Försiktigt framåt efter tio år med handelsorganisationen Mercosur

*Det sydamerikanska handelsblocket Mercosur tog sina första stapplande steg när avtalet om en tullunion undertecknades i Ouro Preto i delstaten Minas Gerais i Brasilien för tio år sedan. I veckan som gick försökte länderna bakom projektet inte bara fira detta jubileum utan också ta några steg till.*

Men det är inte lätt: Argentina, Paraguay, Uruguay och Brasilien är fullvärdiga medlemmar i ett handelsblock där storebror Brasilien står för 77 procent av gruppens BNP. Positionen som regional supermakt har för- och nackdelar.

Just på grund av denna enorma brist på ekonomisk symmetri mellan medlemsländerna går förhandlingarna trögt. I ekonomiska termer är det betydligt längre mellan Bolivia och Brasilien än mellan Sverige och Polen. Argentina försöker fortfarande att skydda egen industri mot en invasion av brasilianska tvättmaskiner, kylskåp och bilar, antingen med tull- och importavgifter eller med kvoteringar. Produktionskapaciteten och den ekonomiska stabiliteten i grannlandet Brasilien är helt enkelt mycket större. Paraguay vill i sin tur ha kompensation för förlorade inkomster när kampen mot piratkopierade produkter nu intensifieras. Piratindustrin med sina illegala Cd-skivor med datorprogram, musik och spel står för kanske hälften av Paraguays samlade ekonomi. Återstår att se om landet faktiskt kommer att gå över till en marknad med originalprodukter.

Ute i korridoren står ”associerade” länder (de deltar i frihandelsområdet men inte i tullunionen) som Bolivia, Chile och Peru och väntar. Samtidigt har Ecuador och Venezuela skrivit på områdets demokratiska stadga, vilket innebär att man måste respektera demokratiska spelregler i framtidens Mercosur. Detta har kanske räddat demokratin i Paraguay och Uruguay ett par gånger under de tio år som gått. Man har i Mercosur även tänkt sig ett slags gemensamt pass och under 2006 är tanken att ett Mercosurparlament ska bildas. Ett sådant lär behövas. Konflikterna som puttrar strax under ytan är nämligen många.

*Gnäll mellan grannar*

Mest tydlig är konflikten mellan Brasilien och Argentina – det enda landet i Sydamerika som historiskt sett har kunnat mäta sig med bjässen Brasilien. Medan förhandlingarna mellan Mercosur och FTAA (Free Trade Area of the Americas, ALCA i Latinamerika) har frusit fast mest på grund av USA:s stenhårda krav på fri handel från Alaska till Antarktis från januari 2005 har förhandlingarna om ett frihandelsavtal med EU hamnat i ett dödläge på grund av tvistigheter om tullavgifter och importkvoter, men också för att EU fått ny kommission. Detta innebär att de europeiska förhandlarna har bytts ut, och att de nya måste sätta sig in i detaljerna kring de komplexa turerna.

Ambitionerna om att Mercosur på något sätt skulle bidra till at minska den djupa fattigdomen och de ekonomiska skillnaderna i regionen kan visa sig vara ganska orealistiska. Tanken är att länderna i gruppen, precis som man gjort i förebilden EU, skall nå större jämlikhet genom en fond för ”strukturell konvergens”, men dels är de regionala skillnader enorma redan inom ett land som Brasilien och dels har inget av länderna rejäla medel att avsätta till en sådan utjämningsfond. Avbetalningar på internationella skulder (och räntorna på dessa) tar det mesta av inkomsten i länderna. Väldigt lite blir kvar för välbehövliga offentliga investeringar, ännu mindre till regionala utjämningsfonder.

