Giftiga bekämpningsmedel påverkar vardagen för invånarna i Guichón

Artigas Faguzolas är en av många småbrukare i Uruguay som påverkats av industrijordbrukets växtgifter. Foto: Carin Emenius

I den uruguayanska staden Guichón har invånarnas vatten förstörts av de gifterna som sprids över de storskaliga jordbruken. Ana Batista använder inte brunnens vatten i hushållet alls längre:
- Det känns som att det bränner mig i ansiktet, berättar hon. 

Det tar fem och en halv timme att resa med buss från Uruguays huvudstad Montevideo till Guichón. Efter ett par timmar uppåt i landet, förändras landskapet. En skog av eukalyptus tornar upp sig och vinden virvlar fram en sötaktig varm doft från bark och löv. Vi är på väg till Guichón för att dokumentera en konferens om skadliga bekämpningsmedel. Det uruguanska institutet för mänskliga rättigheter, La Institución Nacional de Derechos Humanos y Defensoría del Pueblo Uruguay, har valt mänskliga rättighetsdagen den 10 december för att lyfta upp problemet och låta samhällsmedborgarna berätta om bekämpningsmedlens konsekvenser.

- Ser du den sjön där? Den heter Andresitosjön. Den är konstgjord för att användas av vattenkraftverket Palmar. I byn Andresito brukar det vara en stor fest i januari för sjön. I år avråddes det att vara i vattnet för det var så förorenat, säger Arací Charlo som är förskollärare och sitter intill oss på bussen.

"Förut var allt betesmarker"

Nu har eukalyptusträden bytts ut mot soyafält utanför bussfönstret. Det är samma vyer som vi ser när vi senare åker bil i centrala Guichón. Här i byn bor Ana Batista som odlar medicinalörter. Hon tappar upp vatten från en brunn i grannbyn. För att duscha använder hon regnvatten.

- Det från vår egen brunn är som om vattnet bränner mig i ansiktet, säger hon.

Hennes partner Angel Rafael Borges Hornos fyller i att sedan sojan kom för mellan fem och sju år sedan har landskapet omkring dem förändrats.

- Förut var allt betesmarker. Nu odlas det soja, vete och genmodifierad majs som torkar ut marken. Det diskuteras överallt om vattnet är drickbart här eller inte och det finns olika åsikter om det. Så med hjälp av mänskliga rättighetsinstitutet har vi påbörjat kampen mot de giftiga bekämpningsmedlen, som exempelvis glyfosat, samt den ensidiga produktionen av soja. Jorden behöver rotation, säger han.

”På en dag förstördes allt”

Artigas Faguzolas hälsar oss varmt utanför grinden till hans gård. Här växer allt tätt. Vi hinner inte ens gå in förrän samtalet är igång. Artigas pekar över betesmarkerna och fältet i träda. Ett par hundra meter bort bor grannen.

- Han kom hit med papper som han ville jag skulle skriva på för att han ska kunna använda marken runtomkring här. Jag vägrade!, säger Artigas.

- Jag sa till honom att inte komma hit mer, för vi hade inget mer att säga till varandra. Jag skrev inte på någonting!

Med sin familj har han bott på platsen i över 20 år. Runtomkring huset växer höga träd i skydd mot de öppna vidderna.

- Ja, de får egentligen inte bespruta så nära. Det måste vara tre hundra meter emellan jordbruken säger myndigheterna. Men du ser ju här, det kanske är 12 meter från min mark, säger Artigas och pekar över grusvägen och diket till grannens tomt.

Det var en dag som den här, när vinden blåste rakt över Artigas ägor, som soyaodlaren intill besprutade sina plantager.

- Allt dog. En och en halv månad var vi tvungna att vänta tills vi kunde använda jorden igen. Citrusträden blommade inte. Sen när frukten kom, var den liten. Vi odlar allt för eget bruk och då sålde vi även på marknaden, så det var svårt. Vi förlorade allt, bönorna, majsen, morötterna. Bönorna pollinerades av sojabönorna. Vi kunde inte gå ut och hade hosta och svårt med andningen. Ingen läkare sa till oss, men vi förstod det var det.

Långsam återhämtning

Det var tre år sedan. Nu är soyaodlaren inte kvar. Marken hyrs ut till Artigas svärfar som använder den till sina kor. Men Artigas minns fortfarande den dagen då alla hans grödor förstördes.

- Långsamt återhämtar sig allt, men fortfarande syns det, säger han och pekar på citrusträden som har vissna och hopskrynklad blad.

Innan soyaodlarna kom växte det solrosor och vete här. Allt var ekologiskt och frukterna stora som två händer. Aldrig användes gift, allt var hälsosamt.

- Men sen kom företagen och odlade soja med rena bekämpningsmedel. Det såldes till stormarknader, så slutade vi odla till marknaden och istället för oss själva. Men det går inte att leva fett utan den extra inkomsten, så vi lever på frukt och grönt. Om det skulle hända igen…ojdå, då skulle vi inte ha något att leva av.

Artigas har en gödgris, några gäss och höns för ägg. Han är även del i frönätverket ”La Red de Semillas Nativas y Criollas de Uruguay” och byter majs och bönor med ekologiska odlare.

Text och Foto: Carin Emenius, FramtidsJorden