Mexiko har gått om Colombia som det farligaste landet i Latinamerika för journalister, enligt organisationen Reportrar utan gränsers senaste rankning. Sedan 2003 har 46 mexikanska journalister mördats och ytterligare åtta försvunnit. Allra värst är situationen för de journalister som arbetar nära gränsen mot USA.

- Vi har skottsäkra fönster och dubbla väggar här på redaktionen, berättar Cesar René Blanco Villalón som arbetar som chefredaktör på veckomagasinet Zeta, en av de mest kritiska tidningarna i Mexiko och tidigare belönad med det internationella pressfrihetspriset.

Under de senaste månaderna då kriget mellan drogkartellerna har ökats har också journalisternas arbetsbörda ökats.

- Numer måste vi vara mycket mer alerta. Vissa nätter mördas flera människor och våra reportrar måste åka ut flera gånger under natten. Vi måste använda skottsäkra västar, det är som om vi befinner oss i krig, säger Cesar René Blanco.

För fem år sen sköts den förra chefredaktören, Francisco Javier Ortiz Franco, ihjäl utanför sitt hem.

- Det var jättehemskt på ett personligt plan. På det journalistiska planet var det som om någon hade dödat vår moraliske ledare, säger Adela Navarro som jobbar tillsammans med Cesar René Blanco som chefredaktör.

Anonyma artiklar 

Efter Ortiz död slutade journalisterna på Zeta att skriva under känsliga artiklar och reportage med sina egna namn och skrev istället "Zetas utredningar". På det viset blev ingen journalist ansvarig och utsatt för de uppgifterna tidningen publicerade.

Självcensuren är mer eller mindre utbredd i Tijuana och i Mexiko. På dagstidningen Frontera i Tijuana har de antagit en mycket diskret roll och sysslar inte med undersökande journalistik över huvud taget. Trots det har de blivit hotade.

- Ingen nyhet är värd ditt liv, om du vet om något som kan skada dig så är det bättre att inte publicera det, säger Luis Gerardo Andrade, en ung reporter som är ansvarig för kriminalnyheterna och därmed de "känsliga" nyheterna om korruptionen.

Han berättar vidare att det faktiskt ändå har funnits situationer då han känt att det han skrivit kanske upprört någon.

- När det känns så tar jag olika vägar hem, ibland kanske jag stannar till någonstans på vägen hem. Jag är uppmärksam och kollar så ingen följer efter.

Skottsäkra västar 

Det har hänt flera gånger att Luis Gerardo har kommit före polisen till en brottscen då skottlossning fortfarande är igång. Då använder han och hans kollegor skottsäkra västar, ifall de skulle hamna i skottlinjen.

Ibland har det hänt att han har sett personer som gjort sig skyldiga till brott, då känner han sig orolig, eftersom de skyldiga sett honom. Men han känner sig aldrig rädd säger han och tittar ut genom fönstret, då skulle jag inte kunna jobba som kriminalreporter, tillägger han.

På Frontera publicerar de inte namn, signalement eller foton på medlemmar ur den organiserade brottsligheten.

- Det finns saker som jag vet om men som jag inte kommer skriva om. Den informationen är bara till för mig.

Fyrtioåtta journalister har mördats i Mexiko under de senaste tio åren, ytterligare åtta stycken har försvunnit spårlöst, enligt Reportrar utan gränser. Men väldigt få fall har lösts. Mexiko är det tionde värsta landet i världen när det gäller straff av de som gjort sig skyldiga till mord på journalister.

- Det är ett mycket stort problem, Mexiko meddelar världen och sina medborgare att man kan mörda utan att straffas här, säger Adela Navarro på Zeta.

Louise Johansson, frilansjournalist

Fotnot: Det här är den fjärde artikeln i Latinamerika.nu:s artikelserie om pressfrihet i Latinamerika. Varje onsdag framöver
publicerar vi en ny artikel.

Lyssna också på Louise Johanssons radioreportage om attackerna mot mexikanska journalister.