Under förra veckans jubileumstoppmöte i Ouro Preto publicerade argentinska tidningar som Clarín och La Nación annonser med texter om den ”brasilianska industriinvasionen” och president Néstor Kirscher kritiserade grannlandets dominans hårt. Han försvarade dock att den ekonomiska integrationen fortsätter genom Mercosur men gjorde samtidigt klart att Argentina kommer att fortsätta med sina importrestriktioner vad gäller textilier, tv-apparater, kylskåp och tvättmaskiner under 2005. Sammantaget framträder en bild av ett frihandelsblock som i realiteten inte fungerar, åtminstone inte än.

*Organisation med potentiell tyngd*

En av de avgörande faktorerna i vidareutvecklingen av Mercosur är Brasiliens helt unika geopolitiska position. Med sin ekonomiska tyngd, stora befolkning (läs marknad) och enorma yta kommer Brasilien vare sig man vill det eller inte att dominera Sydamerika. Detta är besvärande för Argentina, Uruguay och Paraguay. I förhandlingarna med européerna (EU) och amerikanerna (om FTAA) blir Brasiliens styrka å andra sidan hela regionens styrka.

Länder som Venezuela har visat intresse för att gå mycket längre med visionerna för ett samarbete: man drömmer om regionala olje- och tv-bolag som kan bli så stora att de kan matcha de existerande multinationella giganterna. Mexico har på senare tid börjat förhandla om en roll som associerad medlem i Mercosur samtidigt som landet är med i NAFTA (frihandelsavtalet mellan USA, Kanada och Mexico). Tillsammans har Brasilien och Mexico styrkan att förhandla fram bättre villkor för handeln med USA och Kanada.

På den internationella scenen konkurrerar Brasilien och Argentina om en fast plats i FN:s säkerhetsråd, som befinner sig i en välbehövlig reformprocess. Uruguay och Brasilien har lanserat olika kandidater till posten som ledare för WTO. Framgångar här är viktiga om Brasilien med president Lula i spetsen skall lyckas vända på logiken i förhandlingarna om världshandeln sedan sammanbrottet vid det senaste WTO-mötet i mexikanska Cancún.
För länderna i G20+ (en grupp bestående av sydländer, däribland alla de största, som slåss för avregleringar när det gäller handeln med jordbruksprodukter och livsmedel) var det i själva verket inget sammanbrott utan en halv seger. Just nu förhandlar Brasilien om ett handelsavtal med Indien om reduktion av tullavgifter för 450 produkter och med den nyskapade tullunionen för Södra Afrika om 950 produkter.

*Orealistiskt att uppnå smidigt samarbete*

Den nationella brasilianska dagstidningen Folha de São Paulo publicerade på söndagen den 19 december en lång intervju med direktören för Royal Institute of Foreign Affairs, Victor Bulmer-Thomas, specialist på Mercosur, NAFTA och FTAA. På en fråga om Brasiliens ekonomiska tyngd svarar han att landet faktiskt har styrkan och storleken att ta på sig samma roll i Mercosur som Tyskland har i EU.
Däremot tror han inte på Mercosur som ett verktyg för fattigdomsbekämpning och ser stora svårigheter i samarbetet länderna emellan. När Brasilien och Argentina bråkar om bilar och kylskåp går konflikten direkt till presidentpalatsen, vilket enligt Bulmer-Thomas är helt fel. Det finns redan mekanismer, domstolar, för tvister – men de används inte. Om visionerna för ett Comunidade Sul-americana das Nações (en sydamerikansk gemenskap) säger Bulmer-Thomas till Folha de São Paulo:

– Att kontrollera Mercosur är en besvärlig grej, och att tro att Brasilien skulle kunna koordinera tolv sydamerikanska länder är inte realistiskt.

Samma tidning skriver i sin ledare dagen innan:
”Vad som i realiteten saknas i Mercosur är förmågan att genomföra beslut, investera i fysisk integration i regionen och intensifiera koordineringen mellan ekonomierna. Enligt traditionen i den latinamerikanska kulturen byts det praktiska sinnet ofta ut mot de visionära perspektiven, överdrivna tal och oreflekterade beslut”.
-politik, ekonomi, frihandel-
_Morten Gliemann och Filip Andersson_