Kampvilja genomsyrade toppmöten

Banderoller uttryckte stöd för Venezuela under Folkets Toppmöte i Panama. Foto: Berit Svensson

Det diplomatiska närmandet mellan Kuba och USA parallellt med spänningarna mellan USA och Venezuela, satte stor prägel på det sjunde panamerikanska toppmötet som hölls i Panamas huvudstad 10-11 april. En mer enad front höll deltagarna under det parallella Folkets Toppmöte, där exploateringen av naturresurser och strategier för folklig kamp diskuterades, berättar Latinamerika.nu:s Berit Svensson som var på plats i Panama.

Enligt USA är Venezuela ett hot mot dess säkerhet. Kuba som under ett halvt århundrade varit exkluderat från alla forum där USA haft makten, deltog för första gången, mycket på grund av att Latinamerikas ställning som en ekonomisk och politisk kraft har stärkts och man enhälligt krävt Kubas deltagande. USA:s kraftfulla uttalande mot Venezuela ses av de flesta länder på kontinenten som ett hot, som en nystart för en direkt eller maskerad inblandning i olika länders angelägenheter, nästan som en krigsförklaring.

Som vid tidigare möten, lyckades deltagarna inte enas om en deklaration, men ändå menar de flesta att toppmötet var en succé. Latinamerika visade upp en enad front, med undantag av Mexiko som stödde USA i deras position. Obama och Raul Castro hade ett kortare privat samtal, som måste betecknas som historiskt. Likaså skedde ett möte mellan Obama och Venezuelas president Maduro, som sänkte spänningen något mellan länderna. USA har fortfarande inte dragit tillbaka dekretet där Venezuela utpekas som ett hot mot deras säkerhet.

Folkens toppmöte

De folkliga organisationerna insåg på ett tidigt stadium att de skulle exkluderas från de flesta möten, därför beslöt de att organisera ett eget mötesforum. Detta hölls på Panamas universitet 9-11 april. Mellan 5000 och 6000 personer deltog från så gott som alla länder i Latinamerika och Karibien. Venezuela sände en jättedelegation på över 1000 personer, som i flera fall dock inte var från folkliga organisationer utan var representanter på olika nivåer från diverse myndigheter. För Venezuela var det av största vikt att i detta läge få så mycket stöd som möjligt, och det lyckades de med. Den kubanska delegationen var den näst största.

Bolivias president Evo Morales hade andra dagen ett möte med urfolk från alla deltagande länder och efter detta höll han ett mycket uppskattat tal inför plenariet där han talade om Bolivias väg till en folklig regering. Senare i gruppdiskussionerna, tog många upp hans tal som en referens, som en väg att gå för att uppnå folkmakt. Utanför mötet mötte Evo och andra bolivianer fackföreningsmedlemmarna i Suntracs, Panama, i en fotbollsmatch - som bolivianerna vann med 12-2! Mötet avslutades med deltagande av presidenterna från Ecuador och Venezuela. Även Honduras illegalt avsatte president Mel Zelaya var närvarande.

Framgångsrikt möte

Det folkliga toppmötet var en enorm utmaning för de panamanska organisationerna och blev i stort en väldig framgång. Latinamerika fick upp ögonen för att i detta land med skyskrapor, banker och kanalen, finns enorm fattigdom men också viktiga nätverk som för samma kamp som dem, mot exploateringen av naturresurser.

Apolonia Morales.En av deltagarna på folkets toppmöte var Apolonia Morales. En ensamstående mor till sex barn från Ñurun, Comarca Ngabe-Bugle, Veraguas, Panama. Det var första gången Apolonia deltog i ett så här stort möte, ja, det var faktiskt över huvud taget första gången hon är i landets huvudstad. Att ha sex barn, bo i ett samhälle långt ute på landsbygden, inte äga någon jord och inte kunna ge sina barn den utbildning och hälsovård de behöver, är tungt. Apolonia hyr en jordplätt för att kunna odla litet majs och bönor.

För ett år sedan blev hon medveten om hotet mot deras samhälle, framförallt vad gäller vattenförsörjningen, i och med att det börjat byggas ett vattenkraftverk i området. Det var då hon gick med i organisationen Union Indigena Campesina, Apolonia hade aldrig tidigare varit med i någon förening.

- Nu är jag inte rädd längre att prata offentligt, jag har lärt mig jättemycket, säger hon.

På frågan om varför hon ville delta i Folkens Toppmöte, svarar Apolonia att hon ville berätta för andra om vad som händer i Panama, om gruvorna, dammarna och andra projekt som håller på att förstöra invånarnas naturresurser och möjlighet till försörjning.

- Det har varit fantastiskt att träffa andra urfolk, till exempel från Bolivia och Ecuador och människor från Kuba och Venezuela. Jag har lärt mig massor, är väldigt nöjd och sporrad att fortsätta försvara våra rättigheter. När jag kommer tillbaka hem till Ñurun, kommer jag att försöka övertala andra som inte är organiserade att gå med i vår organisation. Bara så kanske vi kan få regeringen att lyssna på oss.

Text och foto: Berit Svensson H, Latinamerikagrupperna