Colombia minns 66 år av krigsoffer

9 april
”Monumentet för liv” i Bogotá, som samlar mer än 40 000 namn på dödade och försvunna personer i konfliktens Colombia. En del av aktiviteterna den 9 april utgick härifrån.

Inget ännu pågående krig har utkämpats längre än det colombianska inbördeskriget, och efter Syrien finns inget land med fler människor på flykt i än Colombia. Med en fredsoptimism som är större än någonsin, sörjer Colombia dem som drabbats hårdast av landets blodiga år.

Den 9 april 1948 inträffade en av de mest avgörande händelserna i Colombias moderna historia. Jorge Eliécer Gaitán, presidentkandidat och ledare för det Liberala partiet, sköts till döds med fyra skott utanför sitt kontor i centrala Bogotá.

Kanske beställdes mordet på Eliécer Gaitán av det konservativa oppositionspartiet till följd av hans planer att bilda en vänster-liberal regering. Kanske dödades han av utländska makter med kommunisträdsla. När mordet på vad som symboliserade ett framtidshopp för Colombias arbetarklass blev känt, spelade det ingen roll vem förövaren var. Invånare från stadens alla delar rusade i ilska mot centrala Bogotá, tände eld på regeringskansliet, brände bilar och vandaliserade butiker. Efter att säkerhetsstyrkorna ingripit låg hundratals kroppar spridda längs gatorna.

Medan den döde Eliécer Gaitáns efterträdare desperat vädjade om lugn från sin balkong, spred sig upploppen runt om i Colombia inom loppet av bara några timmar.

Det var första dagen på världens längsta, ännu pågående krig. Våldet rotade sig främst på Colombias landsbygd och har idag skördat minst 260 000 människoliv. 6,8 miljoner har flytt sina hem i korselden mellan militanta anhängare till det konservativa respektive liberala partiet, eller mellan de paramilitärer och gerillagrupper som föddes ur konflikten.

Bogotá samlades igen

Därför ska den 9 april inte enbart vara en dag för att minnas Jorge Eliécer Gaitán, bestämde den colombianska kongressen år 2012. Den är nu en officiell minnesdag för alla som fallit offer för det colombianska inbördeskriget. I lördags samlades återigen hundratals Bogotábor i huvudstadens centrum, med samstämmiga slagord för en fredlig lösning på konflikten och vedergällning till dess offer. Manifestationen på ”Den nationella dagen för att minnas och visa solidaritet med offren” ägde rum i nio städer.

Samtidigt fylldes en av Bogotás parker av barn med ritblock och färgpennor. De var några av de över två och en halv miljoner minderåriga som har drivits på flykt av kriget under de senaste tjugo åren. Under den gemensamma rubriken ”Det som gör ont i mig” ritade de teckningar av förlorade familjemedlemmar, saknade husdjur, leksaker de fått lämna och träd som de inte längre kan klättra i sedan de tvingats leva i Bogotás kåkstäder.

- Krigets offer måste berätta sina historier, och de får utrymme i konsten för att reparera och konstruera sina framtida liv, sa Juan Angel, chef för Stadsdelsinstitutet för konst i Bogotá till tidningen Xinhua.

Försoning är rättvisa”

Sedan fyra år har fredsförhandlingar pågått mellan den colombianska regeringen och FARC-gerillan. Dessa innehåller en klausul om hur krigets offer ska vedergällas, genom bland annat återlämnande av stulen mark. Om fredsavtalen signeras och paramilitärerna avväpnas, kan landets unga bli den första generationen på mer än ett halvt sekel att planera för en framtid i fred och i de hem som de lämnat. Fredsförhoppningarna stärktes ytterligare när ELN-gerillan anslöt sig till förhandlingsbordet den 30 mars i år.

Jorge Eliécer Gaitáns mördare lynchades till döds av den uppretade folkmobben i centrala Bogotá, innan han hann tillkännage sitt motiv till mordet. I likhet med honom har inbördeskriget gjort förövare till offer för sitt eget våld och, precis som Gaitáns uppretade anhängare, offer till förövare för samma våld de fördömt. Nu måste vi istället hitta sätt att försonas, menade de tusentals människor som demonstrerade för fred i lördags.

- Försoning är nödvändigt för att skapa fred, säger Viviana Morán Castañeda som är jurist på småbrukarrörelsen Fensuagro. Försoning och rättvisa behöver inte stå i konflikt med varandra, för i försoningsprocesserna går det samtidigt att göra rätt för sig. I fredsavtalen handlar det bland annat om sanningskommissioner, offentliga ursäkter och att reparera skador som man själv orsakat. Men de är inte bara symboliska handlingar, utan sätt att hitta orsakerna bakom konflikten. Om vi inte gör det så kommer historien att upprepa sig.

Text och foto: Linnea Fehrm, Latinamerikagrupperna