Fattigdom

Den ekonomiska krisen har gjort att fattigdomen blivit ett allt större problem i Ecuador. I Ecuador 2000 beräknades 63 procent av befolkningen leva i fattigdom. 2004 levde 22 procent i extrem fattigdom.

Fattigdomen yttrar sig även i enorma inkomstklyftor. 2004 tjänade den rikaste tiondelen av befolkningen tre gånger mer än den fattigaste hälften av befolkningen och sextio gånger mer än de fattigaste 10 procenten.

Bankkrisen och klimatproblem orsakade av naturfenomenet el Niño nämns som två viktiga orsaker till att fattigdomen ökat i Ecuador.

Den ekonomiska situationen har varit ytterst orolig de senaste åren. När Ecuador dollariserade sin ekonomi år 2000 låg inflationen på 91 procent. Under 2001 hade den sjunkit till 22 procent och 2006 låg den på 3,4 procent.

Totalt sett har de senaste årens prisökningar gjort livet betydligt tuffare för vanliga ecuadorianer som får allt svårare att betala för mat och husrum.

Ett exempel är att den korg med matvaror (“canasta familiar”) som varje genomsnittsfamilj egentligen skulle behöva varje månad kostade 453 dollar under 2006. Samtidigt låg den enligt lag etablerade minimilönen på cirka 150 dollar.

_Text: UBV Ecuador
Uppdaterad: 2007_

Källa: El Hoy, El Financiero, Världsbanken, CIA

Migration

Den stora migrationen i Ecuador är ett stort problem eftersom familjerna splittras. Samtidigt har de hemsända pengarna blivit den andra viktigaste exportinkomsten efter oljan.

Den enorma utvandring av arbetskraft som Ecuador bevittnat de senaste tio åren är till stor del en följd av den ekonomiska krisen. Eftersom många befinner sig utomlands illegalt finns det heller ingen tillförlitlig statistik på exakt hur många som har emigrerat. Ändå vet man att det är hundratusentals människor i Ecuador som numera förtjänar sitt uppehälle i framförallt Spanien och USA. Ett annat populärt land är Italien.

Ett av de sociala problem som utvandringen orsakat är att familjerna splittras. Otaliga är de barn som har en eller två föräldrar utomlands och som i stället bor hos släktingar eller vänner. Många menar att det här är en tickande bomb som kommer att skapa psykologiska problem i framtiden.

På lång sikt är det här kanske en dålig affär för staten. Ändå är staten tacksam över de summor som ständigt skickas från utlandet till Ecuador. Efter oljeinkomsterna räknas de hemsända pengarna vara den viktigaste exporinkomsten. I vissa delar av landet har utvandringen varit extra stor, till exempel i provinserna Azuay och Cañar. Här märks utvandringen till följd av de många nybyggda – och oftast tomma – husen.

Tidigare var det USA som lockade mest men sedan det blivit allt svårare att komma in i det stora landet i väster har flyttströmmen de senaste åren gått till Europa. Spanien har varit det naturliga valet på grund av språket. I och med att det sedan sommaren 2003 krävs visum för att komma in i Europa för ecuadorianer har emigrationen ebbat ut något.

2006 beräknades 0,31 procent av befolkningen utvandra från landet.

_Text: UBV Ecuador
Uppdaterad: 2007_

Utbildning

Omkring 8 procent av Ecuadors befolkning är analfabeter. Siffran är större bland indianbefolkningen och den är allra störst bland kvinnorna. På 1970-talet gjorde regeringen stora ansträngningar för att öka läskunnigheten genom fri skolgång och i samband med oljeboomen fanns det pengar och framgångarna var avsevärda. Från 80-talet och framåt har emellertid regeringens satsningar på utbildning minskat. Enligt konstitutionen ska 30 procent av budgeten satsas på skolan, men de senaste åren har föräldrarna tvingats bidra med allt mer avgifter samt att betala skolmaterial och skoluniformer.

Officiellt har Ecuador en obligatorisk och avgiftsfri grundskola för alla barn mellan 6-14 år, men i praktiken är det många barn som i stället tvingas arbeta för att bidra till familjens försörjning. En mindre del av en årskull fullgör skolgången, och många misslyckas också i det strikta examenssystemet. Skolorna är sämre på landsbygden jämfört med städerna.

