Statistik

Total BNP: 54,67 miljarder US-dollar (2008)

BNP per invånare: 3,930 US-dollar (2008)

BNP-tillväxt per år: 2,9% (2008)

Jordbruk: 6,6 procent av BNP (2008).

Industri: 33,9 procent av BNP (2008).

Tjänster: 59,5 procent av BNP (2008).

Utlandsskuld: 10 028 miljoner dollar, 19,2 % av BNP (2008)

Text: Latinamerikagrupperna Ecuador, uppdaterad november 2009 (Källor: CIA, Utrikespolitiska institutet och Världsbanken)

Ecuador är ett av Sydamerikas fattigaste länder. Landets ekonomi är starkt beroende av ett fåtal exportvaror, framförallt olja och bananer, vilket gör ekonomin väldigt sårbar för förändringar på världsmarknaden. Arbetslösheten är hög och den instabila politiska situationen med ständiga maktskiften har skrämt bort många investerare. Ojämlikheterna i det ecuadorianska samhället är mycket stora. Den rikaste tiondelen av befolkningen får 43 procent av landets inkomster, medan bara 0,6 procent tillfaller den fattigaste tiondelen.

Modern ekonomisk historia 

Ecuadors ekonomiska historia präglas av ett starkt beroende av några få exportvaror. Efter andra världskriget växte efterfrågan på bananer i världen, vilket gav ett starkt uppsving för den Ecuador och ledde till att landets ekonomi växte snabbare än andra länder i regionen. I början av 1960-talet föll dock priset på bananer vilket ledde till en ekonomisk och politisk kris. Under 1970-talet började Ecuadors oljeproduktion ge stora inkomster och det också lätt för landet att låna pengar utomlands. Eftersom man räknade med att oljepriserna skulle fortsätta växa fortsatte man att låna. Utlandsskulden ökade mellan 1972 och 1979 från 344 miljoner dollar till 3,5 miljarder dollar. I slutet av 1970-talet slutade oljepriserna att växa. När priserna steg igen några år senare uteblev expansionen eftersom räntebetalningar och amorteringar åt upp de ökade exportinkomsterna. Bara en del av rikedomarna från de goda åren hade placerats med tanke på landets framtid och produktionsapparaten kunde inte generera tillräckligt med resurser för att betala tillbaka skulden. I samma veva ledde åtstramningarna i Reagans USA till höjda räntor och en ännu svårare ekonomisk situation.

1983 skrev Ecuador sitt första avtal med IMF, Internationella valutafonden, vilket var början på en kraftigt nyliberal era i landet. IMF erbjöd nya krediter med lägre avbetalningstid än privatbankerna, men krävde samtidigt att ekonomiska stabiliseringsprogram genomfördes. Den offentliga sektorn krympte och en del statliga företag privatiserades. Trots det fortsatte skulden att stiga. I slutet av 1990-talet föll Ecuadors ekonomi kraftigt på grund av en kombination av låga oljepriser, väderfenomenet El Niños förödande effekter på jordbruket och en allvarlig bankkris. Utlandsskulden sköt i höjden, inflationen galopperade och arbetslösheten ökade kraftigt. Landet var till slut farligt nära en statsbankrutt.

I mitten på januari fattade 2000 Ecuador beslut om att dollarisera sin ekonomi. Reformen blev den utlösande faktorn till en statskupp som avsatte president Jamil Mahuad, men den nye presidenten Gustavo Noboa fullföljde dollariseringen av ekonomin, enligt vissa uppgifter beroende på starka påtryckningar från USA. Dollariseringen ledde till minskad inflation men ledde också till mindre exportinkomster när dollarn ökade i värde. Från och med krisen vid millenieskiftet har många ecuadorianer lämnat landet för att söka lyckan utomlands. De pengar som de skickar hem tros vara en orsak till att fattigdomen i Ecuador har minskat under det senaste decenniet.

Viktiga näringar

Olja

Oljeutvinningen startade i början på 70-talet och har blivit landets viktigaste inkomstkälla. Det mesta av oljeproduktionen äger rum inne i Amazonas regnskog. Det har medfört kraftiga problem för miljön och lokalbefolkningen med förorenat vatten och nedhuggen skog.

Jordbruk

Jordbruket var tidigare den ekonomiskt sett viktigaste sektorn och den har fortfarande stor betydelse. Det handlar främst om bananer, där Ecuador är världens största producent, men också kakao och kaffe. Den senaste tiden har också exporten av rosor, tonfisk och räkor fått ökad betydelse. Ecuador exporterar också mycket trä och är världens största exportör av balsaträ. Även hampa har växt som exportprodukt de senaste åren.

