Det civila samhället i Centralamerika är emot ett associeringsavtal med EU, anser Coordinadora Civil. Men där slutar överensstämmelsen. Under den tredje förhandlingsrundan mellan EU och Centralamerika höll folkrörelserna sju separata fora och gick på gatan i två olika protestmarscher.

Demonstration mot avtalet med EU under den tredje förhandlingsrundan i El Salvador. Folkrörelserna har lagt märke till, att avtalet mest handlar om handel baserad på orättvisa villkår. Fotograf: Marie Persson

- – - Vi, det civila samhället, samlades inte i ett gemensamt arrangemang under den tredje förhandlingsrundan, medger taleskvinnan för Nicaraguas största samlingsorgansation för det civila samhället, Coordinadora Civil, Georgina Múñoz.

Under förhandlingsrundan, som avlutades den 18 april i El Salvador, var det civila samhället på gatan i protest mot associeringsavtalet i två omgångar och i olika konstellationer:

- Vi kommer från olika länder, våra organisationer har olika ändamål och intressen, förklarar Múñoz.

Dessutom anser den kvinnliga ledaren, att El Salvador politiskt inte öppnar upp för ett gemensamt agerande från det civila samhällets sida i motsättning till t.ex Honduras. I mars 2007 höll det civila samhället där ett parallellt möte till det formella mellan regeringarna från EU och Centralamerika. Då samlades alla organisationer i ett forum och en demonstration.

Men ett nej till ett avtal med EU är där, och det växer, anser Múñoz. Detta motstånd delar Centralamerika med Sydamerika, där man också förhandlar om ett associeringsavtal med EU. Hon deltog nyligen i ett forum i Peru, där 400 organisationer från det civila samhället i Latinamerika var överens om detta.

EU:s andra ansikte
I Nicaragua handlar motståndet om, att man traditionellt har haft ett mycket större förtroende för EU än för USA. EU gav landet ett enormt stöd under sandinistrevolutionen på 80-talet i motsättning till USA, som motarbetade det socialistiska initiativet. Under 90-talet drog sig EU tillbaka för att återkomma efter orkanen Mitch 1996 med massiv hjälp för att återuppbygga det härjade landet.

- Men nu har vi lagt märke till, att EU är en hård spelare. När EU offentliggjorde sitt förhandlingsmandat i maj 2007 insåg vi, att deras förslag var ensidigt, att det bara avspeglade EU:s intressen. EU har också ett annat ansikte, förklarar Múñoz.

Europa vill ha fingrarna i Centralamerikas infrastruktur, turism, fiske, miljö, kommunikation – och nu också vatten. Allt detta hör till de få resurser som Centralamerika fortfarande har, som Múñoz uttrycker det.

Men det finns andra, dolda intressen, spekulerar taleskvinnan. För det första är Nicaragua geopolitiskt intressant. Varor från EU kan transporteras till de stora marknaderna Kina och Korea genom en såkallad torr kanal, länge planerad. Kanalen genom Panama har inte längre kapacitet till det stora transportbehovet, anser Múñoz. Nicaragua kan försyna de europeiska konsumenterna med färska produkter av hög kvalitet. Sist men inte minst, handlar det om att visa muskler gentemot USA, som ingick ett frihandelsavtal, DR-CAFTA, med Centralamerika i 2006.
– Det handlar om en kamp om makt, om hegemoni, tror Múñoz.

Och det gör, att EU vill gå längre än USA, menar taleskvinnan. Det medgav t.o.m. EU:s representant i Centralamerika, Francesca Mosca, nyligen i en TV-intervju, berättar Múñoz. Verkningarna av avtalet med USA har redan börjat kännas; den fattiga majoriteten lider, den rika majoriteten gynnas, vilket också har varit fallet i förbindelse med USA:s frihandelsavtal med Mexiko och EU:s avtal med Chile.

Effekterna av avtalet i Centralamerika kan vara förödande, förutspår hon.
Arbetarnas rättigheter och villkår kommer att förringas i förbindelse med att europeiska storföretag etablerar sig. Arbetsplatserna kommer att bli mera mekaniskt betonade och skapa bas för okvalificerad arbetskraft. Miljön kommer att drabbas; det kommer mest att gå ut över skog och fiske, två av EU:s stora intresseområden. I Nicaragua är lagstiftningen inom dessa känsliga områden bristfällig och det kan leda till obegränsad fångst av hummer och räkor, till okontrollerad fällning av träd.

Georgina Múñoz: ”EU:s mandat talar om demokrati och mänskliga rättigheter, men detta klingar falskt. Det är handeln som prioriteras”. Fotograf: Erika BrennerMen mest av allt handlar det enligt Múñoz om, att resurser, som tidigare var destinerade till utveckling, nu går till handel.
– EU har redan sin utvecklingsplan 2007-2013 för regionen. Biståndet är redan definierat, så varför ha det med i förhandlingarna, frågar sig Múñoz retoriskt.

De två benen utveckling och politisk dialog är bara kamoflage, smink, för att försöka dölja, att allt handlar om handel, är Múñoz hårda dom.

Förhandlingarna ska gå långsammare. De ska ha regionens integration som utgångspunkt. EU ska ta fram en studie om avtalets verkningar. Centralamerika ska definiera ett gemensamt mandat. Det civila samhället ska informeras bättre, det ska få bättre möjlighet att få inflytande på avtalet. Folkrörelserna ska samla sig, de ska gå ut på gatan för att visa att de är medvetna, att de är emot avtalet som det ser ut nu. De ska formulera deras egna lösningar.

Taleskvinnans lista av förslag på hur associeringsavtalet kunde få ett mänskligare ansikte är lång.

Erika Brenner