Mexikansk cocktail: informell arbetskraft och matbrist

Den globala utmaningen för den internationella arbetsorganisationen (ILO) idag är att skapa 600 miljoner nya arbetstillfällen det närmaste decenniet och gör något åt de 27 miljoner människor som har blivit arbetslösa på grund av den ekonomiska krisen.
Framförallt måste man tygla ungdomsarbetslösheten som globalt ligger på 12,7 procent samtidigt som fler och fler får deltids- eller tillfälliga anställningar.

Tendenserna världen över hittills under 2012 visar att världsekonomins kapacitet att skapa nya arbetstillfällen har sjunkit kraftigt, och att andelen kvinnor är mer utsatta än män, 50,5 procent jämfört med 48,2 procent.

För den mexikanska ekonomin kan man se två stora utmaningar: den växande informella sektorn och arbetslösheten, samt matbristen. De låga lönerna gör att en standardkasse med basvaror i princip blir ouppnåelig för många människor.
Enligt det nationella institutet för statistik och geografi (Inegi) i Mexiko var den ekonomiska tillväxten 3,9 procent under 2011 – vilket är mindre än året innan – med ett underskott på cirka 900 000 arbetstillfällen.

Den primära sektorn (jordbruk, boskapsskötsel och fiske) rapporterade under årets fjärde kvartal en drastisk minskning i omsättning med 6,92 procentenheter jämfört med kvartalet innan.
Importen av basgrödor har ökat oproportionellt, och landets självförsörjning minskar. Dessutom gör det att man blir mer sårbar för prissvängningar på marknaden.

Maten nästan 50 procent dyrare på 6 år

Under det senaste decenniet ökade importen av bönor skandalöst fort, med 43,8 procent årligen, och priset har varierat med upp till 20 procent.
Importen av majs, som är livsviktig i den mexikanska dieten, ökade med 24,3 procent årligen. I december 2000 importerade man för 21 862 000 amerikanska dollar. 2011 hade den siffran ökat till 297 531 miljoner.

Det är därför matpriserna är så höga. Bara de senaste sex åren har priset för en vanlig matkasse med basvaror – både i staden och på landsbygden – ökat, med respektive 45 och 46,8 procentenheter, samtidigt som den genomsnittliga arbetsinkomsten inte har ökat alls mellan 1992 och 2010.

Istället ökar andelen personer med en inkomst som ligger under gränsen för välbefinnande. På landsbygden har det gått från 63 till 66 procent av befolkningen, enligt uppgifter från ett par olika myndigheter och organisationer i Mexiko.
Det som orsakar den ökade fattigdomen är arbetslösheten och de låga lönerna i den informella sektorn. Tillsammans håller de nere kostnaderna för arbetskraft och underkastar arbetarklassen.

I enlighet med denna situation jobbade i januari i år 3,1 miljoner kvinnor inom den informella sektorn, enligt Inegis kriterier, men i verkligheten ligger siffran nog närmare 6,1 miljoner.

Mätmetoden Inegi använder tar mest hänsyn till vilken inrättning man arbetar i, medan ILO:s även tar hänsyn till arbetets förutsättningar och relationer. Det gör att man kan identifiera hur mycket av arbetet i formella företag sker informellt eller läggs ut på andra aktörer.
Sammanlagt uppskattar man att 40 av 100 är informellt anställda.

Kvinnor har osäkrare anställningar 

Inom textilindustrin står outsourcing och utläggning av uppdrag på andra aktörer för nästan en fjärdedel av dessa arbetstillfällen, med en årlig ökning av 8,3 procentenheter. Det är jobb utan förmåner för arbetare och tekniker, samtidigt som andelen formellt eller fast anställda bara har ökat med 3,0 procentenheter, enligt uppgifter från Inegi i november 2011.

Anställda i den informella sektorn, liksom deltidsanställda och arbetslösa, är betydligt oftare kvinnor än män. Av de som jobbar mindre än 15 timmar per vecka är nästan dubbelt så många kvinnor, vilket ger en ojämlikhet för kvinnor med låg inkomst, enligt en undersökning av just Inegi. Under ett 40 timmars arbetspass är genomsnittslönen för en kvinna 103 dollar, vilket är 4,8 procent mindre än för en man. Dessa siffror är desamma för så kallade egenföretagare.

Denna "arbetsstress" som den mexikanska ekonomen León Bendesky kallade den i dagstidningen La Jornada, den 20 februari i år, är för kvinnor en "superstress" Situationen kräver att de politiska partierna vidhåller tre teman på sina agendor: ekonomisk tillväxt, fattigdom och jämställdhet.

Text: IPS. Carmen R. Ponce Meléndez, ekonom specialiserad på genusfrågor. Denna artikel publicerades ursprungligen av den mexikanska nyhetsbyrån Cimac. 

Översättning: Simon Lundh, Svalorna