Klockan är ett på morgonen i Soacha, utanför Bogotá, några enstaka lyktor lyser upp de mörka gatorna. Framför stadion är kön med ungdomar och familjer evighetslång, som om de väntade på en fotbollsmatch. Idag är det rekrytering till militären.

Människorna är påbyltade med rockar, halsdukar och ponchos för att skydda sig mot de kyliga vindarna. Besvärade och stressade ansikten, några tar ett par steg framåt, skruvar sig något varv, går några steg till, skruvar på sig lite till. De vet att det är oundvikligt det som komma skall. Ungdomarna, i sällskap av sina mödrar, systrar, flickvänner är rädda för att just de ska väljas.

I Colombia är militärtjänstgöringen obligatorisk. Detta drabbar tusentals colombianska ungdomar som lever mitt i den interna väpnade konflikten mellan paramilitära grupper, statliga styrkor och gerillagrupper. Enligt Försvarsmakten gör militärtjänstgöringen ungdomarna till riktiga män och nationens hjältar. Men verkligheten visar något annat.

- Ingen vågar säga att vi befinner oss i ett krig. Och i detta outtalade krig offras fortfarande vi ungdomar som kanonmat och vi utgör en stor del av de direkta offren, säger Alejandro Parra som är en av dem ungdomar som tänker annorlunda.

"Vi säger nej till kriget"

ACOOC (La Acción Colectiva de Objetores y Objetoras de Conciencia), Samlad aktion för samvetsvägran, är en allians av ungdomar som kämpar mot vapen, våld och utanförskap.

- Kriget påverkar oss alla och att vägra delta i kriget är också ett sätt, en livsstil, att kämpa mot ojämlikhet, elitism och straffrihet, inte bara att ta avstånd från våld och vapen.

Det är anledningen till att ungdomarna i ACOOC är vapenvägrare mitt i ett krig där deras röster inte hörs. Rekryteringen till armen sker några gånger per år och upp till 90 000 ungdomar rekryteras varje gång, utan att ges någon möjlighet att säga ifrån eller neka. Vid uttagningen avgörs det om ungdomarna är lämpade för kriget eller inte. Eftersom tester ofta saknas eller är felaktiga så slutar det med att de flesta blir godkända och bara de som inte blir det tillåts återvända hem. De som blir hemskickade måste dock betala en avgift "till kriget", berättar Alejandro, för att få ett så kallat militärkort. Kortet är nödvändigt att ha i det vardagliga livet. Utan kortet kan ungdomarna inte ta examen från universitetet och det är nästan omöjligt att få en anställning någonstans, trots att kortet egentligen bara är ett rättsligt krav för tjänster inom den offentliga sektorn.

- Men majoriteten av barnen till politiker och ledande militärer behöver inte genomföra militärtjänstgöringen; deras pappor köper deras militära kort redan från början, förklarar Alejandro.

I Colombia, där korruptionen är utbredd, är detta inget undantag. Det förklarar också varför det främst är ungdomar från de lägre samhällsklasserna som genomför militärtjänstgöringen och blir involverade i kriget. De har inte råd att köpa korten på svarta marknaden.

Under slag och hot – "räderna"

När inte tillräckligt många ungdomar "rekryterats" vid de formella uttagningarna, finns det andra tillvägagångssätt. Från militäranläggningarna kommer svarta skåpbilar ut på gatorna, oftast till områden där familjer med låga inkomster bor. I dessa så kallade "räder" hämtar soldaterna, under slag och hot, ungdomarna från gatan, torg, universitet och allmänna transporter, sätter dem mot deras vilja i dessa skåpbilar och kör dem till anläggningarna.

- Enligt lag så kan de inte rekrytera universitetsstuderande, men soldaterna tar dem de kan, säger Alejandro.

Samvetsvägran en grundläggande rättighet

Under 2009 presenterade ACOOC och Universidad de los Andes ett gemensamt konstitutionellt krav: samvetsvägran mot obligatorisk militärtjänstgöring är en grundläggande rättighet och bör respekteras. I oktober 2009 fastslog författningsdomstolen ett godkännande av denna rättighet – men den slutliga domen har än idag inte publicerats.

För att synliggöra problemet för allmänheten ordnade, ACOOC, La Universidad de los Andes, den svenska organisationen Civis och den nationella organisationen Cinep, ett seminarium där de bjöd in experter från USA, Storbritannien, Tyskland och Ecuador. Mer än 200 personer fick under en dag ta del av olika juridiska, politiska och sociala perspektiv på temat.

- Colombia kan inte längre motivera varför de ännu inte har lagstiftat denna rättighet att samvetsvägra militärtjänstgöring, markerade Derek Brett från den schweiziska organisationen Conscience and Peace Tax International.

Han betonade att på en global nivå så är det mer än 100 länder som har avskaffat obligatorisk militärtjänstgöring. I 70 andra så tillämpar man åtminstone rätten att vägra – Colombia är inte ett av dessa.

Text: Petra Langheinrich, CIVIS

Översättning: Rebecka Jalvemyr