Gott nytt 5518!

Ett hundratal förväntansfulla bolivianer av aymaraursprung gick upp i ottan för att hälsa det nya aymaraåret välkommet.

- Jallalla! Jallalla!
 
Hurraropen på aymara ljuder när solens första strålar kravlar sig över horisonten. Prick klockan 07.10 precis som beräknat sträcks hundra par handflator upp för att vidröras av Intis, solens, första ljus denna säregna junidag.

Ceremonin äger rum på en kulle i byn Guaqui, 85 kilometer från Bolivias huvudstad La Paz. Nyårsfirarna häller sprit över brasan och offrar vatten till moder jord. Elden förintar dåliga minnen och vattnet renar inför det nya året. Ritualen följer svunnen aymaratradition.

Så firas numera den 21 juni, södra halvklotets vintersolstånd, på den andinska högplatån. En dag som för aymarafolket innebär pånyttfödelse och ett nytt år. Seden har under de senaste trettio åren växt i betydelse och antal firare, i Bolivia och andra latinamerikanska länder med en betydande andel urpsrungsfolk.
 
- Det är tredje året i rad som vi firar vårt nya år här i byn. Vi hoppas att det blir många fler och att traditionen växer.
 
En ung Guaquibo beskriver den gamla, återuppståndna, aymaratraditionen. Han spelar panflöjt i sjumannabandet som under morgonen och förmiddagen skapar stämning med traditionell andinsk musik.

Bolivia har allt

Guaquis kommun står för kalaset, frukost, lunch, traditionell dans, högtalare och inbjudna gäster. Teófilo Tarquino Mújica, domare i Högsta domstolen, pratar om Bolivias identitet och möjligheter. Han jämför landets utveckling med den gamla ärkefienden i väst.
 
- För att kunna lära måste vi först veta vilka vi är. Varför har vår syster Chile avancerat mycket mer än vi? Vi som har allt, regnskog, korn, majs, frukt.
 
I år, 2010 enligt romerska kalendern, 5518 enligt den andinska kalendern, är den 21 juni för första gången officiell röd dag. Hela Bolivia saktar ner för att hedra solens återkomst. Helgdagen markerar dessutom ett viktigt steg i aymarafolkets kamp att återta och kunna åtnjuta kulturella och mänskliga rättigheter.

Text och foto: Arijana Marjanovic