Tre arresterade har påträffats döda efter att ha utsatts för tortyr av poliser i Venezuelas huvudstad Caracas. Det inträffade sätter ljuset på den eländiga situationen i landets fängelser.

William Perez, 27, och Pedro Rivas, 32, påträffades döda på kvällen den 25 maj i arresten i El Rosal, i centrala Caracas. Några timmar senare avled även Ruben Arnal, 33, på ett sjukhus i närheten. Detta efter att ha fått akut ambulanstransport från samma arrestlokal. De tre individerna, som inte kände varandra, hade gripits några dagar tidigare misstänkta för inblandning i brottslig verksamhet av olika slag.

Officiella källor uppgav att de två förstnämnda avlidit till följd av den narkotika de injicerat innan de arresterades. Bägge var kända missbrukare sedan tidigare. Samma källor hävdade att Arnal drabbats av skallfraktur efter att han, i samband med den tumultartade stämningen som rådde efter att Perez och Rivas avlidit, sprungit och slagit huvudet mot väggen i arrestlokalen.

Tortyr känd sedan tidigare

Andra uppgifter motsäger emellertid denna version. Vittnesuppgifter från andra arresterade, som befann sig i samma arrestlokal som de avlidna, gör gällande att offren blivit torterade och slagna av poliser- bland annat ska de ha använt sig av plastpåsar indränkta med giftigt insektsmedel som de trätt över offrens huvuden. Samma vittnen hävdar att Arnals skallfraktur uppkommit efter att han blivit upphissad på en mur i arrestlokalen, innan han därefter av någon anledning föll och slog huvudet i cementgolvet.  Familjemedlemmarna till de avlidna polisanmälde händelserna efter att ha konstaterat att kropparna uppvisade flera oförklarliga skador. Polisens patalog har också bekräftat dessa spår av tortyr och konstaterar att dödsorsaken i fallen Perez och Rivas var hjärnskador på grund av kvävning.

En polisutredning pågår just nu, skött av en fristående polisenhet. Man har förhört vittnen och tittat på bandupptagningar från arrestlokalerna och flera personer har också gripits misstänkta för inblandning i dödsfallen.

Justitieministern, Tareck El Aissami, uttryckte inför landets medier sin bestörtning över det inträffade, men betonade också att händelserna ifråga bör ses som isolerade företeelser. Att polis och militärstyrkor i Venezuela understundom använder sig av tortyr och andra illegala metoder är emellertid inget nytt. Enligt organisationen Red de Apoyo por Justicia y la Paz, har 82 fall av konstaterad tortyr rapporterats enbart i Caracas sedan 2009. Mörkertalet antas också vara mycket stort med bakgrund av den rädsla som finns för att anmäla denna typ av brott.

Överbefolkning trots humaniseringsprojekt

Det är sedan länge känt att de intagna i landets arrester, häkten och fängelser ofta tvingas leva under eländiga omständigheter. För sju år sedan påbörjade därför regeringen en kampanj med ambitionen att humanisera situationen på landets anstalter. Men trots dessa ansträngningar har läget blivit allt mer alarmerande de senaste åren.  Plastbristen är monumental och fängelserna är överfulla i hela landet. Ett illustrativt exempel är arresten i El Rosal, där närmare 100 fångar befann sig på på en yta på sju gånger sju meter. För att kunna lösa den närmast desperata situationen uttalade vice inrikesminister Edvind Rojas häromdagen att landets fängelser borde vara reserverade endast för de allra farligaste och mest våldsbenägna brottslingarna.

- Lagarna bör ändras så att de som har begått mindre allvarliga brott istället för fängelse får sona sitt brott genom olika typer av volontärarbete, ett liknande system som man redan har i många andra länder, sade han under ett seminarium i Caracas som under ett par dagar behandlade frågan hur man skulle kunna skaka liv i nämnda humaniseringsprojekt.

Överbefolkningen på landets fängelser är nära kopplat till den förlamande ineffektivitet som landets rättsväsende lider av. Cirka 65 procent av samtliga frihetsberövade i landet väntar fortfarande på sina slutgiltiga domar. Detta orsakar ett enormt tryck samtidigt som den långsamma handläggningen står i strid med gällande konventionen rörande mänskliga rättigheter.

-Det är givetvis inte rimligt att hålla människor instängda i åratal utan att få en dom.

Det ar ett strukturellt problem som till stor del handlar om att det finns en stor brist på domare i landet, säger Edvind Rojas till tidningen El Nacional.

Våldsam miljö

Landets fängelser utgör också också en ytterst våldsam miljö där staten inte kan garantera de intagnas säkerhet. I genomsnitt dör varje år omkring 400 interner, och långt många fler skadas i de våldsamma uppgörelser mellan intagna som med jämna mellanrum sker inne på fängelserna. Dessutom saknas ofta tillgång till sjukvård och medicin för de intagna. På vissa anstalter har staten helt abdikerat och gängen dikterar ostört villkoren. Tidningen The New York Times publicerade häromdagen en avslöjande film inifrån anstalten San Antonio, på ön Margarita, vilken visar hur knarket flödar inne på anstalterna och att gängen öppet kan fortsätta med sin illegala verksamhet inifrån anstalten.

Korruptionen är utbred och mutor i syfte att få mat, beskydd och fördelar av olika slag hör till vardagen för att överleva inne på landets anstalter. De anhöriga till offren i El Rosal har anmält att de betalade för att deras anhöriga skulle få mat och slippa den värsta trängseln. Enligt anhöriga till Arnal erbjöd sig några poliser att radera anklagelseakten och släppa honom i frihet i utbyte mot 10 000 Bolivares.  Enligt de anhöriga betalades också denna summa men Arnal släpptes alltså aldrig. Även dessa anklagelser är nu under utredning.

Petter Svensson, frilansjournalist bosatt i Venezuela