Dagliga kränkningar, slag, sextrakasserier, förbud mot oberoende fackföreningar och ständiga hot om uppsägning. Det är verkligheten för de salvadoranska fabriksarbetarna på det spanskägda företaget Calvo, världens fjärde största producent av tonfisk- och skaldjurskonserver. Samtidigt blundar EU för de övergrepp som begås.

Calvo äger 25 procent av den internationella tonfiskmarknaden Fotograf: Lisa Minell

- De sparkade min fru för att hon gick med i facket, berättar ett av vittnena i Folkets Domstol, som också vittnar om hur han själv och kollegor hotats, slagits och förolämpats när de inte jobbat snabbt nog eller när de protesterat mot arbetsvillkoren.

Folkets Domstol är en internationell instans som inrättades för att ställa regeringar, internationella instanser och transnationella företag inför rätta där de nationella och internationella domstolarna brister. Under det III Amerikanska Sociala Forumet, som hölls i Guatemala City den 7-12 oktober, presenterades flera fall av övergrepp inför domstolen. Övergrepp som begåtts av transnationella företag som etablerat sig i Centralamerika.

Tonfisk
Ett av de fall som presenterades var tonfiskföretaget Grupo Calvo, ett spanskägt företag som har fabriker på flera kontinenter. Fabriken i El Salvador öppnade 2003 och har idag över 750 anställda. Alltsedan invigningen har de anställda fått uppleva dagliga förolämpningar, trakasserier och hot. Företaget saknar säkerhetsrutiner, vilket gjort att många olyckor inträffat där personer förlorat syn och fingrar eller svimmat på grund av utsläpp av starka rengöringsmedel. När arbetarna till slut försökte starta en fackförening år 2004, för att kunna bemöta problemen, avskedades genast över 250 kvinnor.

Många av de anställda är lågutbildade kvinnor med familj att ta hand om, många gånger ensamstående. Rädslan för att förlora sitt jobb är stor då följderna blir allvarliga för familjen. Många vågar därför inte protestera, särskilt inte då de sett kollegor bli avskedade. Genom hot har företaget också fått de anställda att skriva på papper ”in blanco” där det senare visat sig att underskriften inneburit medlemskap i företagets egen fackförening. I denna fackförening är även förmännen och cheferna på fabriken medlemmar, några av de som de anställda kämpar mot.

Invånarna i kommunen där fabriken ligger demonstrerade tidigare i år mot den stank som sveper in samhället som i en dimma. Varje dag körs över 290 ton sopor, framför allt fiskrens, genom samhället och förpestar luften. Blandat i soporna finns också gifter som används i tillverkningen av fiskkonserverna och som reningsverket inte alltid klarar av att ta bort, vilket resulterar i att en del av dem kommer ut i vatten och jord i omgivningarna.

Europa stöttar företaget
Tonfisk ingår i det så kallade GPS+-avtalet som EU har med El Salvador, vilket innebär sänkta tullar på vissa speciellt utvalda varor. I fallet med tonfisk är tullarna helt borta. För att få stanna kvar i detta avtal tvingade EU dock år 2006 El Salvador att ratificiera flera ILO-avtal, däribland nummer 87 som bland annat innehåller rätten till fackföreningar. En av de starkaste förespråkarna var Calvo, just för att företaget skulle få behålla tullfriheten. Idag förnekar företaget sina anställda möjligheter till deltagande i fackföreningar andra än den ägarstyrda. Ingen reaktion har kommit från EU:s håll, trots kravet på ratificieringen av ILO 87.

Samtidigt stöttar den spanska biståndsmyndigheten med miljontals kronor det reningsverk dit fiskrenset fraktas.

- Den spanska staten har ett stort ansvar, både indirekt och direkt, för det som händer i fallet med Grupo Calvo, säger Luis Nieto, en av domarna i Folkets Domstol.

Luis Nieto – domare i Folkets Domstol Fotograf: Lisa Minell

- Genom att tillåta ett företag med spanskt ursprung att bryta mot fackliga och miljömässiga rättigheter, har Spanien ett stort indirekt ansvar för det som sker. I och med att de ger av spanska skattepengar till ett företag som bryter mot dessa rättigheter har de också ett stort direkt ansvar.

Associeringsavtal förhandlas
EU och Centralamerika förhandlar just nu om ett associeringsavtal mellan de två regionerna. Ett av EU:s starkaste motiv är ett ökat juridiskt skydd för europeiska transnationella företag i regionen. Idag finns redan ett stort antal europeiska, framförallt spanskägda, företag i regionen. I och med avtalet skulle ännu fler företag kunna etableras och i sektorer som i avtalet skulle öppnas upp för privatiseringar. Genom ett avtal vill man försäkra sig om att något liknande det som skett i Bolivia, där staten förstatligat eller krävt högre skatter från de transnationella företagen, inte skall kunna göras lika lätt i framtiden.

- EU försöker mildra sin aggressiva handelsstrategi med parallella förhandlingar om utvecklingssamarbete och politisk dialog, säger Tom Kucharz från miljögruppen Ecologistas en Acción, som följt förhandlingarna på nära håll.

- Men i Mexiko, där man slöt ett associeringsavtal med EU redan år 2000 har vi sett att exempelvis demokratiklausulen endast är ett spel för galleriet. Europeiska företag har brutit mot mänskliga rättigheter i Mexiko och varken den mexikanska staten eller EU har brytt sig.

- Vi måste få med oss fackföreningarna i EU för att kämpa mot associeringsavtalet. Vi måste få dem att förstå att de villkor och löner som arbetarna i El Salvador har, och får genom frihandelsavtal, kommer att få negativa effekter för dem också.

Malin Stråle