Jordens blod får inte reduceras till att bli en handelsvara

*Tillgången till vatten kommer att vara en av framtidens främsta konfliktorsaker. Runt om i Latinamerika har människor, frustrerade över hur utländska bolag tar ut ockerpriser för landets vattenresurser, börjat organisera sig. Och de upplever sig redan har vunnit flera delsegrar.*

Latinamerika.nu var med när sociala rörelser från fyra länder samlades vid World Social Forum för att utbyta erfarenheter.

– Orättvisorna är som mest närvarande i Latinamerika. Enligt statistiken borde kontinentens invånare ha den högsta andelen vatten per person (47 procent av vattenreserverna att fördela på 12 procent av jordens befolkning). Men i flera av länderna lever en stor andel utan dricksvatten, säger Maud Powell från organisationen Red Vida.

Enligt den amerikanska finanstidningen Fortune kommer vatten vara för 2000-talet vad oljan var för 1900-talet. Tillgången till vatten kommer att vara avgörande för länders välstånd och långsiktiga utveckling. Företagen har varit väl medvetna om denna betydelse. Under 80-talets nyliberala epok med tillhörande strukturanpassningsprogram och privatiseringar uppvaktade flera av de större multinationella företagen de latinamerikanska regeringarna. Deras arbete gav resultat och under 80- och 90-talet kunde företagen skörda frukterna av en omfattande privatiseringsvåg.

*Nu möter privatiseringarna stort motstånd*

År 2005 är situationen en annan. Privatiseringar står inte längre på politikernas agenda och ett organiserat motstånd gör sig allt oftare gällande i länderna. Representanter för sociala rörelser samlades i januari i år vid World Social Forum i Porto Alegre, Brasilien, för att samtala kring hur de gemensamt kan arbeta mot privatiseringen av vattenresurserna. Titeln på seminariet, “Las Canillas Abiertas de América Latina” (ungefär Latinamerikas öppna vattenkranar), är en parafras på Eduardo Galeanos berömda verk Latinamerikas öppna ådror – en bok som rönte mycket uppmärksamhet när den kom på 1960-talet och som kartlade hur kontinentens naturrikedomar ofta blev dess förbannelse. Länderna reducerades till att bli råvaru- och naturresursexportörer på orättvisa villkor, samtidigt som eliterna kunde bygga upp enorma förmögenheter. I dagens Latinamerika är det vattnet som är föremål för företagens investeringsiver.

– Det blå guldet har hamnat framför ögonen på företagen, vilket på lång sikt hotar hälsan för de latinamerikanska invånarna. Representanterna här framme vid podiet utgör därför den viktigaste rörelsen i världen just nu. Tro mig, vi kommer att inse det om bara några år, säger Maud Powell.

*Företagen kan inte längre verka utan hinder*

I panelen sitter representanter för rörelser från Bolivia, Chile, Argentina och Uruguay. Vittnesmålen om hur företagen inte uppfyller vad de lovat i kontrakten med regeringarna är många. I Latinamerika har i synnerhet det franska företaget Suez hamnat i blickfånget den senaste tiden. I Bolivia tvingade de sociala rörelserna i staden El Alto regeringen att vid årsskiftet säga upp kontraktet med Suez, efter en längre tids protester mot överpriser och undermålig leverans. Företaget är världens största på området sett till antalet konsumenter och har den senaste tioårsperioden genomfört en offensiv på den latinamerikanska kontinenten. Men nu har Suez och andra företag stött på patrull. I Uruguay sade befolkningen sitt i en folkomröstning som genomfördes den 31 oktober 2004: vattnet kommer nu att förstatligas. I Argentina har protesterna mot Suez pågått under en längre tid, och företaget har tvingats bort från flera städer.

– Argentina upplever samma situation som folken i Bolivia och Uruguay, menar Alberto Muñoz från organisationen Red Viva i Argentina. Protesterna i Cochabamba och nu i El Alto, tillsammans med resultatet i folkomröstningen i Uruguay, visar på möjligheterna.

*Folket tvingade bokstavligen bort företaget*

Cochabamba i Bolivia, landets tredje största stad, är det mest berömda exemplet på folkets protester mot privatisering av vattentillgångarna. När privatiseringen genomfördes 1999 steg priserna med 200 procent. Efter massiva protester tvingades det nordamerikanska företaget Bechtel överge staden. Segern var ett faktum, och den folkliga mobiliseringen blev katalysator för skapandet av ett internationellt nätverk för liknade rörelser.
Vid seminariet i Porto Alegre satt Oscar Olivera, ledare för protesterna i Cochabamba, sida vid sida med författaren Eduardo Galeano. Galeano uttryckte en djup beundran för vad Olivera och övriga Cochabamba-bor åstadkom år 2000.

– Vilken lektion de (Cochabambas invånare) har givit oss. Cochabamba, denna lilla stad, reste sig upp mot Bechtel, ett multinationellt företag med enorma resurser. Nakna, med ropet som vapen, genomförde de något historiskt som vi alla har något att lära av.

Representanterna för de olika organisationerna är medvetna om nationaliseringens faror. I de latinamerikanska länderna, söndertrasade av korruption, elitstyre och institutionaliserad diskriminering, är staten lång ifrån sedd som en pålitlig aktör och representant för folket. Oscar Olivera påpekade att de måste vara innovativa när det kommer till ägandeformerna, och att lokala lösningar präglade av deltagandedemokrati och kooperativalternativ i flera fall kan vara den bästa vägen. Eduardo Galeano pekar även han på att statens roll, och medborgarens syn på sig själv, måste analyseras.

– När regeringar lämnar över det gemensamma, då måste folket rådfrågas. Frågan om vem som äger vattnet är alltför stor, alltför omfattande i tid. Politikerna måste fråga dig och mig, och vi måste därefter inte bara ta ett personligt ansvar, utan även för kommande generationer. Men, och det här är viktigt, om vi förstatligar vattenresurserna måste vi ställa oss frågan: Vems är staten?

*Vattenforum rycker närmare*

I Porto Alegre togs ytterligare ett steg mot den globala mobiliseringen inför World Water Forum i Mexiko i mars 2006. Deltagarna uttryckte redan under forumet en vädjan till regeringar och internationella organ om att jordens blod inte får reduceras till att bli en handelsvara.

Framöver är det därför viktigt att energi och resurser läggs på att utveckla finansieringsalternativ för investeringar i vattenförsörjningens infrastruktur. Ett nödvändigt arbete om millenniemålet som uttrycker att antalet personer utan tillgång till dricksvatten ska halveras till 2015 ska kunna uppfyllas.
-miljö, politik-
_Peter Sörbom_

KÄLLOR:
Las Canillas Abiertas de América Latina – La resistencia a la apropiación privada del agua en América Latina y en el mundo. (Casa Bertolt Brecht, Uruguay, 2004)
El Agua... es de Todos (Comisión Nacional en Defensa del Agua y de la Vida, Uruguay, 2004)
La Guerra del Agua. Abril de 2000: la crisis de la política en Bolivia (PIEB, Bolivia, 2003)

FOTNOT:
En längre artikel om de sociala rörelserna i Latinamerika och deras kamp mot privatiseringen av vattenresurserna kommer att finnas i nästa nummer av Svalornas medlemstidning Conexión. Bli medlem på http://www.svalorna.se/