Har du gett en bukett rosor till din älskade på sista tiden? De där blommorna du gav för att bedyra din kärlek, tänkte du på vart de kom ifrån? Det är mycket möjligt att de kom från Latinamerika, en kontinent där den röda rosen börjar få en allt bittrare doft.

Symbolen, som är en kärleksförklaring i Sverige, har en helt annan innebörd för de som arbetar på plantagen här i Ecuador. Rosen innebär exploatering och missbruk av jorden, vattnet och folket.

Kring helgdagar är trycket på plantagen oerhört, speciellt kring den 14:e februari. Medans den ecuadorianska tidningen el Comercio pratar om behovet av att pressa produktionskostnaderna jobbar unga människor från landsbygden ofta mer än femton timmars arbetsdagar, alla veckans dagar, när det är som värst.

Nästan 30 procent av blomsterindustrins inkomster inbringas i samband med alla hjärtans dag. De 2 800 hektaren som rosindustrin upptar här i Ecuador går på högtryck för att fylla flygplanen som skall exportera en femtedel av rosorna till Europa, en bränsleslukande resa över atlanten till bland annat de svenska blomaffärerna.

I stället för matsuveränitet har man styrt jordbruket mot en exportinriktad produktion. Blomsterindustrin har i allt större utsträckning och med snabb expansionstakt trängt bort den traditionella produktionen ämnad för nationell matkonsumtion.

Utöver att jorden exploateras absorberar denna sektor även mycket arbetskraft, nästan 60 000 personer jobbar inom någon del av blomproduktionen. Detta har lett till problem för den traditionella småskaliga jordbruksproduktionen som nu saknar arbetskraft.

Dessa monokulturer i jätteformat konsumerar otroliga mängder vatten. Då regelverken är mycket bristfälliga samt att korruptionen är utbredd blir resultatet att pengarna styr. Plantagens, i nästan samtliga fall, utländska ägare styr vattenflödena till sina arealer vilket får ödesdigra följder för de omkringliggande småbönderna som är beroende av de naturliga vattenreservoarerna.

Den kemiska besprutningen i samband med usla skyddsutrustningar leder till allvarliga skador hos arbetarna likväl som på jorden och luften. De anställda utsätts för otroliga mängder kemiska besprutningsmedel som används för att möta den hårda internationella konkurrensen. Då arbetarna inte har rätten att organisera sig och inte heller någon anställningstrygghet har de inga möjligheter att ställa krav. Det finns otaliga fall där arbetare som opponerat sig omedelbart fått sparken. Resultatet av dessa villkor är hemska. Unga kvinnor blir sterila till följd av gifterna medans andra får stora besvär med andningsorganen. Vattnet förgiftas och kemikalierna sprids till närliggande matodlingar och djurbestånd.

Motståndet växer dock bland Ecuadors småbönder. Man börjar organisera sig i de sociala rörelserna. Exempelvis har flera lokal-avdelningar inom Fenocin – bönderna, ursprungsfolket och de svartas organisation – samlat sig för att formulera krav. Då samhället sviker får folket ta saken i egna händer och inleda en lång kamp mot de stora företagens exploatering av landet och människorna.

Den röda blomman som vi ger varandra i Sverige må vara vacker vid första anblick. Men om man öppnar ögonen och ser rosen för vad den i verkligheten är antar den en något mer blodröd färg med en giftig odör. Jag ställer mig frågande om en blomma med en bakgrund som denna verkligen kan vara den symbolen för kärlek som vi söker?

Joel Holmdahl, praktikant i el Quinche – Ecuador