Oron för vad ett associeringsavtal med EU skulle kunna innebära för de latinamerikanska länderna förenar deltagarna på Folkets Toppmöte och rymmer flera aspekter. David Rusbel från organisationen CORECAME i Perus södra bergsregion, är rädd att avtalet skulle leda till en utslagning av de traditionella grödorna i hans by.

- Vår mark skulle bli upplåten till gruvdrift och då skulle vi förlora mångfalden. Regeringen bryr sig inte om biodiversitet, de bryr sig mer om företag, konstaterar David Rusbel.

Hotet mot biodiversiteten och ägande av traditionell kunskap ligger i de patent- och immaterialrättslagar som EU vill få till stånd genom associeringsavtalen. Just nu regleras detta av TRIPS-avtalet (Trade Related Aspects of Intellectual Property Rigths) inom WTO. Alla WTO-medlemar måste stifta patentlagar i nivå med de mest utvecklade industriländernas lagar. Detta innebär i förlängningen att europeiska företag kan ta patent på grödor som tagits fram av bönder i Syd och som är centrala för deras överlevnad och tillgång till mat.

I och med associeringsavtalen som nu förhandlas mellan EU och Andinska Gemenskapen, vill EU utvidga innebörden av TRIPS ytterligare i ett TRIPS plus-avtal, något som skulle stärka utsädesföretagens ställning på marknaden. David Rusbel menar att ett Associeringsavtal skulle göra den fattiga bondens situation ännu mer utsatt och innebära en möjlighet att fritt exploatera naturresurser.

- Jag är verkligen emot ett associeringsavtal och jag ser ingen möjlighet alls för oss med ett sådant avtal. Alla regeringar borde bry sig och arbeta för det som folket behöver istället och skydda Pacha Mama, Moder Jord.

Det är inte bara i Peru som associeringsavtalet väcker oro kring vad som ska hända med traditionella grödor och medicinalväxter. Elsa Genoveva Pincay Rodríguez bor i provinsen Manabí i Ecuadors kustregion. Hon har ett passionerat intresse för medicinalväxter. Hon odlar ett 70 -tal, men hon märker att hennes förfäders kunskap håller på att gå förlorad.

- Man ser inte längre samma entusiasm hos folk, säger Elsa.

-Att se detta ointresse gav mig ännu mer styrka att vilja rädda dem undan glömskan. Det är viktigt att vi har våra egna fröer, som inte är genmanipulerade. Det är viktigt att bevara allt det som har funnits.

Calixto Zambrano är jordbrukstekniker och arbetar för den amerikanska Stiftelsen Heifer, som bland annat stödjer ett projekt på nationell nivå för att bevara tradionella fröer i Ecuador. Han menar att faran med avtal som dessa är, att bonderörelser dras med i en diskurs som säger att ”det är bra att exportera” och glömmer bort monokulturens negativa effekter och sårbarheten det för med sig att bara odla en gröda. Calixto Zambrano menar samtidigt att vi inte kan neka till att vi lever i en globaliserad värld.

- Om vi invänder mot frihandelsavtal så måste vi även fråga oss varför vi gör det, och inte bara motsätta oss för sakens skull, avslutar Calixto.

Pa landsbygden runt om i Ecuador är det inte alla som vet vad ett associeringsavtal innebär och att EU just nu förhandlar med Andinska Gemenskapen om ett sådant. Men Elsa Pincay, och många med henne, ar kritiska till frihandelsavtal eftersom de sett effekter av dessa i andra länder i regionen.

- När det gäller majsodlingar, till exempel, så måste vi köpa korn som kommer från andra länder eftersom dessa är billigare. Dessutom säger de att vi kan få billigare bilar från andra länder tack vare dessa avtal, men vi kan ju inte äta bilar, säger Elsa demonstrativt.

Kristina Gustafsson, praktikant UBV