Han skulpterar sin värld i sten

76-åriga Alberto Gutiérrez har aldrig gått på gymnasiet. Men i berget hugger han fram konstverk inspirerade av biologi, historia och religion.

I folkmun kallas han för eremit. Kanske för att han inte så gärna beger sig iväg från sitt älskade berg El Jalacate. Men ensam är han inte. Förutom en syster och en bror som bor på gården, så kommer det ständigt besökare.

– Det här är världens största hus, säger konstnären Alberto Gutiérrez, med glimten i ögat, där han står framför sin lilla träbod på ett fåtal kvadratmeter med en cigarett i handen.

Här, framför sin enkla bostad tar han emot människor från hela världen. Stolt plockar han fram utmärkelser och reportage i tidskrifter.

– Men kom, nu går vi.

Vi befinner oss på höjden El Jalacate i naturreservatet El Tisey i norra Nicaragua. Med långsamma steg följer vi Alberto Gutiérrez längs smala stigar. Han visar upp olika kaffebönor, ananasplantor och blommor. Gångarna är välanpassade för besökare och längs med vägen står träbänkar ”för att kunna njuta av bergets friskhet” som Alberto Gutiérrez säger upprepade gånger. För honom är naturen en skatt som han visar upp med stor ömhet.

– Titta vad vackert! säger han och håller fram en rödfärgad kaffeböna i sin fårade handflata.

Så börjar de plötsligt dyka upp. En katt. En elefant. En orm. Alla uthuggna i stenblock. Alberto Gutiérrez förklarar att eftersom djuren i området har försvunnit så skapar han sina egna.

– Fast elefanter har vi inte i Nicaragua. Men det hade varit roligt om vi haft det.

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"69701","attributes":{"alt":"","class":"media-image","height":"315","typeof":"foaf:Image","width":"420"}}]]

Över en stor sten är Nicaraguas historia uthuggen. Det är bilder på ursprungsfolk, spanjorer i båtar, revolutionärer och poeter. Längre fram dyker tvillingtornen från World Trade Center upp. Klipporna pryds också av många katolska symboler; präster, helgon och kors. Som en liten grotta i berget har han gjort sin egen Jesuskrubba. Jesusbarnet är tillverkat i trä.

Den 76-årige konstnären har bara gått ett fåtal år i skolan och berättar att han just nu håller på att lära sig att läsa och skriva. Han upprepar datum och årtal med stor exakthet. Som för att även han själv ska minnas. För att skapa figurerna använder sig Alberto Gutiérrez av en stenhammare, ett knivblad och en mejsel. En del av figurerna färglägger han med olika mineral- eller växtfärger. Projektet påbörjades för 36 år sedan. När konstnären var 40 år gammal. Enligt en intervju i tidningen La Prensa hjälpte skulpterandet till med att få bot på ett långvarigt alkoholproblem.

På olika ställen i berget finns håligheter där Alberto Gutiérrez planterat orkidéer som växer i området. Vid sidan av en ormskulptur har stenen urholkats och fyllts med vatten.

– Det är till fåglarna. Och ja, ormen kan också dricka vatten, säger han och klappar till den långa stenkroppen med handflatan. 

Högre upp på berget kan vi se ut över skogsklädda bergssluttningar och skymta hustaken i den närmsta staden Estelí. Här är vinden kylig. Alberto Gutiérrez gestikulerar med en nytänd cigarett i handen. Enligt honom är det här den bästa platsen för att sitta och studera. ”En la frescura de la montaña” – ”I bergets friskhet”.

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"69702","attributes":{"alt":"","class":"media-image","height":"315","typeof":"foaf:Image","width":"420"}}]]

Ännu arbetar Alberto Gutiérrez under dagens första timmar. Här uppe på höjden visar han delar av berget som nyligen påbörjats. Samtidigt börjar äldre skulpturer mista sin färg eller täckas med mossa. Under promenaden sopar han bort döda löv med handen, men att underhålla närmare 400 stenskulpturer känns som ett tungt projekt för den snart 80-årige konstnären.

Tillsammans med sina syskon lever Alberto Gutiérrez av odlingarna på marken han ärvt av sina föräldrar. Trots utmärkelser och flerårig världsberömmelse går han i trasiga skor. Alberto Gutiérrez tar ingenting betalt för att visa upp sina konstverk. Den som vill kan lämna en slant som tack.

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"69703","attributes":{"alt":"","class":"media-image","height":"480","typeof":"foaf:Image","width":"360"}}]]

När vi promenerat neråt och närmar oss utgången stannar vår guide och konstnär plötsligt upp. Han uttrycker något om solen och den vackra naturen och säger att han får lust att citera en dikt innan vi återvänder. Det är en hyllning till det landskap vi befinner oss i. Händerna rör sig i den friska luften och det yviga vita håret blänker i ljuset. Mitt bland växter, fruktträd och stenskulpturer är Alberto Gutiérrez själv en del av den unika kulturella skatt han under den senaste timmen delat med sig av.

Text och foto: Sigrid Petersson, infopraktikant, Svalorna Latinamerika