Över 45 procent av Ecuadors befolkning är bönder. Dess ekonomiska betydelse har emellertid avtagit de senaste åren, även om det fortfarande är den näringsgren som ger flest människor arbete. Jordfördelningen är mycket ojämn. Tre fjärdedelar av jordbrukarna är småbrukare men storgodsägarna, som framförallt producerar för exportmarknaden, äger fortfarande cirka 40 procent av marken. 78 procent av den odlade marken upptas av fem stora exportgrödor, Kakao, banan, matbanan, oljepalm och kaffe som framförallt odlas på kusten.

I höglandet är blommor, framförallt rosor, den största exportprodukten. Blomindustrin har under de senaste decennierna passerat både kaffe och kakao vad det gäller exportinkomster. I höglandet odlar bönderna också till stor del för landets egen konsumtion. Det handlar om produkter som potatis, majs, vete och andra sädesslag, samt bönor och grönsaker.

Tendensen är att allt mer jord används till stora monokulturella (endast en gröda på en stor yta) odlingar för export och allt mindre för konsumtion inom landet. Det finns dock stark kritik mot monokulturernas påverkan på miljö och människor inom Ecuador. I landets nya konstitution slås det till exempel fast att staten ska verka för matsuveränitet med starkare fokus på diversifierad, ekologiskt hållbar och småskalig produktion, i första hand för inhemsk konsumtion.

Fiske

Fisket av bland annat tonfisk får allt större betydelse och exportinkomsterna har mer än fördubblats under de senaste fem åren. Räkodlingar har också växt kraftigt under de senaste decennierna. Odlingarna bedrivs på land framförallt i provinserna Guayas och Esmeraldas och dess miljöpåverkan, till exempel på de känsliga mangroveträsken, kritiseras ofta.

Gruvor

Mineralutvinning i Ecuador är ännu obetydlig och står bara för 1 procent av BNP. Det finns mindre tillgångar av guld, silver, koppar, järn, bly, uran, zink, magnesium, fosfater med mera. Men Ecuadors regering har som uttalat mål att öka den storskaliga gruvnäringen. Efter att en ny, hårt kritiserad gruvlag gick igenom i början på 2009, hoppas regeringen på att industrin snart kan ta fart på allvar.

Text: Latinamerikagrupperna Ecuador, uppdaterad 2009. (Källor: Nationalencyklopedin, UBV, Anders Rossing: "Ecuador – folk och fakta", The Economist Intelligence Unit, Nationalencyklopedin, "Ecuador: su realidad", Utrikesdepartementet, Utrikespolitiska institutet.)

Ekonomisk politik

Relationen mellan Ecuador och USA har historiskt varit viktig, men under Rafael Correas tid som president har landet allt mer vänt sig bort från USA och närmat sig sina sydamerikanska grannar. Som ekonomiminister fick Correa avgå 2005 efter att ha fördömt Världsbanken som sagt nej till ett nytt lån till Ecuador. 2006 avbröt Ecuador förhandlingarna om ett frihandelsavtal med USA efter omfattande protester. 2007 startade förhandlingarna om ett associeringsavtal (avtal om handel, politisk dialog och bistånd) mellan EU och CAN (Andinska gemenskapen som består av Bolivia, Ecuador, Peru och Colombia). Förhandlingarna strandade dock när Bolivia hoppade av. Sedan början av 2009 förhandlar Peru, Colombia och Ecuador åter igen med EU, men då bara om handelsdelen av avtalet. Sedan juni 2009 har dock Ecuador tagit en paus i förhandlingarna i väntan på att två tvistefrågor med EU ska lösas.

Rafael Correas ekonomiska politik bryter mot den mestadels nyliberala politik som har förts i Ecuador under de senaste decennierna. Under sin regeringstid har han omförhandlat avtal med oljebolag för att en större del av inkomsterna ska komma staten till godo. I slutet av 2008 meddelade presidenten att Ecuador inte ämnade betala en del av landets utlandsskuld. Under 2009 har Ecuador dock fortsatt att betala av skulden, men har omförhandlat förutsättningarna till sin fördel.

Text: Latinamerikagrupperna Ecuador, uppdaterad 2009. (Källor: "Ecuador: su realidad", Utrikesdepartementet, Utrikespolitiska institutet, El comercio.) 

Se också "Sydamerikanska avtal" för de regionala unioner som Ecuador är med i.