Dödshotad i hemlandet – hyllad i Sverige

Islena Rey Rodríguez från Colombia tilldelades nyligen regeringens Per Anger-pris för sitt arbete för mänskliga rättigheter. Foto: Diakonia

Trots upprepade mordförsök fortsätter Islena Rey Rodríguez sitt arbete för att försvara människors rättigheter i Colombia. Nyligen tilldelades hon den svenska regeringens Per Anger-pris för mänskliga rättigheter och demokrati.

Den 17:e oktober 2009 träffas Islena Rey Rodríguez av två skott. Ena lungan, revbenen och tarmarna går sönder. De första två veckorna på sjukhuset hade läkarna inget hopp.

Det var det tredje attentatet Islena Rey Rodríguez utsattes för och det var nära att döda henne.

- Men jag överlevde och här är jag, säger den idag 58-åriga Islena Rey Rodríguez med ett leende.

Latinamerika.nu träffar henne dagen innan hon ska ta emot den svenska regeringens Per Anger-pris till minne av diplomaten Per Angers insatser för att rädda ungerska judar under andra världskriget. Priset delas ut av Forum för levande historia till den som ”med stort mod och initiativförmåga utan egen vinning gjort demokratifrämjande och humanitära insatser”.  

Islena Rey Rodríguez har på sig en vit blus med volanger under sin mörka kofta. Hon sitter rakryggad på stolen och håller händerna knäppta på bordet medan hon talar. Efter att hon blev skjuten fungerar vänster sida av kroppen, från axeln ner till foten, bara med halv kapacitet.
 

Ett stöd för konfliktens offer

I slutet på 1980-talet var Islena Rey Rodríguez med och bildade el Comité Cívico de los Derechos Humanos del Meta. Det är en organisation som hjälper personer som blivit utsatta för våldsbrott eller kränkningar att anmäla dessa. Om de colombianska myndigheterna inte tar anmälningarna på allvar går de vidare till FN.

Colombia har sedan 1960-talet påverkats av interna konflikter. Till följd av en ojämn fördelning av mark har strider utbrutit mellan den vänsterinriktade FARC-gerillan och statlig militär. Med tiden har fler väpnade grupper blivit en del av konflikten.

- På den tiden rörde det sig om massakrer. Militären anklagade bönder och urfolk för att de skulle tillhöra gerillan. Deras områden bombades och de tvångsförflyttades. De tömde landsbygden på människor. Sen kom jordägarna, paramilitärerna och narkotikalangarna, säger Islena Rey Rodríguez.

Hon och andra i hennes närhet såg hur fler och fler människor som flytt, samlades längs floderna kring huvudstaden i regionen Meta. De bestämde sig för att göra något för att hjälpa dem.

- Det var där som idén föddes om el Comité Cívico de los Derechos Humanos del Meta. Vi började göra anmälningar till myndigheterna, men insåg att de bara försvann, att de kastade dem i papperskorgen. Därför valde vi att registrera oss som officiell juridisk organisation så att de skulle bli tvungna att ta oss på allvar. Så snart vi gjort det ökade hoten.
 

Systematisk förföljelse

De aktiva i organisationen tvångsförflyttades, sattes i fängelse eller dödades. Flera av dem hittades aldrig. 1996 mördades till slut den dåvarande ordföranden Josué Giraldo Cardono efter en lång tid av förföljelse. De sista aktiva i organisationen valde att fly.

- Jag blev kvar som den sista överlevande. Det var så de kallade mig i den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter.

De närmsta tio åren fortsatte Islena Rey Rodríguez sitt arbete i tysthet, samtidigt som hon hade en avlönad tjänst på regionens kraftverk. Under åren kom människor ofta till henne och bad om att de skulle öppna kommittén igen. I oktober 2006 pensionerade sig Islena Rey Rodríguez till slut från sitt jobb och startade upp organisationen från sitt eget hem. Trots ihärdiga hot och knappa ekonomiska resurser fortsätter de idag att stötta människor som fått sina rättigheter kränkta.
 

”Någon är tvungen att ta risken”

Islena Rey Rodríguez ger intrycket av att vara outtröttlig. Minnena av det hon och hennes nära blivit utsatta för glimtar bara stundvis till i de bruna ögonen. Men hur är det att leva under dödshot?

- I början var jag väldigt rädd. Jag tänkte på mina barn. Men när de dödade Josué (den tidigare ordföranden) insåg jag att det var värt att fortsätta försvara de mänskliga rättigheterna och livet. Någon var tvungen att ta risken och varför inte jag? Jag som redan hade kunskap om verksamheten.

Att tilldelas svenska regeringens Per Anger-pris har varit stort för Islena Rey Rodríguez. Ännu har hon svårt att förstå att det är sant.

- Att ett land så långt bort från Colombia, med ett helt annat språk, har lagt märke till mig. Jag som utför enkelt fältarbete. Det känns som att man ständigt kramar mig, skyddar mig och ger mig kraft. Framför allt har jag fått en väldig sköld. Det kommer inte vara lätt för fredens fiender att fortsätta attackera mig, de kommer att tvingas ändra sitt beteende. Speciellt de myndigheter som inte vill lyssna till oss människorättsförsvarare.

Text: Sigrid Petersson, Latinamerikagrupperna
Foto: Diakonia

Fotnot: Inblandade i våldsdåden mot Islena Rey Rodríguez och andra aktiva i organisationen var statlig militär, polis och paramilitär. Ingen har hittills ställts inför rätta.