Vänskapen med Nicaragua består
Kuba hade redan inlett en nödvändig förändringsprocess innan Fidel Castro avgick som president, anser Mario Quintana, talsman för Coordinadora Civil, Nicaraguas största sammanslutning av sociala rörelser. Men det goda förhållandet till Nicaragua kommer att bestå.
Quintana, som räknar med att Fidels bror Raúl kommer att bli Kubas nästa ledare påpekar, att de två bröderna växte upp tillsammans, de utvecklade sig till ledare tilsammans, de har de samma vännerna – och till dem hör Nicaragua, dets folk och regering.
President Daniel Ortega och Fidel har ett direkt och personligt förhållande, som går tillbaka till tiderna för den sandinistiska revolutionen, då Castro bistod när andra, först och främst USA, gjorde allt för att bekämpa det socialistiska alternativet.
- Detta förhållande kommer att fortsätta, försäkrar Quintana, som hoppas att relationen förbättras med flera fredliga utbyten länderna emellan och att man inte under några omständigheter skulle gripa till vapen i tillfälle av konflikt.
Han hänvisar till ett par oroväckande moln på himlen; den pågående konflikten med Colombia om gränsdragningar i Atlanten utanför Nicaraguas kust och till Hugo Chávez yttrande om att militarisera ALBA, det boliviarianska alternativet för Latinamerika. Detta är både Kuba och Nicaragua del av, såväl som Bolivia och Venezuela.
Men Kubas förhållande till Nicaragua och andra länder har präglats av solidaritet och fred. Det, att Kuba, trots handelsblockad och utfrysning från den globala eknomiska och politiska scenen ändå har bistått så många länder, förutom Nicaragua även afrikanska och asiatiska stater är något, som Quintana hoppas kommer att fortsätta: – Kubas solidaritet med andra länder och kubanernas åtgång till förmåner som sjukvård och utbildning på hög nivå, fortsätter förhoppningsvis under nytt ledarskap.
Han hoppas också, att Kuba fortsätter sina närmanden till USA och EU, också ekonomiskt, något som Castro inledde innan han insjuknade och tillfälligt gav presidentposten till brodern.
Han ser även fram emot, att kubanerna får njuta av förmåner – eller rättigheter – de inte tidigare har haft: fullständig yttrande- och rörelsefrihet. Och att de får ta del av den kapitalistiska festen.
Men här kommer vi till ett självmotsägande, enligt Quintana: Hur kan man dra nytta av en fri marknad utan att vinsten blir hos en minoritet vilket är fallet i största delen av den kapitalistiska världen? Hur undgå att som i Nicaragua koncenterar rikedomen inom tolv familjer medan den stora majoriteten lever i fattigdom?
- Man kan bara hoppas att Kuba hittar en utveckling där man förstärker det goda man har och gör det bästa för att undika den fria marknadens självmotsäganden, säger Quintana.
Erika Brenner
