Kvinnomord – femicidio. Begreppet kan framstå som främmande vid första anblicken. Hur kan det faktum att brottoffret är kvinna vara motiv till ett mord? I oktober samlades åklagare, poliser, politiker och kvinnorättsaktivister i Mexico City för att komma överens om hur man ökar rättskipningen i fall av kvinnomord, så kallade femicidios.

Sedan begreppet femicidio lanserades på den feministiska debattagendan har mycket hänt. Idag har det fastslagits av internationella domstolar att femicidios utgör en särskild form av genusbaserat våld och att stater har särskilda skyldigheter att utreda och beivra dessa. Aktivisternas insatser har följdaktligen kommit att inriktas på att få myndigheterna att leva upp till sina åtaganden.

Begreppet femicide, som det heter på engelska, introducerades av den amerikanska feministiska debattören Diane Russel på 70-talet. Genom att skapa en särskild brottsrubricering ville hon synliggöra och bekämpa våld och mord av kvinnor. Förslaget slog rot i Mexico, där man på tidigt 90-tal upplevde en våg av hänsynslösa kvinnomord i den nordliga delstaten Juarez och där man sedan i delstat efter delstat inrättat lagstiftning mot femicidios. Trenden spred sig vidare i regionen och idag har även Guatemala, El Salvador och Costa Rica antagit liknande lagstiftning.

Förnedring och kontroll motiv

Trots vissa skillnader och en pågående begreppsdebatt, kan begreppet generellt sägas omfatta två typer av dåd.

Dels kvinnomord begångna av närstående, där en make eller annan mördar en kvinna som ett led i att försöka kontrollera henne. Ofta sker dessa mord som det yttersta uttrycket av en lång våldsspiral.

Den andra formen av femicidios karaktäriseras av gärningsmannens vilja att förnedra sitt offer genom att till exempel exponera liket, naket och med tydliga tecken på sexuellt våld, på en offentlig plats eller dumpa det i massgravar som skett utanför Ciudad Juarez.

Antalet offer som registrerats av den regionala kampanjen mot kvinnomord i Centralamerika och Mexico är alarmerande.
Statistiken för 2009 uppger 720 mord i Guatemala, 579 i El Salvador, 405 i Honduras, 79 i Nicaragua och 529 i Mexico. Ett av dessa många offer är 19-åriga Claudina Isabel Velazquez Paiz vars kropp hittades naken med tydliga tecken på våldtäkt och misshandel i centrala Guatemala City den 13 agusti 2005. I Claudinas fall, liksom i många andra, visade de ansvariga myndigheterna ovilja och bristande förmåga att utreda och åtala. Inte heller identifierades gärningsmannen. Till följd av det fall som Claudinas föräldrar drivit inför den Interamerikanska domstolen för Mänskliga Rättigheter har densamma slagit fast en rad brister och övergrepp i polisens och åklagarväsendets hantering. Från att först vägra ta emot anmälan om brott och inte säkra bevisning till att storma in på Claudinas begravning för att ta bevisprover, har familjen och offrets rättigheter kränkts.

Nya riktlinjer pekas ut

Claudinas och andra liknande fall har fastlagit lokala myndigheters ansvar att utreda och beivra fall av femicidios. Mot denna bakgrund kallades åklagare, domare, poliser och kvinnoorganisationer från hela regionen till ett seminarium den 26-28 oktober 2011 i Mexico City med syfte att komma överens om riktlinjer. Runt bord och i panelsamtal diskuterades i konkreta termer frågor som till exempel vilka bevis som ska säkras när liket hittas och hur ansvaret ska fördelas mellan poliser, åklagare och sjukvård.

- Kvinnans lik talar, det berättar för dig vad hon har utsatts för. Men du måste ha vilja och förmåga att se och lyssna till henne, säger José Mario Nájera Ochoa, rättsläkare från Guatemala. Kroppsställningen, såren och spår av sperma eller blod bär vittnesmål om det våld en kvinna utsatts för.

Text: Clara Olander, Svalorna