På juldagen 1984 mördades 40 bybor i byn Putka i södra Peru. Massakern genomfördes av en väpnad grupp som var allierad till landets armé. Nu har offrens gravar upptäckts och deras anhöriga vakar dag och natt medan det smärtsamma utgrävningsarbetet pågår.

Familjerna till de 40 offren har slagit läger utanför de åtta gravplatser där deras anhöriga ligger, i väntan på att åklagarmyndigheten ska bli klar med sin utgrävning. Hittills har kvarlevorna efter 25 människor återfunnits, varav sex barn. Alla offren knivmördades, enligt de bybor som överlevde massakern.

Massakern på juldagen 1984 skiljer sig på en punkt från alla de andra grova människorättsbrott som begicks i Peru under det långa inbördeskrig som rasade här mellan 1980 och 2000. Illdådet begicks nämligen inte av vare sig armén eller av maoistgerillan Sendero Luminoso – utan av "rondas campesinas" – en slags försvarsorganisation som bildats av småbönder för att skydda landsbygdsbefolkningen från gerillan. Med tiden kom dock dessa grupper att utbildas och beväpnas av landets armé.

Massakern i Putka, en by som befolkas av ursprungsfolk i den sydvästra regionen Ayacucho, inleddes i gryningen den 25 december 1984. Enligt de överlevande, vars identitet hemlighålls av säkerhetsskäl, mördades byborna av medlemmar i en "ronda campesina", som uppges ha stötts av en arméenhet som var aktiv i området.

Bara några veckor innan massakern i Putka hade armésoldater mördat 123 människor i den närliggande byn Putis.

Försvarsdepartementet hävdar att man inte har någon information om vilka officerare eller soldater som fanns i området i samband med massakrerna i Putis och Putka.

Mördades i gruvtunnel

I november förra året begärde människorättsorganisationen CNDDHH fram en rättslig utredning av massakern i Putka. Överlevande bybor har inför åklagarmyndigheten berättat om hur de beväpnade männen gjorde en razzia i byn i jakt på medlemmar av Sendero Luminoso, eller personer som sympatiserade med gerillan.

Männen ska sedan ha fört bort offren, där gravida kvinnor och barn ingick, till en gammal gruvtunnel där vissa av männen torterades och flera kvinnor våldtogs – innan de höggs till döds. Efter massakern täckte gärningsmännen igen ingången till tunneln med stenar för att dölja de döda kropparna.

Överlevande bybor tog sig senare till brottsplatsen och förde bort de mördades kroppar och begravde dem i de åtta gravar som nu håller på att grävas ut. Det hela skedde under största hemlighetsmakeri eftersom byborna var rädda för att gärningsmännen eller armén skulle komma tillbaka och hämnas om de kom på dem.

Efter att åklagarmyndigheten börjat utreda fallet återfann man i februari i år de hemliga gravplatserna, och i början av augusti påbörjades utgrävningarna.

Anhöriga oroas för hämnd 

Karina Chávez, som är en av de jurister som representerar offren i den pågående utredningen, berättar att familjemedlemmarna nu bevakar gravarna dygnet runt.

- De är oroliga för att utredningen inte kommer att resultera i att någon döms, men de är också rädda för att mördarna kommer att genomföra hämndaktioner, säger Chávez.

Enligt henne finns det bevis för att gärningsmännen både tillhörde "rondas campesinas" – och armén.

-Utgrävningsprocessen är mycket plågsam. De anhöriga har känt igen vissa klädesplagg, och barnkläder har återfunnits. När kropparna är framgrävda så kommer vi att börja genomföra DNA-tester.

Regionen Ayacucho, där Putka ligger, är ett av landets allra fattigaste område. Nästan hälften av alla de 70 000 människor som föll offer för inbördeskriget dödades här, varav drygt hälften föll offer för gerillans våld.

- De anhöriga till offren i Putka kommer inte att lämna gravplatserna förrän den sista kroppen har transporterats bort. De har väntat i 25 års tid på att gravarna ska utrymmas och att de skyldiga för morden ställs till svars, säger Chávez.

Text: Ángel Páez/IPS