Ett allvarligt problem med förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Latinamerika och Karibien är bristen på genomskinlighet i avtalsprocessen. Sociala rörelser, ursprungsfolksorganisationer, NGO-nätverk och medborgare i Latinamerika kräver mer information om vilka parternas nuvarande förhandlingspositioner är och vad innehållet i avtalet kan komma att bli.

Fabián Calispa kommer från Mesa Agraria, ett nätverk av organisationer för lantarbetare och småbrukare i Ecuador. Han säger, att trots att han har deltagit i en särskild Informationskomitte har han inte fått någon revelant information om vad avtalet kan komma att omfatta.

- Agendan är konfidentiell. Det enda som är känt är att de viktigaste förhandlingspunkterna ska vara politisk dialog, samarbete och handel. Mer konkret information har man inte fått än så länge.

Calispa påpekar att det fortfarande ar osäkert om President Correa är för eller emot avtalet, vilket väcker oro bland det civila samhallet och de olika organisationerna.

- Correa vill fortsätta en neoliberal politik som inte gynnar landet, men hur är det möjligt att en president som inte ville ha frihandelsavtalet TLC med USA nu verkar vilja ha associeringsavtal med EU? undrar Fabián Calispa.

Jose Marcos Sánchez är ledare för CCSA (Coordenadora Central de Sindicatos Andinos), en paraplyorganisation för fackföreningar i de andinska länderna. Han berättar, att CCSA, fram tills alldeles nyligen, inte alls hade mobiliserat sig på grund av att de inte visste något om hur arbetsrättigheterna skulle förhandlas.

- Nu vet vi att EU-avtalet inte kommer att innefatta arbetsrättigheter överhuvudtaget och det är dags för oss att upprätta en handlingsplan, eller rättare sagt en revolutionsplan. Frihandelsavtalet med USA, som vi redan från början var emot, innehöll åtminstone ett kapitel om arbetsrättigheter. Vi säger blankt nej till EU-avtalet.

Carlos Salvador Zepeda, från organisationen Oxfam Solidaria Belgica i El salvador, berättar att situationen i Centralamerika, där EU också driver på för att få till stånd ett associeringsavtal, ser ganska lika ut. Han deltog i informationsmötena inför den tredje associeringsavtalsrundan i San Salvador och berättar, att inte heller den gången var det tydligt vad avtalet egentligen skulle innehålla.

- Informationen som allmänheten får i Centralamerika är oftast minimal och av dålig kvalitet, men situationen är ändå inte lika illa i alla länder. Hur mycket information som når ut beror på regeringens relationer med sociala rörelser och andra organisationer i det civila samhället.

Enligt Zepeda är Honduras och Costa Rica de länder där allmänheten har fått bäst information om förhandlingarna om associeringsavtalet med EU. I El Salvador däremot har det civila samhället nästan inte fått någon information alls.

Enligt Zepeda har det civila samhället i Centralamerika varit mer aktivt än i Sydamerika. Han menar att vissa sociala rörelser i Centralamerika är oroliga för att associeringsavtalet kan få negativa konsekvenser för de grupper de företräder. Därtill har Centralamerika negativa erfarenheter från frihandelsavtalet med USA (CAFTA) och vill inte att historien ska upprepas nu med associeringsavtalet med EU. Erfarenheten från CAFTA har lett till samarbete och kunskapsutbyte mellan nationella och internationella organisationer, vilket i sin tur har gjort allmänheten mer engagerad och informerad.

- Nu är folk i Centralamerika uppmärksamma på att kämpa för sina rättigheter och jag hoppas på samma utveckling i Sydamerika.

Janaina Negreiros de Oliveira, praktikant UBV