till 30 procent, berättar hon för IPS.

Claudia Ortiz och hennes kollegor har genomfört pilotstudier i avfallsdammar som uppstått genom gruvdrift och har genomfört experiment med lakvatten från soptippar, där de undersökt metoder för avsaltning med hjälp av vattenväxter.

Den teknik som utvecklats av forskarna används redan av Chiles största kopparbolag Codelco och gruvbolaget Enami. Även Bolivia, Colombia och Kanada undersöker möjligheter att använda tekniken.

- De preliminära resultaten av pilotstudierna är mycket uppmuntrande, säger Sergio Molina, ansvarig för hållbarhetsarbetet vid Codelcos gruva Chuquicamata som är världens största öppna koppargruva och som står för den största kopparproduktionen i Chile.

Vattenåtgången fortsatt problem

Lucio Cuenca, ingenjör och chef för Olca, Latinamerikanskt observatorium för ekologiska konflikter, påpekar att tekniken som utvecklats av forskargruppen enbart kan användas i en del av utvinningsprocessen och inte löser alla miljöproblem som orsakas av gruvverksamhet.

- Det löser inte problemen med de stora mängder vatten som används vid gruvbrytning, säger han.

Vid brytning av koppar går det åt flera tusen liter vatten per sekund. Internationella institutioner har varnat för minskade vattenresurser i landet.

Gruvorna är av stor betydelse för den chilenska ekonomin. År 2013 stod gruvorna för 11 procent av den sammanlagda produktionen i landet och skapade nära en miljon arbetstillfällen både direkt och indirekt, i landet som har 17,5 miljoner invånare. Intäkterna från gruvexporten uppgick till ett värde av 333 miljarder kronor förra året.

Chile är världens största producent och exportör av koppar men bryter även molybden, guld, silver och järn.

Text: Marianela Jarroud/IPS