Ambassadören Eva Zetterberg reste från Nicaragua med motstridiga känslor efter fem års verkan. Landet är rikt på många sätt, men fördelningen av rikedomen är ojämn, hon har blivit överöst av lovord, men också blivit utsatt för stark kritik från regeringens sida.

Trots alla pengar som har strömmat in i landet, är Nicaragua fortfarande ett av Latinamerikas fattigaste länder. Fotograf: Erika Brenner

Eva Zetterberg har anklagats för att ”blanda sig i landets interna angelägenheter” och kort tid innan hon lämnade landet, kallade vice utrikesministern henne ”en djävul som borde tvätta sig i vigt vatten”, efter hennes uttalanden om två partiers uteslutning från den politiska scenen.

- Regeringens uttalanden har gjort mig ont för att jag anser att Sverige och andra länder är Nicaraguas vänner. Vi är inte här för att kritisera eller motarbeta, tvärtom är vi här för att hjälpa, sade Eva Zetterberg till Confidencial strax innan sin avresa den 23 augusti.

Med de nicaraguanska politikerna hade ambassadören överlag ”blandade erfarenheter”, berättar hon. En del, speciellt de som verkade utanför huvudstaden Managua, var väldigt engagerade. Däremot blev hon inte så väl mottagen av den nationella, politiska eliten.

- När vi själva har kritiserat, har vi gjort det som man gör vänner sinsemellan: man säger sanningen, fortsätter Zetterberg och förklarar, att hennes mission är att försvara den svenska regeringens värderingar beträffande demokrati, mänskliga, kvinnors- och barnens rättigheter, samt främja kampen mot korruption.

Tidigare har regeringen ogillat, att hon, i likhet med många andra europeiska länder, har kritiserat förbjudet mot terapeutisk abort.

- Man kan kritisera mig för många saker, men inte för min syn på kvinnornas rättigheter. Förbudet mot terapeutisk abort är en stor tillbakagång, säger hon och försäkrar, att Sverige, innan det definitivt drar sig ut ur landet 2010, kommer att arbeta vidare med denna fråga.

Delat ansvar
Sverige har varit ett viktigt stöd för Nicaragua i över 30 år. Trots alla pengar, inte bara från Sverige, som har strömmat in i landet, är Nicaragua fortfarande ett av Latinamerikas fattigaste länder.

Men Eva Zetterberg anser ändå att landet är rikt och har mycket potential. Det kan dock hända, att biståndsvärlden inte har tålamod att vänta på resultaten. Det finns framgångsrika program där man kan se en påtaglig inverkan, men fattigdomen har flera dimensioner; det handlar inte enbart om att öka rikedomen, utan också om tillgången till sjukvård, utbildning och om ett rättvist samhälle. Hon refererar även till de program som inte har visat sig vara tillräckligt hållbara.

- Ibland har vi introducerat fina program som dock bara har fungerat som en form av stöd istället för att ge ut hållbara verktyg.

Före detta ambassadören menar att ansvaret är delad då även regeringen har sin del i det. Ibland har det saknats bra koordination med den nicaraguanska regeringen, kommunerna och med enskilda organisationer. Men hon poängterar en sak.

- Jag tror att den här regeringen borde arbeta mer seriöst, jag ser väldigt lite vilja att förstärka de egna ansträngningarna som görs i landet, säger hon och refererar till skattesystemet, som hon är kritisk till för att det är regressivt istället för progressivt.

- Jag tycker att det otroligt och oacceptabelt att personer som har mer resurser, överklassen, betalar 15 procent i skatt, det är galet. Jag har sett större rikedomar här än i Europa, medan den stora majoriteten lever i extrem fattigdom, fortsätter hon och föreslår, att regeringen borde ta ut mera från dem som har mest.

Kampen mot korruptionen
Före detta ambassadören anser att mycket har gjorts i kampen mot korruptionen, men att den är fortfarande ett allvarligt problem i Nicaragua. Det är ett ämne som debatteras bland länder som riktar en del av stödet direkt till budgeten, förutom Sverige bland annat Finland, Danmark och Holland.

- Men jag tror att landet har kommit långt vad gäller kontroll och lyckligtvis med goda resultat. Vi har inte haft ett enda korruptionsfall hittills, och jag tror att revisionen och andra institutioner har lärt sig mycket.

Förra året meddelade den svenska regeringen att man ville dra sig ur Nicaragua och en rad andra länder för att fokusera på Afrika och Östeuropa istället. Detta skapade förstasidesnyheter i Nicaragua. Landet var bestört över att mista en av de mest trogna biståndsgivarna och var rädd för en snöbollseffekt.

Enligt Danmarks regerings förslag till nästa års statsbudget ämnar även Danmark minska biståndet till Nicaragua med argumentet att ”reformprocesserna är mycket långsamma”.

Erika Brenner och Roxana Ortiz