Det finns en viss vuxenutbildning. Den katolska kyrkan driver flera skolor och högskolor, men även universitet, bland annat Universidad Católica som har ett mycket bra rykte. Sex autonoma allmänna universitet och ett tiotal tekniska högskolor finns i landet. De viktigaste universiteten finns i Quito och Guayaquil.

Bara en liten del av befolkningen har råd att sätta sina barn i privata skolor där utbildningen är mycket bättre.

År 2000 spenderade regeringen 0,9 procent av statsbudgeten på utbildning.

_Text: UBV Ecuador
Uppdaterad: 2007_

Källa: The Economist Intelligence Unit

Hälsovård

Sjukvården i Ecuador har drabbats av extremt hårda nedskärningar de senaste åren. Från att ha fått cirka 8 procent av den statliga budgeten har siffran krympt till under tre procent för år 2001.

Världsbanken gör jämförelsen under 1990-1995 där Ecuadors satsning inom hälso- och sjukvård är en av de lägsta i Latinamerika. Ecuadors som satsade 2 procent av statsbudgeten under den här perioden jämfördes med Argentinas 4,3 procent och Costa Ricas 6,3 procent.

Sjukvårdssektorn har dessutom väldigt låga löner. Läkare kan ha löner under 200 dollar, vilket kan jämföras med Peru där en läkarlön ligger på 600 dollar, eller Colombia med 800 dollar, eller Chile med 1 500 dollar. Det här gör i sin tur att Ecuador åderlåts på sina doktorer. Under de senaste två åren har mer än 2 000 läkare lämnat landet på jakt efter bättre betalda jobb.

Den dåliga lönen, samt statens underlåtenhet att satsa på hälso- och sjukvård har även medfört strejker. Under sommaren 2001 gick läkarna ut i strejk, men möttes av tårgas som regeringen beordrade. Resultatet av strejken blev magert och framtiden ser fortsatt osäker ut för sjukvårdssektorn i Ecuador.

_Text: UBV Ecuador
Uppdaterad: 2001_

Källa: Tidskriften Vistazo, no 814, 2001, The Economist Intelligence Unit

Barn

Statistik om barn i Ecuador (Jämförelsesiffror med Sverige inom parentes.)

Befolkning: 13,2 miljoner (9 miljoner)
BMI per capita: 2 600 miljoner US-dollar (41 000)
Antal barn av befolkningen: 4,8 miljoner
Antal födda per år: 295 000 (96 000)
Barnadödlighet (under 5 år): 25 av 1000 (4)
Spädbarnsdödlighet (under 1 år ): 22 av 1000 (3)
*Andel barn som går i grundskolan:Ä 98 (99)

- Nära 70 procent av Ecuadors 4,8 miljoner barn lever i fattigdom. – Omkring 430 000 barn mellan 5 och 17 år arbetar – 15 procent av alla barn under fem år är undernärda

Källa: UNICEF
Uppdaterat 2007

Barnomsorg
Det statliga ansvaret för förskolor vilar på två ministerier – Socialministeriet (Bienestar Social) och Utbildning och kulturministeriet (Educación Pública y Cultura). Men verksamheten är begränsad. Endast cirka nio procent av landets barn nås av statligt organiserad barnomsorg.

Det finns också barn nås av statligt organiserad barnomsorg.
privata och internationella organisationer som arbetar med daghem och Socialdepartementet ansvarar huvudsakligen för barn med socioekonomiska eller psykologiska problem. Men verksamheten bedrivs med små resurser. Pedagogiska riktlinjer saknas, personalen har sällan den rätta utbildningen och ofta är lokalerna alltför små.

Utbildning och kulturministeriet ansvarar både för basnivån, samt för förskoleverksamheten för barn mellan fyra och sex år, som inte är obligatorisk. Ofta är bristen stor på lokaler, utbildad personal och pedagogiskt innehåll. Förskolan byggdes ut kraftigt under 1980-talet men det räcker inte.

I flera regioner saknas daghem och förskolor och i storstäderna är de fattiga områdena kraftigt eftersatta. Skolstarten för de här barnen blir svårare, vilket kan bidra till att andelen barn som går om eller till och med avbryter sin utbildning är högre i dessa grupper.

Källa: Anders Rossing: “Ecuador – folk och fakta” 1996

Text: UBV Ecuador
Uppdaterad: 2002