Efter en drygt två månader lång marsch som kantats av misslyckade dialogförsök, brutalt polisförtryck, sjukdom och tre dödsfall, nådde ursprungsfolksmarschen under onsdag eftermiddag sitt mål, presidentens palats i La Paz. Nu fruktar regeringen våldsamma upplopp och polisstyrkor hindrar folkmassorna från att komma nära regeringsbyggnaden.

Efter en 66 dagars lång vandring i protest mot vägbygget genom nationalparken TIPNIS, nådde ursprungsfolksmarschen under onsdagen regeringens säte och bolivianer från hela landet vallfärdade till La Paz för att ta emot marschdeltagarna som hjältar. TIPNISmarschens raka och illustrativa budskap engagerade redan från början många nationella och internationella anhängare ur den globala rättvise- och miljörörelsen. När marschdeltagarna sedan, efter att ha kommit halvvägs på färden mot huvudstaden, överraskades av polisstyrkor med order om brutal skingring av de fredliga protestanterna, ökade omvärldens stöd till de utsatta ännu mer. President Evo Morales popularitet, som redan sjunkit betydligt de senaste tolv månaderna, särskilt efter chockhöjningen av bensinpriset i slutet av 2010, har aldrig tidigare varit så låg.

Bojkott av folkomröstning speglar missnöje 

Att ursprungsfolkens president jagar sina allierade med poliser som bakbinder deras händer, misshandlar dem, skiljer barn från sina föräldrar, föser upp dem på lastbilsflak, kör dem till olika platser och tillfångatar och torterar flera stycken av dem i syfte att avbryta en fredlig demonstrationsmarsch, kan knappast accepteras hur många bortförklaringar som än ges till folket i efterhand. När presidenten skyller på att han inte vet vem som gett order om angreppet och ministrar hoppar av på löpande band är det inte heller konstigt att frågan väcks huruvida presidenten verkligen tappat greppet om situationen. Resultatet från söndagens folkomröstning rörande landets domarväsende, i vilken en majoritet bolivianer satte ett snett streck över hela röstkortet eller röstade blankt, är ett tydligt uttryck för folkets allmänna missnöje med regeringens senaste ageranden och uttalanden. Även i de byar och städer som räknas till regeringspartiets baser, fick antalet ogiltiga och blanka röster majoritet. 

I väntan på dialog 

Ever Justiniano, regional ledare i Santa Cruz för lantarbetarnas fackförbund som är en av de största organisationerna som aktivt stödjer regeringspartiet menar att han aldrig tidigare sett så svagt förtroende för presidenten. 

- Situationen är oroväckande. Till och med Evos egna baser, de verkliga upphovsmännen till förändringsprocessen, ifrågasätter agerandet. Hur kan han låta det gå så långt? Dialogen måste införas snarast och om majoriteten kräver att Evo backar måste Evo backa. Det är vi, folket som bestämmer.

Två dagar efter marschens ankomst till huvudstaden, har dialogen fortfarande inte kommit igång mellan TIPNISmotståndarna och regeringen. Presidentpalatset har med två kvarters avstånd, omringats av beväpnade polisstyrkor och utanför trängs de ca 2500 marschdeltagare med tusentals övriga bolivianer som anslutit sig för att stödja TIPNISagendan. Meterhöga banderoller med texten "Släpp in dem!" syns bland demonstranterna och trycket på presidenten att lyssna till sitt folk, ta på sig skulden för det urartade polisangreppet den 25 september samt avblåsa vägbygget en gång för alla, kan inte bli större.

Text: Annika Vargas, Latinamerikagrupperna

Foto: Szymon Kochanski