Att Centralamerika integreras är en fråga om liv eller död, anser Nicaraguas vicehandelsminister Verónica Rojas. Det handlar inte bara om att uppfylla EU:s krav om regional integration för att skriva under associeringsavtalet med Europa, det gäller också att i gemenskap bekämpa fattigdom och befrämja utveckling. Men vägen till en fungerande integration i Centralamerika tycks vara lång.

Nicaraguas vicehandelsminister Verónica Rojas anser att Centralamerika är en attraktiv region för investering. Men Centralamerika ska också analysera hur man bäst kan dra nytta av ett frihandelsavtal med EU. Fotograf: Erika Brenner – Vi har inte ekonomiska institutioner som skulle understöda en supranation och bara tre av sex centralamerikanska länder är med i den centralamerikanska domstolen, beklagar sig Verónica Rojas på ett forum på toppnivå i Managua där förhandlare, representanter för EU och det civila samhället deltog.

Syftet med forumet var att dels diskutera resultatet av toppmötet i Lima, dels att, bland annat, utvärdera Centralamerikas möjligheter för regional integration. Centralamerika har gjort olika försök ända sen självständighetsförklaringen 1821.

- Integration sker alltid i etapper och vi behöver mera tid för att uppfylla EU:s önskan om regional integration, säger Rojas.

Enligt vicehandelsministern är regional integration i EU:s intresse i och med att detta gör det lättare för EU:s varor att transporteras inom regionen. Hon efterlyser en klarare definition från EU:s sida av hur förhandligar mellan de två regionerna ska föregå.

Annars är ett alternativt scenarium, att EU förhandlar enskilt med länderna eller att integration och underskrivning av avtal sker i olika grader och i olika takt i de olika länderna.

Under alla omständigheter måste Centralamerika som ett första steg skynda sig med att införa en tullunion; det är det första steget till en fungerande integration. Ett avtal om ett dylikt blev underskrivet i december 2007. Nu ska unionen implementeras, säger anser Verónica Rojas.

Många hinder
Guatemalas tidigare vicepresident, Eduardo Stein, framhåller att en av orsakerna till den långsamma integrationsprocessen är, att både det civila samhället och den politiska sfären är fragmenterade i Centralamerika. Han pekade också på kulturella hinder:

- Vi är ansvarslösa och om någon har framgång rycker vi på axlarna och säger ”Nå, han eller hon har fått tag på givarpengar eller han eller hon betalade under bordet”. Vi har dessutom vant oss vid att vara fattiga, vi gör ingenting för att motarbeta detta och det utesluter oss från många rum. Allt detta medverkar till att integrationen dröjer, anser han.

Eduardo Stein (t.v.) anser att stater inte längre kan isolera sig, att de måste öppna sig gentemot omvärlden, men att de själva ska bestämma vilken utveckling de vill ha. Fotograf: Erika Brenner

Kurt Cornelis, chef för Europakommissionens sektion för regional integration pekar också på en rad hinder för centralamerikansk integration:

- Centralamerika vet inte vilken typ av integration man vill ha. Institutionerna är svaga. Det civila samhället och den privata sektorn borde i högre grad dras in i integrationsprocessen.

Enligt Haydee Castillo är handeln ett medel för utveckling, inte ett mål. Människan ska vara i centrum. Fotograf: Erika Brenner
Haydee Castillo från CC SICA, det civila samhällets formella representant under förhandlingarna med EU, anser att synen på regional integration är alltför ekonomisk.

-Regional integration ska gå hand i hand med social integration och fattigdomsbekämpning, framhåller hon.

Erika Brenner